Offensiven i första halvlek mot Saints var härlig att skåda.

Liverpool har inte bjudit på många klang- och jubelföreställningar den här säsongen. Tvärtom, det har ofta varit stillastående och inte sällan en avsaknad av kemi mellan spelarna. I vissa matcher har mittfältarna stått och trampat på bollen utan att hitta djupledslöpare, Darwin Nunez har gång på gång löpt offside och ytterbackarnas inlägg har inte varit i närheten av att hitta medspelare i straffområdet.

Således var Liverpools första halvlek mot Southampton så härlig att se. Helt plötsligt hade Darwin helt perfekt tajming i löpningarna, helt plötsligt hittade Elliotts passningar fram till uruguayanen, helt plötsligt hade Darwin och Salah flera fina inspel och helt plötsligt hittade Robertsons inlägg fram till Darwin i offensivt straffområde.

”Helt plötsligt” är naturligtvis felaktigt. Det har varit en process där spelarna har hittat varandra bättre och bättre med tidens gång. Mot Southampton klarade man tentan med bravur.

Det visar också att tålamod lönar sig. Darwin är en spelare vars kanske största styrka är djupledslöpningarna och för att löpningarna – och passningarna – ska tajma måste man vara samspelta. Darwin blev inte omedelbart samspelt med resten av laget när han skrev på kontraktet, sådant kan ta tid att utveckla. Mot Saints såg vi resultatet av den processen och räkna med att det kommer att skörda fler triumfer innan säsongen är färdigspelad.

Räkna också med att nya spelare kommer som kräver nya processer. Förhoppningsvis kommer Liverpool att fiska upp ett par klasspelare redan i januari. Det kommer att behövas, inte minst med tanke på alla skadorna som har drabbat truppen under säsongen.