Senaste nytt

Framgång Vs identitet

Dagens globala och kommersialiserade fotboll medför en rad fördelar. Att (sjuka) teveavtal tar Premier League-klubbarna till nya ekonomisk höjder är en tydlig sådan. En förbättrad ekonomi ger givetvis möjlighet till bättre sportsliga resultat. Kommersialiseringen ger också möjlighet för liverpoolfans i alla världens hörn att följa klubben vi älskar. Men mitt bland alla brassemål och hissnande reklamavtal med utländska aktörer kan en viktig del av Liverpool Football Club tyna bort. Kopplingen till det lokala, till den egna staden och dess invånare riskerar att bli allt mer diffus om utvecklingen fortsätter.

Liverpools stora supporterbas gör klubben attraktiv för många utländska investerare. Garuda, Dunkin Donuts och Subway är stora aktörer som öronmärkt varumärket LFC som ett perfekt skyltfönster och pumpat in pengar i föreningen. Likt klubbens ägare härstammar merparten av sponsorerna från andra kontinenter. Vår nya supercoach är tysk och truppen innehåller knappt en spelare som från ung ålder haft koppling till Liverpool. När Gerrard packade väskorna och styrde kosan mot USA tappade vi inte bara en kapten, en pådrivare och en fantastisk spelare. Med sig i väskorna tog han också en bit av klubbens identitet. Utan vår nummer åtta saknas en lokal pjäs på planen som på alla nivåer knyter an till klubben och staden. Flanagan och Rossiter är killar som vuxit upp bland supportrarna men är i dag, av olika anledningar, en bit från startelvan. De senaste åren har vi skeppat iväg lokala talanger som Connor Coady och Martin Kelly. De platsar kanske inte i en trupp som ska utmana om titeln i världens bästa liga men likväl tråkigt att se dem gå.

Självklart är det omöjligt att bygga ett lag med lokal talang om inte den lokala talangen finns. Men jag är nog en av få, möjligtvis den enda, som känner att framgång inte är allt. Personligen ser jag hellre att LFC ligger i mittenskiktet med ett gäng lokala spelare med koppling till staden och supportrarna, än ett titelvinnande lag fullt av importer från Sydamerika. Man kan kontra med att LFC har många engelska spelare. Korrekt. Vi hade tredje flest engelska spelare i startelvan av alla lag vid premiären tidigare i år, Det gillar jag skarpt. LFC ska förbli en klubb som satsar på engelska spelare. Min önskan är bara att fler talanger från Merseyside ges chansen. Om vi har många engelska spelare i truppen ser jag inget problem så länge klubbens förståelse och intresse för lokalsamhälIet finns kvar. Den utvecklingen är dock oroande.

I både NHL, NBA och NFL har ligamatcher börjat läggas i andra länder. Likaså med Europeiska supercuper i fotboll, bland annat den italienska. Tacka gudarna för att inte den engelska fotbollen kommit dit, ännu. Jag ser det dock inte som en omöjlighet att Liverpool spelar hemmamatch i Qatar om ännu fler utländska intressenter får ännu större makt i klubben och ligan. Utvecklingen på hemmaplan har gått snabbt då höjda biljettpriser bytt ut engelska fans mot ”turister” från andra länder. Det jag problematiserar är inte att supportrar från andra länder får biljetter, klubben har trogna fans på alla kontinenter. Problemet ligger i att när kubbens ekonomiska vinster blir det primära intresset och viktigare än de lokala supportrarna tycker jag man tappar en stor del av sig själv. Detta tror jag i sin tur kan skada identiteten och det lokala stödet för klubben i längden.

I veckan stod jag i den svenska klacken nere i Köpenhamn. Trycket på biljetter var stort vilket lämnade många hängivna fans utan. Irritationen växte då inom mig när ett gäng kostymklädda män beklagade att folk stod upp, skymde deras sikt och sjöng när det faktiskt var sittplatser på sektionen. Tankarna vandrade då bort till Anfield och den frustration många lokala supportrar bör känna. Många inte har råd, eller ens chansen, att se Liverpool på plats. Istället fylls läktarna av folk med sponsorbiljetter eller VIP-paket som inte bryr sig om klubben i samma utsträckning och lämnar innan slutsignal.

Det kan tyckas märkligt att en svensk, boende i Sverige, klagar över att den lokala kopplingen försvinner i en stad jag inte har någon annan koppling till än just fotbollen. LFC hör och kommer alltid höra hemma i Liverpool. Men det jag är orolig för är att själen och hjärtat i klubben kan bli svagare om fler utländska intressenter får en del av klubben och när färre scousers tar plats i truppen. Liverpool har en speciell relation med sina fans och truppen har alltid präglats av lokala spelare. Det är något som gör klubben till vad den är och det är något jag sätter stort värde på. Därför är det livsviktigt att klubben vårdar relationen med de lokala fansen, vågar satsa på lokal talang och inte säljer ut sig till högst bjudande investerare. LFC

står nu inför en utmaning att ta vara på fördelarna den globala och kommersialiserade fotbollen medför samtidigt som identiteten och samhörigheten med staden inte får försvinna. Endast framtiden vet vilket väg klubben väljer att gå.

* * *

Notera att ovanstående text är skriven av Totaal Liverpools nya skribent Johannes.

LÄmna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

10 Kommentarer

  1. jbostrom92

    En romantiserande bild som existerade och fungerade för 20 år sedan. Problemet är att de lokala förmågorna inte är tillräckligt bra, problemet är också att Liverpool inte kan behålla de spelare som är tillräckligt bra. Spelare som Skrtel och Lucas är de som varit i klubben längst i dagsläget och ingen kan väl på fullaste allvar mena att de betyder mindre för laget bara för att de är födda i Slovakien respektive Brasilien istället för på merseyside? Poängen är att om man behåller spelare under en längre tid skapar det en identitet oavsett vilket land du är född i, kom igen vi lever i en global värld år 2015. Faktum är också att det krävs en ”Sydamerikansk import” för att få de som är på plats att väsnas litegrann. Jag hoppas personligen att Liverpool i framtiden omfamnar de nya möjligheterna som kommer med globalisering och kommersialisering precis som lagen som ligger (och håll i er nu) OVANFÖR oss i tabellen har gjort.

  2. Andrés Flores Delgado

    Håller helt och hållet med förutom att det skulle vara lika med tecken mellan nya ekonomiska höjder och sportslig framgång.

  3. Daglish

    Tack för en mycket bra krönika.
    Håller med om att det blir lätt att förlora identiteten i all ekonomi som får styra.
    Men jag är mer rädd att vi håller på att förlora känslan på läktarna, med högre priser, med turister och kostymnissarna som inte sjunger. Sista åren har det varit mycket tystare på läktarna. Ska man behöva åka till Australien för att få gåshud av sånger.
    Det har väl även varit diskussioner/protester om flaggor på arenan också?
    YNWA

  4. Coutinho

    Tackar för en bra och tänkvärd krönika.

    Visst är det viktigt med lokala förmågor i klubben men inte till priset att bli en mitten klubb.
    Så länge vi har några engelsmän i laget så räcker det för mig.

  5. Kingpin

    Jag förstår tanken bakom krönikan och kan hålla med i mycket. Men det är en väldigt romantiserad bild som tyvärr hör hemma på 80-talet. Sen Premier League startade har pengarna kommit i första hand för de flesta klubbarna och det man idag kallar för egna produkter är oftast tonåringar man värvat in till klubben som sedan varit i klubben några år och därefter får kallas egna produkter.
    Sedan kan man ju fundera på hur ungdomsverksamheten fungerar när de är så få spelare underifrån som lyfts upp och kan konkurrera på allvar.
    Jag gillar att vi har spelare från olika länder, att vi satsar på kvalitét än att plocka upp egna spelare som inte håller måttet. Men visst skulle det vara en underbar känsla om det dök upp någon okänd tonåring från ungdomslagen som kliver in i startelvan och får hela världen att häpna. Kolla bara på den 16-åriga målvakten Milan har.

  6. Lilebroer

    Superfin krönika.

    Jag delar dina tankar på många plan utöver viljan att hellre se lokala talanger än att vara med och slåss i toppen. Som PJ nämt här nedan så kanske den älta kaärleken snarare kommer ifrån personligheten och människan snarare än vart man är född. Personligen så tänkte jag att Sterling skulle haft mer hjärta för klubben då han av sitt senare vuxenliv blivit fostrad i klubben, men så var ju uppenbart inte fallet. Och om vi inte vart med och nosat, lite smått, i ligan och cuperna så hade nog inte Gerrard stannat han heller (visst så bra har vi inte vart, men utan Benitez CL facit så hade han kanske kommit på andra tankar). För mig hade det vart en större sorg att gå miste om en Gerrard än 100 Conor Coady’s.

    Angående biljettpriserna så är ju det ngt som SOS driver hårt med FSG. Där FSG hintade om att man med de nya förutsättningarn med utvecklandet av Anfield skulle kunna lätta på andra platapriser. Tänk er att Main Stand tex blir för turisterna och the Kop blir för de som kan köpa årskort och som bor i staden.

    För övrigt så känner jag mig oerhört positiv kring den nya generationen fotbollspelare som finns i truppen och bankar på Klopps dörr för att få komma in. Finns många talangfulla spelare där som är ifrån antingen Liverpool-området eller England. Jag tror att de tre nästkommande åren kommer att bli oerhört intressanta 😀

  7. PJ

    Jag ser inget problem som så i Liverpool och deras utländska spelare då dom som kommit till klubben och haft en längre tid i klubben vet vad klubben står för och har hjärta för klubben. En Daniel Agger går inte och tatuerar YNWA på knogarna för att han känner sig tvingad till det utan för att han älskar klubben och staden. Luis Garcia syns med jämna mellanrum på LFCTV och pratar varmt om tiden i klubben och relationen med fansen. Skrtel blev skitförbannad över ett kontraktserbjudande han fick av klubben men hade aldrig en tanke på att lämna klubben. Lucas har hängt lös flera säsonger och kunde enkelt fått lämna om han bara sa till men inte ens för honom är en flytt ifrån klubben det första alternativet som poppar upp i huvudet.
    Jag kan rabbla upp flera spelare som t.ex. King Kenny som är mer Liverpool FC än dom flesta spelarna från Liverpool. Eller Kuyt som skrattade journalister rakt i ansiktet när det ryktades om att han skulle gå till United och sa att det kommer aldrig hända under några omständigheter. Sen har vi Hyypiä som gråter som ett barn när han spelade sin sista match i klubben.

    Liverpool är en speciell klubb och spelarna som kommer utifrån vet om det till en viss grad men när dom väl är där så tar dom in allt vad klubben står för och har en relation till fansen och staden som man sällan ser i andra klubbar. Det finns såklart undantag men dom har aldrig en lång karriär i den röda tröjan.

Laddar...