Det är något speciellt med cupspelet. Det måste vara något väldigt speciellt när Liverpool åker och spelar tävlingsmatch på en arena som Kingsmeadow. I svenska mått mätt håller Kingsmeadow på sin höjd Superettan-klass. Att en av världens största klubbar spelar tävlingsmatch där är häftigt.

Liverpools 2-1-seger mot AFC Wimbledon kommer knappast att gå till historien som en av de bästa eller roligaste matcherna i klubbens historia.

Steven Gerrards besked om att han kommer att lämna Liverpool efter säsongen betyder att vi inte längre kan ta lagkaptenens närvaro i LFC-laget för givet. Nu mer än någonsin känns det som ett privilegium att få se Gerrard spela i Liverpools tröja. Mot AFC Wimbledon fick vi inte bara se Gerrard spela – vi fick se honom avgöra matchen.

Det går att vara kritisk till att Gerrard vid 34 års ålder fortfarande måste utgöra skillnaden för att Liverpool ska kunna besegra ett League Two-lag, men samtidigt måste jag beundra hans enorma skicklighet. Vid 1-0-målet visade Gerrard både fin spelförståelse och huvudspel. Nicken kanske inte såg särskild märkvärdig ut, men andra Liverpoolspelare hade minst lika bra chanser att avgöra mot Leicester men de fick inte ens bollen på mål.

2-1-målet var naturligtvis en fantastisk frispark av Gerrard. A real beauty. I Luis Suarez frånvaro har Gerrard åter igen blivit given frisparksskytt när laget får straffar nära straffområdet. Vem ska slå dessa frisparkar när Gerrard lämnar? Jag har sett Philippe Coutinho, Jordan Henderson och några andra spelare försökt slå frisparkar de senaste åren och det har inte sett bra ut.

* * *

Jag vill även passa på att nämna Adebayo Akinfenwa. Ja, han fick enormt mycket upmärksamhet före, under och efter matchen – men likväl måste man ge detta PR-geni(?) och profil beröm för faktumet att han har lyckats göra sig ett väldigt stort namn sett till sin talang på fotbollsplanen.

Många fotbollsfans känner till ”the Beast”. Han är en stor profil och sporten behöver profiler. Helst ska ju inte alla profiler spela i de största ligorna heller. Jag unnar både Wimbledon och Akinfenwa uppmärksamheten som han får. Att han får mig att tänka på den klassiska Busterserien ”Super-Mac och Bullen” – kan man säga att ”the Beast” är en mix av två(?!) – gör inte saken sämre.

Dessutom verkar ”the Beast” vara en trevlig och ödmjuk man. Att som Liverpool-supporter sedan barnsben spela mot LFC och dessutom få en signerad Gerrard-tröja efter matchen måste ha varit häftigt för honom också.