Idag ska Anfield koka!

Kenny Dalglish väljer MYCKET ÖVERRASKANDE att starta med Jay Spearing i vad Liverpools officiella hemsida kallar för ett 3-mannamittfält.

Startelvan: Reina, Kelly, Johnson, Skrtel, Agger, Meireles, Lucas, Spearing, Maxi, Kuyt, Torres.
Avbytare: Gulacsi, Kyrgiakos, Cole, Aurelio, Shelvey, Pacheco, Babel.

* * *

Efter matchen:

Liverpool gjorde en strålande första halvlek. Man skapade många målchanser – exempelvis sköt Torres i stolpen – och när man äntligen satte 1-0 var det såväl efterlängtat som välförtjänt. Jag tycker att det var extra roligt att just Meireles fick bli målskytt,  med tanke på vilket oflyt han har haft tidigare under säsongen. Portugisen har gjort många bra matcher, men nu satt äntligen det så befriande första målet!

Egentligen borde Liverpool ha vunnit första halvlek med mer än 1-0. Det var åtminstone känslan när domaren blåste för halvtid. Man missade som sagt mycket, men samtidigt skapade Everton många halvchanser genom starkt huvudspel från framförallt Fellaini.

Liverpools klart bästa mittback, det vill säga Agger, tvingades gå ut i halvtid. Han var helt enkelt förkyld/sjuk, förklarade officiellt kommentarer efter matchen. Det var förstås ett tungt avbräck för Liverpool och det märktes verkligen. Dansken är inte bara bra med fötterna, utan har även vuxit ut till en verbal ledare i backlinjen – åtminstone i Carraghers frånvaro.

Under inledningen av andra halvlek lyckades Everton både kvittera och ta ledningen. Snacka om olycksminuter för Liverpool! Målen försiggick dessutom av en rad – för Liverpool – olyckliga omständigheter. Först fick Everton en hörna (som absolut inte borde ha varit hörna) och Skrtel (vem annars?) missade totalt i markeringen, och det var kvitterat. Sedan blev Kelly knockad av en armbåge (rött kort enligt regelboken) men domaren friade och lät dessutom spelet fortsätta (han ska ju blåsa vid huvudskada!) och Everton kunde sätta ledningsmålet som innebar 1-2. Mittförsvaret lyste i sin frånvaro vid målet – både Skrtel och Kyrgiakos gick bort sig synnerligen enkelt.

Trots underläget kom Liverpool tillbaka. Man satsade framåt. Man var inte fega. Ytterbackarna följde med mycket offensivt matchen igenom – där såg vi en tydlig skillnad i jämförelse med hur ytterbackarna agerade under Hodgson, då de förmodligen hade stränga order om att inte ta för många offensiva löpningar.

Så småningom kom också den välförtjänta kvitteringen. Kuyt slog in en straff, som Maxi fixade. Liverpool försökte även göra ett segermål, men man lyckades inte, och fick nöja sig med 2-2. Sett till hela matchen var Liverpool definitivt det bättre laget; å andra sidan är det svårt att vinna täta matcher med sådan osäkerhet som det innebär att ha Skrtel i laget.

För att komma in på spelarkritik, tycker jag att ”chansningen” Spearing växte in i matchen. Han visade åter igen att han inte är ett dugg sämre än Poulsen, och inte Leiva heller för den delen. Kelly hade stundtals problem med Anichebe, men gjorde överlag en bra insats, och innan Kyrgiakos kom in var han faktiskt den enda hemmaspelaren som vann en del nickdueller mot Fellaini. Johnson gjorde en gedigen sats på vänsterkanten, och borde nog ha utnyttjats ännu mer av sina medspelare.

Spelare som Kuyt och Torres gjorde nog sina bästa matcher på ett tag. Meireles såg intressant ut medan han orkade och hans ersättare Shelvey gjorde också ett väldigt bra intryck. Shelvey ville verkligen vara delaktig och han erbjöd konstruktiva lösningar i spelet med boll. Det dröjer nog inte särskilt länge innan Charlton-förvärvet får spela från start i Premier League.