Senaste nytt

Krönika: Sista dansen

Det börjar närma sig slutet av säsongen, en match återstår innan spelarna skiljs åt för en välbehövlig semester. Säsongsslut betyder som vanligt också att några spelare kommer att lämna klubben, vissa gör det utan att någon gång gjort något större avtryck i klubben, andra gör det efter en lång och framgångsrik period i världens finaste klubb. Det mesta talar för att en av de spelare som lämnar oss nu är en anfallare som var en av de stora stjärnorna senast vi var nära ligatiteln, men som mestadels fått följa den här säsongens strid från sidan. Vi närmar oss Daniel Sturridge avsked.

När den brittiske måltjuven skrev på för oss i januari 2013 var vi halvvägs in i Brendan Rodgers första säsong som manager och sommarens anfallsvärvning Fabio Borini hade inte direkt rosat marknaden. In kom en kaxig måltjuv från Chelsea, där han inte riktigt lyckats etablera sig. På sina fyra första ligamatcher stod han för tre mål och en assist, så det tog inte speciellt lång tid innan vi Liverpool-fans började ta honom till oss. Det blev tio ligamål under den första, halva säsongen, men säsongen efter skulle det komma mer. Tillsammans med Luis Suarez skapade han den duo som printades på tröjor runt om i Liverpool, SaS blev ett fruktat vapen hos våra motståndare. Vi vann säsongens tre första matcher med 1-0, alla målen gjordes av Sturridge. De första nio omgångarna gjorde Sturridge åtta mål. Sedan fortsatte det, på de tjugonio matcher han spelade gjorde han tjugotvå mål och spelade fram till nio. Trots det hamnade han något i skymundan av sin anfallskollega Luis Suarez.

Det är lätt att glömma hur otroligt bra Sturridge var under den här säsongen. Jag var själv på plats och såg derbyt då vi körde över vår lokalrival med 4-0, det var en dag som Sturridge verkligen var i sitt esse. Trots en straffmiss gjorde han två mål, varav det ena var en imponerande lobb, där han verkligen visade att visste var målet var beläget. Om det är något som han visat under hela sin karriär i Liverpool så är det att han är en naturlig målskytt, han har brister i delar av spelet, men när det kommer till avslut har han alltid hållit en oerhört hög klass. Nu har skadorna verkligen gäckat hans karriär de senaste åren och sedan titelkampen under Rodgers har han inte fått spela många matcher mellan skadorna, det har såklart gjort att hans karriär stannat av och i takt med att Klopp kommit in och lanserat en spelidé som kräver hårt jobb även av anfallarna har nog både han och vi insett att det inte finns någon väg tillbaka in i startelvan. Men året under Rodgers var Daniel Sturridge en av världens vassaste avslutare, han kunde göra mål på allt och var verkligen klinisk när han fick sina chanser. Hans vänsterfot räddade oss många gånger och sedan följde alltid hans patenterade dans.

Det är svårt att bedöma helheten av den brittiske måltjuvens tid i Liverpool, vi har såklart topparna, alla målen, men det finns också en hel del dalar. Främst när det kommer till skadorna har det varit stora bekymmer, dels såklart att han varit borta alldeles för mycket, men också det faktum att vi helt enkelt inte kunnat lita på han finns med. Vi har inte kunnat bygga ett anfall kring honom, vilket vi borde ha kunnat göra sett till hans kapacitet, men lite grand har det varit som att bygga en backlinje kring Daniel Agger, man kan nästan räkna med att hälften av matcherna kommer de inte kunna spela och då behövs det alternativ. I Sturridge fall så har han varit skadad till och från under varje säsong, till och med titeljagar året missade han en drös med matcher. Ofrånkomligen kommer det vara så att ett bestående minne av hans tid hos oss är att man aldrig kunde vara säker på att hans namn skulle finnas med i startelvan, det kunde alltid dyka upp en skada och den skadan blev aldrig kortvarig. Ofta när det kommer nyheter om skador så brukar det skrivas att spelaren väntas tillbaka inom t.ex. 2-4 veckor, i Sturridge fall har den tidsperioden alltid inneburit 8-10 veckor. Läkeprocessen tog alltid lite längre tid, aldrig kortare.

Personligen trodde jag att förra säsongens utlåning till West Bromwich var första klivet på vägen ut från vår klubb, men han lyckades bita sig kvar i laget och har varit med och bidragit en del under den resa vi nu ska avsluta med en CL-final i Madrid. Kvitteringen mot Chelsea på bortaplan är ett av säsongens mest minnesvärda mål, just det symboliska i att vi inte blev besegrade, utan räddade poäng i slutminuten fick i alla fall mig att känna att den här säsongen kanske var något extra. Då fick vi också se dansen igen, den där dansen som blev något av en symbol för vår senaste titelkamp. På något kändes det fint att han fick vara med på ett hörn även den här gången. Sedan dess har det inte blivit så många mål, i stället har Sturridge fått se Divock Origi kliva förbi i rangordningen och det har märkts en tydlig frustration när han väl fått komma in. Han har tagit dumma avslut, vägrat att titta upp för att hitta lagkamrater i bättre lägen och trots att han skjutit mängder av skott har han haft svårt att hitta rätt. Trots att han bara är tjugonio år har han sett trött och seg ut, inte alls den där rappa målskytten som nästan tog oss till titeln för fem år sedan.

Nu när Sturridge med all sannolikhet lämnar Liverpool efter CL-finalen kommer man såklart att ha de senaste säsongerna på näthinnan, med skadorna, de långa uppehållen och en kamp om att hitta en plats i laget. Det är dock inte så länge sedan han var en spelare av den allra högsta nivån, det har hela tiden funnits stor fotboll i honom, men det kommer inte fram lika ofta längre. Han kan fortfarande få till avslut som det mot Chelsea, eller det med utsidan i EL-finalen mot Sevilla, men det blir mer och mer sällan och nu är det dags för honom att söka sig vidare. Personligen har jag alltid sett honom i MLS under karriärens slutskede, kanske är det nu som den resan ska göras? Vad som än blir nästa steg kan jag inte låta bli att tycka att det är lite trist att han försvinner, inte många har varit i klubben längre och varje gång jag ser honom påminner han mig om den där härliga säsongen med honom och Suarez i anfallet. Chansen för honom att få speltid i CL-finalen är nog ganska liten, men kanske blir det ett inhopp, ett mål och en möjlighet för honom att få en sista dans. Det vore ett fint sätt att knyta ihop en Liverpool-karriär.

LÄmna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

2 Kommentarer

  1. Schmidt

    Superfint skrivet Tomas! Jag håller med dig helt. Daniel Sturridge kommer att ha en plats i ens liverpool hjärta!

Laddar...