[fblike url=”https://www.facebook.com/TotaalLiverpool” style=”standard” showfaces=”false” width=”450″ verb=”like” font=”arial”]

Tottenham – Liverpool 0-5.
Liverpool – Tottenham 4-0.

Sammanlagt: Liverpool – Tottenham 9-0.

Det är overkliga siffror som har blivit verkliga. Trots att Tottenham har snott flera av Liverpools ’transfer targets’ de senaste åren. Trots att Tottenham egentligen borde ha en bredare trupp än Liverpool. Trots att Hugo Lloris
håller hög klass och gör kvalificerade räddningar.

Söndagens match slutade med fyra LFC-mål och en förnedring.

Det är naturligtvis klasskillnaden utanför planen som har skapat en klasskillnad på densamma. FSG och Brendan Rodgers har en plan. Daniel Levy har ingen tydlig strategi. Franco Baldini sysslade med ett till synes osammanhängande värvningsarbete där han verkade rekrytera i stort sett alla duktiga spelare som han kunde få tag på snarare än ha en genomtänkt strategi där varje spelare utgjorde en pusselbit av ett sammanhängande pussel.

På managerfronten har klubben haft en märklig omsättning på duktiga managers, men som har haft helt olika strategier. Med AVB får man offensiva men stundtals naiva taktiska direktiv som skapar en slags otrygghet. Med Tim Sherwood vet jag inte vad man får överhuvudtaget… Han känns snarare som en U21-manager än en Premier League-manager. Att han aldrig, så vitt jag vet, tidigare har basat över ett A-lag är väldigt talande. Det var oansvarigt av Spurs att ’ge honom chansen’. Nästa säsong kommer laget troligtvis tränas av Louis van Gaal, vilket bör ge bättre resultat, men samtidigt bekräftar tesen att Levy inte kan bibehålla en strategi och skapa kontinuitet.

Samtidigt flyger Liverpool fram. Laget spelar som en sammansvetsad enhet och man är samspelta. Många spelare utstrålar oräddhet och hunger. Spelarna gör varandra bättre på planen. Den ungdomliga entusiasmen har till och med smittat av sig på en ’gammal räv’ som Steven Gerrard, som äntligen känner den där ligaguldvittringen som han egentligen borde få känna precis varenda jädra säsong, men som han vid väldigt få tillfällen har fått känna på under sin fotbollskarriär.

Liverpools långsiktiga vision om att någon gång i framtiden vinna Premier League har förvandlats till en konkret målsättning under säsongen.

Söndagens seger mot Tottenham var ytterligare ett exempel på där Liverpool helt enkelt körde över motståndarna.

Tottenham blev förnedrade. Deras backar blev avklädda. Michael Dawson, Jan Vertonghen och Younes Kaboul ska vara stabila ledartyper. En defensiv ryggrad som de unga spelarna kan luta sig mot, men det är uppenbart att i synnerhet Dawson och Kaboul får enorma problem så fort tempot skruvas upp och motståndarnas besitter hög individuell skicklighet. Och Liverpool spelar definitivt i mycket högt tempo och har väldigt individuellt skickliga spelare.

Liverpool vann på knockout. Igen.