Trots ett stort antal skador och ett stort antal akademispelare lyckades Liverpool vinna ligacupen genom att besegra Chelsea med 1-0 på Wembley.

Segern satt minst sagt hårt inne. Det var i den 118:e(!) minuten som Virgil van Dijk nickade in matchens enda mål och därmed fick vinna sin första titel som Liverpools lagkapten. Det var verkligen en speciell titel som vi supportrar aldrig kommer att glömma.

Liverpool saknade massvis med skadade spelare inför matchen och skadesituationen blev inte bättre av att Moises Caicedos fula stämpling skadade Ryan Gravenberch, som tvingades utgå. Som två kilo salt i såren valde domarne på planen att inte ens blåsa frispark och inte heller VAR-domaren, trots att denne kunde analysera bilderna som var övertydliga, ansåg att situationen var värd ett rött kort. En enorm domargroda och helt felaktigt sett till säsongens bedömningsnivå.

När Gravenberch utgick i den 28:e minuten satte Jürgen Klopp in Joe Gomez, som tog högerbackspositionen. Det innebar att Conor Bradley tog Mohamed Salahs position som högeranfallare och Harvey Elliott, som inledde på ”Salah-positionen”, blev mittfältare. Gravenberchs skada innebar med andra ord ett antal rockader inom laget, och det dröjde en stund innan allt satte sig.

* * *

van Dijk skulle som sagt bli matchvinnare i slutet av förlängningen, men redan efter timmens spel nickade holländaren in sitt första mål. I den situationen var dock VAR-domaren på alerten och menade att Wataru Endo, som tydligt kom från offsideposition, blockade en Chelseaspelare på ett otillåtet sätt trots att han mer eller mindre stod still. Den extrema petigheten som VAR-domaren hade i den situationen fanns uppenbarligen inte halvleken innan i samband med Gravenberhs skada. I efterhand har jag sett 4-5 kommentarer från diverse expertkommentatorer som samtliga menar att Liverpools mål borde ha tillåtits.

* * *

Liverpool genomförde hela 6 byten under matchen. Eftersom Klopp i stort sett bara hade akademispelare på bänken var många av inhopparna ungtuppar.

Totalt sett genomfördes nedan byten:
28:e – Gomez mot Gravenberch.
72:a – Bobby Clark mot Bradley.
87:e – Andy Robertson mot Kostas Tsimikas
87:e – James McConnell mot Alexis Mac Allister
87:e – Jayden Danns mot Cody Gakpo
106:e – Jarell Quansah mot Ibrahima Konaté.

Chelsea var bättre i den första förlängningskvarten, men Liverpool var hetare än andra och vann rättvist. De unga inhopparna lyckades faktiskt sätta sin prägel på matchen genom att kollektivt sett tillföra energi, löpstyrka och mod i ett annars ganska tröttkört lag.

Clark spelade ett okej tvåvägsspel och försökte verkligen åstadkomma någonting med bollen. Hans smartness och närkampsteknik var också spännande att se.

Danns byggde vidare på sitt fina inhopp mot Luton. Allt han gjorde var inte bra, men det fanns en skicklighet, rörelse och speluppfattning som såg väldigt intressant ut. Kravbilden för att etablera sig i anfallet är enormt hög, men killen har definitivt egenskaper som gör att man vill se mer av honom.

McConnell hade en lite tuffare match, men spelade också i en lite mer utsatt position, längre bak på mittfältet. Ibland var han lite för långsam och tog för många touchar. Överlag stod McConnell dock för en klart godkänd insats och hans cyniska foul var smart. Det är skillnad i konsekvensen för matchen att dra på sig ett gult kort i 7:e och 107:e matchminuten, om man säger så.

* * *

Matchfakta:

Chelsea – Liverpool 0-1 (0-0, 0-0, 0-0, 0-1)
0-1: Virgil van Dijk (Tsimikas) 118′

Bollinnehav: 46,2% – 53,8%
Totalt antal skott: 18 – 24
Skott på mål: 9 – 11
Skott utanför: 6 – 6
Blockade skott: 3 – 7
Passningsprocent: 79,6 – 84,4
Hörnor: 6 – 5
Offsider: 2 – 2
Gula kort: 2 – 5
Röda kort: 0 – 0