[fblike url=”https://www.facebook.com/TotaalLiverpool” style=”standard” showfaces=”false” width=”450″ verb=”like” font=”arial”]

Vissa diskussioner dyker alltid upp som brev på posten några gånger om året. En diskussion som tenderar att dyka upp i England under landslagsuppehåll är den om de inhemska spelarna. Eller snarare bristen på de inhemska spelare. Med ’bristen’ avses oftast att en hög andel av PL-spelarna har andra medborgarskap än brittiskt.

Precis som i de flesta diskussioner där någonting kritiseras, så skyller alla inblandade parter på varandra.

FA skyller på klubbarna.
Klubbarna skyller på FA.

Om man försöker förstå båda sidorna uppstår lätt lite av ett cirkelresonemang. Det är klubbarna som tar in de utländska spelarna, men å andra sidan hade de inte gjort detta om de inhemska hade varit tillräckligt bra. Och man kan på goda grunder förklara spelarnas otillräckliga kvalité genom att kritisera ’lärarna’ (pojk- och ungdomstränarna) som ju är utbildade av FA.

Det är med andra ord inte så lätt att förstå, förklara och framförallt åtgärda ’problemet’.

Man skulle kunna ägna en inledande tanke i resonemanget åt att förklara varför det överhuvudtaget är ett problem.

Är många utländska spelare i PL ett problem? Borde det inte betyda att klassen på ligan höjs? Och att en konsekvens av detta blir att kvalitén i de lägre divisionerna också höjs? Är detta i så fall destruktivt för de inhemska spelarna, överlag, om man tar bort det enorma fokuset på just PL?

Jag är osäker på vad jag egentligen tycker. Ofta hävdar folk att engelska talanger håller låg klass på grund av deras ’dåliga resultat i ungdomslandslagsturneringar’.

Visst, England vinner sällan ungdomslandslagsturneringar, men hur ofta vinner A-lagslaget någonting då? Kan man verkligen påstå att återväxten är så himla dålig i jämförelse med nuet om inte A-landslaget presterar bättre resultat?

Och framförallt; kan man verkligen förvänta sig att England ska vara världsledande beträffande att få fram fotbollsspelare…? Kravbilden är minst sagt hög.

Jamie Carragher skrev nyligen en artikel i The Daily Mail där han berör ämnet. Ni som har hängt med i diskussionen har troligtvis också redan fått kännedom om att FA:s initiala kritik gentemot PL-klubbarna, dvs att deras akademier är fullpackade med utländska talanger, visade sig vara rent trams. Detta kunde enkelt motbevisas genom att helt enkelt göra en faktabaserad undersökning om saken.

Någonting som många är oense om är om definitionen av ’homegrown’ verkligen är rätt. En spelare är – oavsett nationalitet – som bekant ’homegrown’ om denne tillhört en engelsk (eller walesisk) klubb under 3 års tid före 21 års ålder. Carragher ifrågasätter om det är rätt att värva utländska spelare till akademierna. Det är en kritik som jag kan förstå, men likväl en utveckling som förefaller omöjlig att hindra i dagens Europa, med EU och allt vad det innebär.

Carragher nämner Daniel Pacheco som ett exempel på en ung spelare, som inte lyckades, trots uppenbara kvalitéer. Carragher skriver:

The one at Liverpool for whom there was real hope was Dani Pacheco, who joined as a 16-year-old from Barcelona in 2007. Dani played for Spain at every level from Under 16 to U21. He was slight, but talented, a gifted young player with good balance and two good feet.

But he left Liverpool this week after five league appearances and four loan spells to permanently join Alcorcon in the Spanish second division. He was born in Pizarra, near Malaga, but under those existing Premier League rules, he counted as a homegrown player. This is what Mr Dyke must fix.

Som ni kan se, är Carragher inte särskilt bekväm med tanken att utländska spelare kan räknas som ’homegrown’.

Vad tycker ni om de nuvarande reglerna, dvs att även utländska spelare kan bli ’homegrown’-spelare?