Den tredje PL-omgången präglades av tre fantastiska laginsatser: 1) Liverpools insats mot Bolton, 2) Manchester Citys insats mot Tottenham, samt 3) Manchester United insats mot Arsenal.

1) Liverpools prestation mot Bolton har redan behandlats. Jag betraktar den här sommarens värvningsarbete som en stabilisering och breddning av truppen, snarare än skapandet av en ”slutgiltig” trupp som är kapabel att på allvar utmana om ligatiteln. Kanske en aningen pessimistisk syn på Liverpools trupprenovering, men förmodligen en realistisk syn.

2) Manchester City krossade Tottenham i London. City hade sedan tidigare en stark defensiv. Numera är laget kryddat med en rejäl dos offensiv individuell skicklighet främst i form av Dzeko, Agüero, Silva och Nasri (och den bänkade Tevez ej att förglömma). Det innebär att City kommer att göra mål. Många mål. Massa mål. Det säger sig självt att kombinationen av stark defensiv och offensiv produktion innebär segrar. Tillsammans har deras offensiva spelare allt. Jag ser fram emot att se vad de kan åstadkomma i Champions League.

3) Manchester United krossade Arsenal. Egentligen har inte United något fantastiskt lag – på pappret. På planen presterar deras spelare fantastisk fotboll. De kan, de vill, de vågar spela. Och de är under ständig utveckling. Sur-Alex verkar ha lyckats igen. Mycket imponerande segrar mot Spurs och Arsenal, men samtidigt har motståndarna varit svårbedömda.

Och så förlorarna…

… Bolton ska köpa åtminstone tre nya spelare innan transferfönstret stänger. Majoriteten av pengarna ska förmodligen inbringas genom att sälja Cahill. Detta borde redan ha gjorts. Om man gör affärer i sista minuten riskerar man att få typ… N’Gog.

… Tottenham vill utmana en CL-plats. Då kan inte Redknapp starta matcher utan en enda defensiv innermittfältare på planen. De hade förmodligen behövt två mot ett City, där både Silva och Nasri fick fritt spelrum av Redknapp. Nu verkar både Lass Diarra och Parker vara på väg in. Välkomna förstärkningar, men mycket kreativitet kommer att försvinna med Modric, som jag förmodar säljs. Varför inte kräva att Chelsea inkluderar Josh McEachran i budet på Modric?

… Arsenal befinner sig i en minst sagt svår sits. Alla vet att de behöver köpa – och alla vet att de har pengar. Liknande omständigheter som tvingade Liverpool att betala £35 miljoner för Carroll. Samtidig vet vi att Wenger ogärna betalar minsta överpris för någon spelare. Endast världsklasspelare kan ersätta Nasri och Fabregas. Det finns väldigt få världsklasspelare. Oftast krävs månader av hårt arbete för att lyckas signa spelare av den kalibern. Hur ska snåljåpen Wenger lösa detta? Det luktar verkligen fiasko.

Arsenal och Spurs är onekligen Liverpools största konkurrenter om fjärdeplatsen. Av dessa två har Spurs inlett säsongen klart bäst, trots den brutalt dåliga målskillnaden. Spurs har trots allt mött två lag som förmodligen kommer att sluta högre upp i tabellen, och de har bara spelat två matcher. När vi summerar säsongen kan de andra utmanarna om fjärdeplatsen också mycket väl ha förlorat motsvarande matcher. För Arsenals del ser det mörkare ut; matchen mot Liverpool var en så kallad ”sexpoängsmatch” och även om det egentligen inte är någon katastrof att förlora på Old Trafford, var sättet de förlorade på verkligen katastrofalt. 2-8-förlusten var legendariskt dålig av Arsenal.

I skymundan av de fantastiska prestationerna och brutala förlusterna fortsätter Chelsea att plocka poäng. Jag såg deras match mot Norwich och blev inte imponerad. Nyförvärven Mata & Lukaku gjorde dock bra inhopp. Chelsea kommer att bli riktigt farliga när Mata etablerar sig i startelvan och Modric värvas.

Ja, vi kommer uppenbarligen att bjudas på makalös underhållning den här säsongen också.