Totaal Liverpool sammanfattar sommarens transferfönster.
2019 års sommarfönster handlade uteslutande om kontinuitet.
2020 års sommarfönster handlade om att spetsa till truppen med ett par spelare med spetskompetens.
2021 års sommarfönster handlade om att förlänga kontrakten med ett stort antal nyckelspelare och att korrigera en fadäs från föregående år.
2022 års vinterfönster handlade om framförhållning.
* * *
Sammanfattning transfers sommaren 2022:
IN:
Fabio Carvalho (£5,3m från Fulham)
Darwin Nunez (£67,5m från Benfica)
Calvin Ramsay (£4,4m från Aberdeen)
Arthur Melo (ettårslån från Juventus)
UT:
Sadio Mané (£35m till Bayern München)
Neco Williams (£18m till Nottingham Forest)
Taki Minamino (£15,5m till Monaco)
Ben Davies (£4m till Glasgow Rangers)
Divock Origi (free transfer till AC Milan)
Loris Karius (frisläppt)
Sheyi Ojo (free transfer till Cardiff City
Ben Woodburn (free transfer till Preston North End)
Tom Clayyon (free transfer till Swindon Town)
Utlåningar:
Conor Bradley (Bolton Wanderers)
Adam Lewis (Newport County)
Billy Koumetio (Austria Wien)
Vitezslav Jaros (Stockport County)
Marcelo Pitaluga (Macclesfield Town)
Owen Beck (Famalicao numera brutet, ny utlåning till Bolton Wanderers)
Rhys Williamms (Blackpool)
Tyler Morton (Blackburn)
Leighton Clarkson (Aberdeen)
Sepp van den Berg (Schalke 04)
Paul Glatzel (Tranmere Rovers)
Max Woltman (Doncaster Rovers)
* * *
Pågående generationsväxling
Jürgen Klopps Liverpool har vunnit precis allt som går att vinna på klubblagsnivå. Till skillnad från under Klopps tid i Borussia Dortmund har Liverpool lyckats bibehålla laget relativt intakt år efter år. Det leder naturligtvis till att man så småningom får ett åldersdigert lag och klubbens senaste transferfönster har främst gått ut på att genomföra en välbehövlig generationsväxling. De senaste åren har man tagit in unga klasspelare som Diogo Jota, Luis Diaz, Ibrahima Konaté och Kostas Tsimikas, samtidigt som man har fyllt på underifrån genom att flytta upp Harvey Elliott, Curtis Jones och Caoimhín Kelleher till A-lagstruppen på permanent basis.
2022 års sommarfönster handlade om att fortsätta föryngra laget. Man tog in en av Europas bästa unga anfallare i form av Darwin Nunez, som valde spel i Liverpool före bland annat Manchester United. När Fabio Carvalho äntligen blev klar norpade Liverpool dessutom den bästa talangen i the Championship och som en bonus är Carvalho ”homegrown”, vilket kan bli extra viktigt framöver, med tanke på att flertalet brittiska spelare troligtvis kommer att lämna nästa sommar. Man tog också in den skotska ligans bästa unga spelare – Calvin Ramsay – som därmed blir truppens blott andra renodlade högerback tillsammans med Trent Alexander-Arnold. Darwin har redan visat framfötterna på högsta nivå i Champions League, Carvalho ser också ut att ta steget till Merseyside smidigt, men vi behöver givetvis ha större tålamod med Ramsay, vars sportsliga kliv är enormt. Förhoppningsvis får vi se den unga skotten i inhemska cuper senare under säsongen.
Det var dock aningen överraskande att man inte tog in ännu fler unga klasspelare i sommarfönstret. Att endast ett av tre nyförvärv, Darwin, har erfarenhet från elitnivå är anmärkningsvärt under en generationsväxling. Liverpool har visserligen höjt sin lönebudget rejält på senare år, men man har också spelat in stora pengar via sportsliga framgångar, och det var en överraskning att man inte hämtade fler etablerade unga nyförvärv. Det betyder att de sportsliga framgångarna 22/23 i mångt och mycket fortfarande hänger på samma spelare som visserligen har varit enormt framgångsrika under Klopps styre, men som numera är åldrande och inte kan förväntas spela med samma energi och intensitet i hur många år som helst. Det hade förmodligen inte skadat att skynda lite mer med den här generationsväxlingen.
* * *
Hjältarnas farväl
Bland spelarna som lämnade under sommaren märks framförallt Sadio Mané och Divock Origi. Mané har varit en av lagets absolut bästa spelare under många års tid och kommer säkerligen fortsätta att leverera på den allra högsta nivån i Bayern München. Senegalesen ville ha en ny utmaning, samtidigt som Liverpool förmodligen inte ville ge honom ett enormt flerårskontrakt under pågående generationsväxling. Klubben har införskaffat Diaz och Nunez som nya offensiva krafter, men Mané kommer naturligtvis att saknas. Det råder inga tvivel om att han lämnar som en Liverpool-legend.
En annan spelare som lämnar som en legend är Origi. Han blev aldrig den världsspelaren som man hoppades på när han värvades från Lille, men han blev en kultspelare, hjälte och matchvinnare av stora mått. Precis som exempelvis Luis Garcia under Rafa Benitez tid kommer Origi alltid att förknippas med viktig mål och stora titlar, och hans inflytande var definitivt väldigt stort i relation till antalet spelade minuter i den röda tröjan.
Taki Minamino och Neco Williams blev aldrig klubblegender, men deras försäljningar är också värda att notera. Klubben sålde av en användbar breddspelare när Minamino skeppades. Williams var aldrig nära att platsa, men den försäljningen är trots allt ett bra betyg till akademin, som fortsätter att leverera spelare som genererar i stora försäljningar. Inte minst med tanke på FSG:s affärsmodell är de stora akademiförsäljningarna mer eller mindre ett måste för att man ska kunna hävda sig på transfermarknaden. Tillsammans har Williams (£18m), Rhian Brewster (£23,5m), Jordon Ibe (£15m), Brad Smith (£6m), Harry Wilson (£12m) och Danny Ward (£12,5m) inbringat £87,5m i övergångssummor. Förhoppningsvis kan Liverpool håva in en fet summa för Nat Phillips i januari.
* * *
Mittfältsfiaskot
Generationsväxlingen är som sagt pågående, men av någon anledning har klubben haft ytterst svårt att värva unga spelare till mittfältet. Den olyckliga åldersstrukturen – där nästan alla är antingen lite för unga eller lite för gamla för att kunna leverera vecka efter vecka – blir mer och mer problematisk för Klopp. Problemet blir inte mindre av att Liverpool helst vill spela ett högenergiskt spel där mittfältet pressar sönder och käkar upp motståndarna. Det blir svårare och svårare att uppnå med nuvarande spelarmaterial.
Liverpool spände bågen rejält, men Aurélien Tchouaméni valde spel i Real Madrid, samtidigt som Borussia Dortmund vägrade sälja Jude Bellingham. Trots den uppenbara åldersproblematiken, flera skadedrabbade spelare och att tre mittfältare (James Milner, Alex Oxlade-Chamberlain och Naby Keita) förväntas lämna nästa sommar verkade inte klubbledningen vara särskilt intresserade av att ta in någon annan än Tchouaméni och Bellingham. Det var en märklig inställning, eftersom man förmodligen kommer att behöva flera nya mittfältare de kommande 12 månaderna; även om man inväntar Bellingham till nästa sommar, hade inte ett nyförvärv nu omöjliggjort den värvningen rent sportsligt.
Till slut blev situationen olidlig för Liverpool och man behövde ge sig på transfermarknaden under fönstrets absolut sista dag. Det är naturligtvis ett stort underbetyg till den nya sportchefen Julian Ward, som verkligen borde ha agerat tidigare under sommaren. Att man inte lyckades identifiera och värva någon mittfältare som kunde förstärka laget är mycket märkligt, inte minst eftersom Fabinho och Thiago Alcantara är de enda Liverpool-mittfältarna som håller världsklass på individuell basis.
Under fönstrets sista dag la Ward ut ett antal krokar och fick till slut napp i form av Arthur Melo, som Juventus var angelägna om att bli av med. Arthur är en passningsskicklig spelare, men har inte lyckats i varken Barcelona eller Juventus, och har ofta fått kritik för att ta för många touchar och spelat i för lågt tempo. Det kommer inte bli enkelt för honom att acklimatisera sig i Premier League, än mindre i Liverpools högenergiska och intensiva spel. Däremot får Liverpool en spelskicklig mittfältare som säkert kan bli en tillgång i matcher där motståndarna parkerar bussen, och Thiago-beroendet bör minska litegranna, med betoning på litegranna. I det stora hela är Arthur-värvningen dock en konsekvens av dålig planering från Liverpools sida.
* * *
Preliminära januaritargets: Moisés Caicedo (Brighton), Enzo Fernandes (Benfica), Kouadio Koné (Borussia Mönchengladbach)