[fblike url=”https://www.facebook.com/TotaalLiverpool” style=”standard” showfaces=”false” width=”450″ verb=”like” font=”arial”]

Under Brendan Rodgers styre har Liverpools lagbygge utvecklats i rasande takt. Genom en tydlig spelidé och nytänkande har Rodgers genomfört stora förändringar, som har fått väldigt positivt utslag på planen.

Rodgers röda adepter vet hur de ska löpa både med och utan boll. De vet även hur medspelarna ska förflytta sig. De vet också vad de ska göra med bollen i specifika situationer. Det som framförallt imponerar på mig är hur Rodgers har utvecklat sin i Swansea ’possession-football’ till en extremt spetsig offensiv fotboll, där ’pass and move’-ideologin förvisso genomsyrar laget, men där det också finns stort utrymme för många så kallade ’raka’ anfall. Liverpool är inget lag som spelar bollen i sidled tills motståndarna blir som hypnoserade av bollinnehavet – nej, LFC har utvecklats till något mycket mer än så.

Liverpools omställningsspel måste vara rent skräckinjagande för motståndarspelarna.

Dessutom har Liverpool en relativt ung trupp med många spelare som fortfarande är under utveckling. Rodgers har visat sig vara rätt man även beträffande utvecklingen av spelare, som han har skött på ett fenomenalt sätt. Det kanske var oundvikligt att en megatalang som Raheem Sterling skulle utvecklas till en toppspelare, men att en i grunden begränsad talang som Jon Flanagan vid endast 21 års ålder skulle ha blivit en spelare att räkna med mot ligans topplag hade nog inte många räknat med. Också Steven Gerrards förvandling till defensiv mittfältare; ett drag som dessutom gör att laget får ett löpstarkare mittfält längre fram, är ett genidrag av Rodgers.

Det känns nästan overkligt att skriva att Liverpool var betydligt bättre än Manchester United på Old Trafford. LFC vann enkelt utan att göra någon av sina bästa insatser. Och lika overkligt känns det att konstatera att de regerande mästarna United i stort sett har blivit ett mittenlag under David Moyes ledning.

Hos United är situationen naturligtvis den motsatta. Moyes har inte lyckats implementera en tydlig spelidé hos spelarna. Moyes är inte nytänkande. Moyes utvecklar inte spelare. Jag tror Sir Alex Ferguson när han säger att Moyes har ”rätt värderingar” för jobbet – men där slutar i princip hans kvalifikationer.

Jag tycker att Moyes är en bra manager, men precis som vid tidigare tillfällen måste jag tjata om begreppet ’passform’. I det här sammanhanget handlar det kortfattat om att en manager inte bara måste vara duktig för att lyckas; utan också passa in i omgivningen. Precis som fallet Roy Hodgson i Liverpool är inte Moyes en manager för ett topplag, åtminstone inte år 2014, tycker jag.

Framförallt saknas struktur i Uniteds spel med bollen. Den avsaknaden finns i samtliga lagdelar. Och Moyes har på kort tid gjort laget till ett väldigt långsamt lag i det offensiva spelet. Hans stora nyförvärv Morouane Fellaini var perfekt i Everton, men är inte en spelare av CL-kaliber. Det är däremot Juan Mata, men även i spanjorens fall är ’passformen’ dålig. Mata är extremt skicklig, men någon större atlet är han inte. United hade tvärtom behövt någon atletisk offensiv spelare för att komplettera sina andra långsamma (men skickliga) offensiva spelare som exempelvis van Persie. En Antoine Griezmann eller dylikt spelartyp hade gjort underverk – och kostat mindre än Mata.

Fellaini och Mata framstår allt mer som de panikköpen de faktiskt var.

Ytterligare ett stort problem för Moyes är att han måste slutföra den generationsväxlingen som Ferguson aldrig slutförde. Dagens United är ett trött, energilöst och gammalt lag som till och med kan missa spel i Europa League nästa säsong.