Det var en av de sista bilder vi ville se, Phillipe Coutinho med en smärta som inte gick att ta miste på. Ansiktsuttrycket hos honom när han låg där i straffområdet smärtade genom tv-rutan, efter en seg inledning på matchen hade det som inte fick hända hänt. En skadelista som redan bestod av Adam Lallana, Danny Ings och Daniel Sturridge blev i samma stund längre och vår matchtrupp blev med det det tunnare. Frågetecknen kring hur länge han blir borta och hur vi ska spela utan honom i laget kvarstår, men spelarna på planen visade att de har den mentala styrkan att resa sig efter en sådan smäll som en skada på lagets stjärna kan innebära.

Att parkera bussen börjar bli ett slitet uttryck i fotbollsvärlden och jag tycker inte riktigt att det räcker som beskrivning för det som Sunderland visade upp under gårdagen, det var verkligen en extrem defensiv som Moyes hade givit direktiv om till sina mannar och det var något de följde. Det kändes ganska länge som att de skulle kunna försvara sig till en poäng, de sista passningarna gick inte hem och avsluten tog sig inte igenom. När den som är inblandad i flest chanser är Dejan Lovren vet man att offensiven inte riktigt klickar, vilket såklart inte är så konstigt när man saknar två av de spelare som varit mest drivande i spelet kring straffområdet. Vi har klarat oss utan Adam Lallana, nu stod vi också utan Coutinho. Utan dessa två försvann en del av finessen i anfallsspelet, men det finns andra sätt att skapa målchanser på. Divock Origi kom in med sin kraft, styrka och en hunger efter mål, det kändes fullt logiskt att det var just han som gjorde de förlösande första målet.

En hemmaseger mot ett bottenlag ska såklart vara något att bara bocka av, men sättet som den här matchen utspelade sig på tror jag gjorde att det här kändes extra viktigt. Vi hade 0-0 mot Southampton i ryggen, en skada på vår viktigaste offensiva spelare och var på väg mot ytterligare en 0-0 match, trots det fortsatte spelarna att pumpa på och tro att ett segermål skulle komma. Extra viktigt kändes det att det var just Origi, som kom in för Coutinho, som avgjorde. Då visade han att vi har bredd, att vi inte står och faller med en spelare. Frågan nu är bara hur många skador vi klarar av innan det börjar påverka vår poängproduktion, vi har ett ganska angenämt spelschema fram till jul, men det finns som bekant inte några lätta matcher och vi kommer behöva prestera på hög nivå för att plocka poäng.

Coutinhos och Sturridge skador är fortfarande så pass nya att deras återkomst i laget inte fått något officiellt tidsschema, Firmino haltade av matchen under slutskedet, Lallana har en bit kvar och Ings är inte tillbaka förrän nästa säsong. Med dessa skador i minnet kan vi ha i åtanke att Mané försvinner i januari. Vår trupp är satt under hårt prov just nu och så kommer det att vara ett tag framöver. I veckans panel diskuterade vi vad som skulle kunna hindra oss från att nå en framskjuten placering, att skador på enstaka spelare inte skulle vara ett problem var vi ganska överens om, men skador på många spelare samtidigt skulle vara ett problem för alla klubbar. Jag var personligen delad till att värva i januari innan helgens match, men skulle det visa sig att Coutinho blir borta en längre tid behöver vi få in lite nytt blod. Samtidigt kan det här vara chansen som spelarna strax där bakom väntat på. Origis inhopp igår visade att våra avbytare inte sitter och tjurar, de kommer i stället in på planen som frustande tjurar. Vi har Ojo på väg tillbaka från skada, antagligen extremt spelsugen och i en ålder då ett genombrott inte är omöjligt. Jag vill minnas att Raheem Sterlings stora genombrott kom under en period då vi hade skador på hans konkurrenter, kanske är det Ojos tur nu?
Personligen tror jag att en lyckad värvning i januari på sikt kommer att vara ersättare i truppen till Daniel Sturridge, han kommer inte att stanna i klubben i den roll han har idag och det känns lite typiskt att han drar på sig en skada nu när en plats i elvan öppnar sig.

4 kommentarer
  1. Bra text, gå tillbaka några veckor så skriver jag, ordagrant, att hur/vad händer om/när flera av våra nyckelspelare går sönder.

    Kanske jinxade jag eller så är det som vi sagt många gånger om, våran spelstil sliter, en kontinuitet med samma elva är förståeligt men flera spelare måste rullas och få mer vila.

    Nu står vi förmodligen inte med skägget i brevlådan men nog nära.

  2. kanske dags att börja investera i några kvalitetsspelare i januari då, så vi kan börja spela i dem i laget under våren då jag förutsätter att vi tar en europaplats inför nästa år ….. börja arbeta proaktivt redan nu …..

    • Sant men även fel ut den synpunkten att vi har ett bra lag redan, sen måst vi ge de yngre spelarna chansen och med bättre spelare så petas någon ur elva till banken och från bänk till skuggan.

      Jag håller med om att bättre spelare måste/bör komma in men samtidigt inte, nu är det 6 ”lättare” matcher innan ManC står på schemat, om Klopp har mod nog så släpper han in en eller två ynglingar.

      Kanske visar de framfötterna och kan bli utlånade till fördel av inköp av vassare spelare, onekligen så är vi skadeskjutna men jag litar och tror på Klopp att han löser detta 🙂

    • Absolut har vi ett bra lag men inte ett tillräckligt brett lag för att kunna utmana på bred front om vi även haft europaspel denna säsong, sedan är det väll inget som säger att ungdomarna inte får chansen i 1:a 11:an ( om det förtjänar det ) utifall vi köper in några spelare i januari för att på så sätt hinna acklimatisera dom till ”vårat” spel, liv , omgivningar mm innan nästa säsong börjar …. det lär som sagt uppstå frånvaro på flera spelare under våren där flera spelare lär få chansen oavsett om de är ungdomar el nyrekryteringar …..

Kommentarer är stängda.