Det har gått hela åtta veckor sedan det senaste avsnittet av TL-panelen gick av stapeln. Något som tyder på ett fullspäckat spelschema med många intressanta matcher. Nu är vi dock tillbaka, starkare än någonsin och vi bjuder givetvis på en stark panel denna comebackande vecka med TL-skribenterna Coffe och Tomas samt den tidigare skribenten Jonathan Boström som nu är tillbaka för att visa vart skåpet ska stå. Välkomna!

1. Jordan Henderson har klivit fram rejält i Gerrards frånvaro och har både stått för grymma assist och sagolika mål. Vad är det som har hänt egentligen?

Coffe: Jordan Henderson för mig har alltid varit en extrem träningsprodukt. Hans största tillgång är drivenhet, att aldrig ge upp och en tro på att om han bara tränar mer än alla andra så kommer han också bli bättre. Jordan ger aldrig upp och är den sista jag skulle vilja konkurrera mot. Hans resultat har inte kommit gratis, och jag är säker på att vi bara kommer kunna skörda mer och mer frukter av hans hårda arbete.
I början av säsongen var det tydligt att han och Rodgers hade talat om att Jordan var redo att ta nästa steg, han var tvungen att producera mer poäng för att kunna nå det sista steget inom sin roll. Den kollektiva miserabla inledningen var inget som gynnade Jordan, då han om någon är den som lyser starkast när kollektivet fungerar. Han är en riktig lagspelare, och de poängen som han visat sista tiden är synergieffekter av det, han kommer aldrig vara en individualist som vinner matcher åt oss när maskineriet grusar, han är den som kommer borra ned huvudet så länge som krävs för att maskineriet kommer börja fungera igen, därför är han livsviktig för dagens Liverpool och jag hoppas verkligen att vi fortsätter bygga vårt lag runt sådana här karaktärer, det kan bära långt på sikt.

Boström: Att Jordan Henderson har klivit fram ur Steven Gerrards skugga är inte bara positivt för den här säsongen utan också för framtiden. Det finns många potentiella förklaringar till vad som har hänt, undertecknade tror att förklaringen går att hitta i den simpla anledningen att Henderson helt enkelt har mera boll i Gerrards frånvaro. Utan Gerrard på planen är det Henderson som sköter uppspel, de flesta fasta situationer och han har också en tydlig uppgift att styra spelet från den position på planen där Gerrard annars huserar. Klart är också att det kan finnas en djupare förklaring, den psykologiska effekten av att Henderson har känt sig hämmad av att spela i skuggan av en stor legend som Gerrard är inte heller omöjlig.

Tomas: Jag har många gånger sagt att den dagen Henderson lär sig att skjuta kommer han att bli en riktigt högklassig mittfältare, nu verkar det som om han börjar komma till den nivån och det är såklart väldigt roligt. En anledning till att han visar mer nu är att han får ta mer ansvar när Gerrard är borta, det lite snabbare passningsspelet vi visat upp passar honom mycket bra. Vi har nu dessutom flera rörliga och löpvilliga spelare framför honom och att hitta deras löpningar har han visat sig vara väldigt bra på. Jordan Hendersons utveckling är intressant, han har konstant blivit bättre och bättre sedan Rodgers tog över, steg för steg har han först gjutit sin plats i startelvan och nu kommit till den statusen att han antagligen är det första namnet som vår tränare skriver ner i laguppställningen. Redan förra säsongen var han en av våra viktigaste spelare, precis som många andra hamnade han i en position som inte passade honom under inledningen av den här, men nu har han en roll som passar honom perfekt och för mig är det självklart att han både får en fin kontraktsförlängning och utses till kapten när Gerrard lämnar.

2. Vinst mot Tottenham, Man City, Southampton och Palace, men oavgjort mot Everton, Blackburn och förluster mot Chelsea och Besiktas. Hur summerar man den senaste tidens resultat?

Coffe: Rent spelmässigt har det varit som natt och dag. Blackburn resultatet är lätt att förlåta så länge vi lyckas lösa returen däremot är Besiktas matchen ett tecken på att turneringen inte prioriteras högst, inte hos ledningen och inte heller hos spelarna. Viljan att visa hur bra vi är lyser väldigt starkt i ligan men desto mindre i andra sammanhang tyvärr, det är konstigt men det är så det har sett ut. Resultatmässigt är jag givetvis otroligt nöjd över ligaformen, jag gråter inte heller över våra sämre resultat i de andra turneringarna och fokuserar helt på de målen vi faktiskt har kvar att kämpa om.

Boström: Jag tycker att vinsterna mot Tottenham, Man City, Southampton och Palace visar på en god lagmoral, om man tänker efter är de här fyra matcher Liverpool vunnit under stor press. Matcherna i ligan var laget tvungna att vinna om de vill hänga på i racet om Champions League platserna, matchen mot Palace var laget tvunget att vinna om Wembley drömmen skulle leva vidare, vilket man också löste. Att spela oavgjort mot Everton är väl inget fiasko i sig även om det var ett mediokert derby, dubbelmötet mot Chelsea är inte mycket att orda över, enligt mitt tycke var Chelsea det bättre laget över två matcher. Är det någon match laget ska gräma sig över är det fiaskot mot Besiktas där ingen spelare kom undan med hedern i behåll, den insatsen var under all kritik sätt till inställning och spelarprestationer.

Tomas: Det är en positiv känsla i kroppen efter den senaste tidens matcher, anledningen till det är såklart vårt spel i ligan. För mig är det tveklöst Premier League som är det viktigaste och om man bortser från matchen mot Everton har vi spelat riktigt bra och plockat hem trepoängare mot svårt motstånd. En sak som är lite förbryllande är att spelet kan skilja sig så diametralt mellan en ligamatch och en cupmatch, att vi kan slå Manchester City ena dagen, för att sedan inte ens skapa en vettig målchans i cupmatchen mot Blackburn. Jag vet inte om det är inställning eller trötthet som gör att vi spelar sämre när det är cupmatch, men ska vi plocka hem en pokal den här säsongen behöver spelarna rycka upp sig rejält i omspelet mot Blackburn. Om man sedan visar prov på trötthet eller dålig inställning när det vankas semifinal på Wembley, då förtjänar man inte heller att stå där som vinnare. Sammanfattningsvis har den senaste tidens resultat gjort säsongen spännande, om vi förlorat ett par av ligamatcherna hade vi varit på väg att falla ifrån i kampen om CL, men nu är vi i allra högsta grad med i den striden. Vårt spel har börjat sätta sig, spelarna ser bekväma ut i sina positioner, vi har en backtrio som känns trygg och offensiven börjar stämma. Som sagt, det är en positiv känsla i kroppen när vi går in i säsongsavslutningen.

3. Liverpool har häng på fjärdeplatsen, men kommer man att nå hela vägen fram. Vad tror ni?

Coffe: Det som talar för det är givetvis att vi har fått ordning på våra spakar, nyförvärven växer allt mer och mycket av den press som låg på oss i början har nu släppt, vi slår i underläge mot konkurrenter som fortfarande har svårt att få sina bitar på plats. Poängmässigt har vi trots allt fortfarande en bit kvar, och det är ju poängen som räknas i slutändan, något som United & Tottenham oroväckande får med sig trots svaga spelmässiga insatser. Många nyckelmatcher återstår men jag tror vi klarar att nå målet till slut, det viktigaste är att inte tappa det självförtroendet som vi lyckats bygga upp.

Boström: Jag är rätt övertygad att det kommer att nå hela vägen och då är det ändå en rätt stor pessimist som skriver detta. Min övertygelse blev ännu större när jag såg Manchester United mot Arsenal i Måndagskväll, enligt mig imponerade inget av lagen och det är bara en tidsfråga innan de kommer börja förlora eftersom det inte går att vinna med små marginaler under en hel säsong. Det är min fulla övertygelse att Liverpool kommer segla om både United och Arsenal innan den här säsongen har sätt sitt slut.

Tomas: Jag kommer aldrig att tippa en placering för Liverpool, men det är inget snack om att vi är i en bra position. Matchen mot United kommer att bli otroligt viktig, för jag är övertygad om att kampen om fjärdeplatsen kommer att stå mellan oss och våra rivaler. Jag kanske är färgad i frågan, men jag tycker verkligen inte att United förtjänar att komma till Champions League. De har kastat iväg enorma mängder pengar, på spelare som inte presterat på den nivå man måste kunna kräva. Deras lagbygge är dåligt balanserat och de har faktiskt inte imponerat spelmässigt i speciellt många matcher. Anledningen till att de har fjärdeplatsen i dagsläget är att vi underpresterade under inledningen av säsongen, men samtidigt finns alltid den där farhågan att deras nyförvärv, som i grunden är väldigt duktiga fotbollsspelare, får det att fungera under några matcher och då behöver de inte längre tacka David DeGea efter varje seger. Det vore ett härligt scenario att vi petade undan dem från fjärdeplatsen, men det enda jag kan säga att jag tror i den här frågan är att det kommer att bli en ångestladdad avslutning på säsongen.

4. Adam Lallana är en spelare som väcker mycket åsikter i supporterkretsar. Är Lallana en pusselbit som vi saknat eller vad tycker ni om rollen/rollerna som Rodgers använt honom i såhär långt?

Coffe: Jag är ett stort fan av Adam Lallana eftersom jag värdesätter hans arbetskapacitet och karaktär. Trots att Lallana varit i klubben en väldigt kort tid, så får man ändå känslan att han verkligen i alla situationer spelar för att vi ska vinna, han grinar inte så fort det går lite emot, eller gnäller på lagkamrater för att han inte fått en passning. Han har en väldigt bra teknik men kommer lite för sällan i situationer som genererar mål, även om han ofta har välplacerade avslut och passningar när han väl ställs inför sådana situationer. Förmodligen kommer Lallana bara bli bättre och bättre, då det är en ny roll och ett nytt spelsystem, där han har en av de svårare rollerna men jag tror att han kommer höja sitt poängsnitt om han får fortsatt förtroende och lyckas undvika skador. Nödvändigtvis behöver man inte se det som att han spelar på bekostnad av Sterling, utan istället som en styrka att vi kan rotera med starka namn på den här positionen, förhoppningsvis kommer vi varje säsong ha väldigt många matcher vilket genererar att vi kan hålla en hög nivå i samtliga.

Boström: Brendan Rodgers resursslöseri med Adam Lallana är något som undertecknade har stört sig på under hela säsongen. Om man studerade Lallana under förra säsongen kunde man se vilken oerhört begåvad spelare han är, i Southampton spelade han i roll som gick ut på att alltid vara nära straffområdet vilket resulterade i nio mål, sex assist och 68 skapade chanser (ej cuper inräknade). I Liverpool spelar han antingen som någon form av central mittfältare där hans rollfördelning är högst oklar eller det senaste påhittet ”wingback” som hittills resulterat i fyra mål, tre assist och 23 skapade chanser. Visst går det att försvara Rodgers med att Coutinho har varit magisk på sist tiden, dock håller det inte riktigt eftersom Rodgers konsekvent spelade Lallana på minst sagt udda positioner även när Coutinho var mänsklig. Det krävs att man hittar en roll till Lallana som inte begränsar kapaciteten annars kommer det här att klassas som en fiaskovärvning.

Tomas: Jag får inget riktigt grepp om Lallana, vissa matcher skapar han chanser, både åt sig själv och andra, för att i nästa match vara helt osynlig och inte komma in i spelet alls. Det är ingen tvekan om att han har kvaliteter, hans teknik är mycket bra och hans speluppfattning håller en hög nivå, men han behöver börja göra fler poäng. Om han ska ha en roll i den offensiva trion räcker det inte med att komma till lägen, han måste börja sätta de lägen han får också. Personligen ser jag honom inte som en startspelare i ett ordinarie lag, ska han komma dit måste han visa mer. Dock ska det sägas att han är en bra spelare att ha i truppen, jag är absolut inte missnöjd med att vi värvade honom. Sedan är frågan om det är värt att lägga en så pass stor summa på en truppspelare, för det var en rejäl slant vi fick betala för att få Adam Lallana till oss.

5. Det vankas ju även avskedsmatch för kapten Gerrard senare den här månaden och det står redan nu klart att flera stora namn kommer att äntra Anfields gräsmatta. Xabi Alonso, Dirk Kuyt, Didier Drogba, Fernando Torres, Thierry Henry, Pepe Reina, Luis Suarez är några av de som kommer att figurera i All Star-matchen där  team Gerrard ställs mot team Carragher… vilket namn tycker ni dock kittlar lite extra att få se på Anfield igen?

Coffe: Jag kikade lite på när Gerrard och Carragher tog ut sina respektive lag, och visst det är en kul grej, men sådana här matcher kan jag inte påstå är något jag ser framemot att följa speciellt mycket. Jag tycker det är kul att så många storspelare ställer upp dock, spelarna som hade varit mest intressant att följa i den här matchen hade nog för mig varit Shelvey och Carragher.

Boström: Vore det inte underbart att få se Fernando Torres och Luis Suarez tillsammans? Det var ju alltid meningen att det skulle vara det radarparet. Det går ju alltid att hoppas att Suarez får hemlängtan av den korta tiden i England och bestämmer sig för att vända hem igen, vi får helt enkelt hoppas att Liverpool (vädermässigt) och Anfield (stämningsmässigt) visar sig från sina bästa sidor.

”And I just can’t seem to get enough Suarez”

Tomas: Det är en hel del namn som verkligen gör mig varm inombords, flera gamla favoriter som ska gästspela på Anfield. Jag var ett stort fan av Dirk Kuyt, hans ibland bristande teknik kompenserades alltid av ett enormt slit. Han blev aldrig den skyttekung jag hoppades när vi värvade honom, men en hård jobbande, sympatisk och mycket nyttig spelare blev han. Elegante Xabi Alonso är en annan spelare jag verkligen ser fram emot att se igen, hans mittfältsspel höll en otroligt hög klass och precis som i fallet med Kuyt verkade han vara en genuint sympatisk person. Kuyt och Alonso är de två internationella inslagen som kittlar mig mest, men av de spelare som ställer upp i matchen är det en lokal profil som ändå gör mig mest uppspelt. Jamie Carragher ska ut på planen igen, för första gången sedan den där avslutningsmatchen mot QPR, då han sköt ett skott som satte hela målställningen i gungning. Jag hoppas innerligt att matchen går att se någonstans, för Carras återkomst vill jag inte missa. Även om en match av den här typen brukar vara mest spännande när laguppställningarna visas, själva spelet brukar sällan ge någonting, känns den här kampen lite extra.