TL-panelen snackar ligatitel!

* * *

1) Liverpool är äntligen ligamästare. Varför gick det vägen just den här gången?

Tomas: Det finns såklart många anledningar till att vi vinner ligan i år, mycket av det tror jag hänger på att vi fått bygga truppen över tid nu och haft en kontinuitet som vi saknat tidigare. Vårt lag är det mest samspelta laget i ligan och spelarna visar tydligt att de vet vad som krävs av dem när det kliver in på planen. Vi har en slipat defensiv hos våra offensiva spelare och en stark offensiv hos våra defensiva pjäser, ett i stort sett komplett lag. Det här har lett till att spelarna har en enorm tro på det de gör och aldrig ger ett slag förlorat, vi har tagit många viktiga poäng i slutet av matcher och de få gånger som vi varit pressade har vi skött det utan att tappa poäng. I det här spelar det såklart in att City haft en liten dipp, om man jämför med deras två senaste säsonger. Samtidigt som de dippat har vi tagit ytterligare ett steg i vår utveckling och främst hållit en helt annan jämnhet än de gjort. De har blandat 4-0-vinster med poängtapp, vi har haft en jämn nivå genom hela serien och därför är vi i slutändan helt överlägsna. Men, den största förklaringen till att vi vinner den här titeln så komfortabelt är att vi har ett lag fullt av världsspelare, som dessutom är i sina bästa år. Centrallinjen med Alisson, van Dijk, Henderson/Fabinho och Firmino osar sådan klass att är svårt att ta in.

Jesper: En kombination av att Liverpool var bättre och mer överlägset än någonsin, och att den ena efter den andra ligautmanaren föll bort tidigt, vilket släppte den allra största pressen från spelarnas axlar. Sen går det såklart inte komma bort från Jürgen Klopp. Hans förmåga att motivera och få alla i laget dra åt samma håll är såklart nyckeln. Jag skulle även vilja nämna något som sällan diskuteras, nämligen att Klopp faktiskt hållit en högre nivå i sin matchcoaching än tidigare säsonger. Flera gånger har det ändå sett lite sisådär ut första 45 minuterna, för att efter paus och med några små ändringar ta Liverpool till tre säkra poäng. Det är såna små detaljer och taktiska finjusteringar som bärgar ligatitlar i slutändan.

Pelle: Vi tog tag i taktpinnen från start och släppte den aldrig. Formsvackorna har inte resulterat i poängtapp, tvärtom har man ofta vunnit med uddamålet i de matcher där prestationen inte varit på topp, för att sedan studsa tillbaka och dominera totalt i matchen efter. Liverpool har varit väldigt svåra att få hål på och den resultatmässiga jämnheten har varit makalös. Klopps lag har en vinnarmentalitet och är så pass mentalt starkt att man aldrig har darrat under säsongen. Att City inte har haft sin bästa säsong har förstås också underlättat för Liverpool, under stora delar av säsongen har man haft vetskapen att man har råd med några förluster i rad och ändå vinna ligan. Om man jämför denna LFC-upplaga med Brendan Rodgers och Rafa Benitez ”nästan-titelvinnande-upplagor” är dagens lag mycket mer komplett, det fanns tydliga brister i vissa lagdelar hos Brendans och Rafas lag, det gör det inte i Jürgens lag 19/20. Det är ett komplett lag som dessutom har väldigt få skadedrabbade nyckelspelare. Brendans lag hade inte målvakts- och försvarsspel värdigt en ligavinnare, Rafas lag hade trots allt ganska få riktigt toppspelare, särskilt i jämförelse med lagen som de konkurrerade med.

* * *
2) Vilken är din favoritmatch den här säsongen?

Tomas: Den här säsongen finns det onekligen en hel del matcher att välja på. Sena vändningar, uddamålsvinster, överkörningar, toppmatcher, vi har vunnit olika sorters matcher på olika sätt och det är det mest imponerande med det här laget. När säsongen ska summeras är det dock en match jag minns lite extra, det är överkörningen av Leicester på annandagen. Vi hade precis kommit tillbaka från VM för klubblag och därför kändes formen lite osäker, samtidigt hade motståndarna börjat segla fram som laget som kanske skulle kunna hota oss. Uppenbarligen kände Liverpool då att det var dags att spänna musklerna lite, för från första sekund i matchen var det bara ett lag på planen. Om Leicester innan matchen hade några som helst förhoppningar om att ta ikapp vårt försprång insåg de nog då att de aldrig skulle ha en chans. Vi hade kunnat vinna matchen med mer än de 4-0 som siffrorna nu skrevs till, men resultatet var egentligen inte det viktigaste i den här matchen, det var styrkedemonstrationen. Vi visade de andra lagen i England att de inte behövde fundera på titeln den här säsongen, för den var vår.

Jesper: Den första matchen som ploppar upp i minnet är Leicester borta (0-4) på Boxing day. Jag kommer ihåg att jag gick in till den matchen med en stark oro. Leicester såg ut att vara på gång och hade lite häng på toppstriden med flera spelare i toppslag – däribland Vardy, Tielemans och Söyüncü. Såhär med facit i hand var det naturligtvis inte riktigt så, men efter 30 år av besvikelser och några retsamma fall på mållinjen kändes matchen viktigare än någonsin. För er som inte minns matchen i detalj så var Trent överj*vligt bra och stod för två assist och ett mål. Han blåste fram som en orkan från sin högerbacksposition och var nånstans Steven Gerrard för Liverpool, fast som ytterback. Det var häpnadsväckande i sig. Utöver det släppte laget inte heller till ett enda skott på mål…mot en av dom största ligaaspiranterna…på BORTAplan. Där nånstans började det sjunka in att Liverpool inte bara var en nivå över sina motståndare, man var tre-fyra bättre än alla andra och hade förmågan att pulvrisera vilket lag som helst.

Pelle: Jag skulle trots allt säga 3-1-segern mot Manchester City. Det var just den segern som vi inte lyckades ta under föregående säsong och som hade gjort stor skillnad då. Det kändes som att Liverpool körde över Citys titelförhoppningar, de blev knäckta, samtidigt som vi fick vind i seglen och verkligen kunde tro på ligaguld. Vi har inte darrat eller tappat fokus på hela säsongen, men förlust mot City hade nog skakat om oss. Därför var det min favoritmatch under säsongen.

* * *

3) FSG har inte investerat särskilt mycket i spelartruppen sedan ägarbytet. De har inte tagit ut vinster, men spelarköpen och ökningen av lönebudgeten har finansierats av klubbens egna intäkter. Hur är det möjligt att besegra klubbar som Manchester City, Manchester United och Chelsea med den affärsmodellen?

Tomas: FFP spelar såklart in här, men det är inte hela svaret, med tanke på att de andra lagen kunnat husera ostraffade länge. I grunden handlar det om att vi handlat smart och genomtänkt, vi har inte stressat igenom affärerna och i stället för att ändra sikte om vi inte fått det vi önskat har vi väntat tills tiden varit den rätta. Vi gick inte efter en annan mittback när vi inte fick loss van Dijk, vi väntade. Klopp ska såklart ha beröm i det här arbetet, men vi har Michael Edwards också, den här tillbakadragne herren som verkligen gjort imponerande insatser på transfermarknaden.

Jesper: Svaret på frågan är rätt enkel, och det stavas UEFA Financial Fair Play. FSG har egentligen satsat allt på ett kort genom att hoppas på att UEFA kommer styra den europeiska fotbollen åt ett håll som påminner mer om den amerikanska metoden, med uppsatta lönetak och ekonomisk utjämning, för att få till en tävling på samma villkor. Såhär långt verkar taktiken rätt lyckosam medan det regnar transferförbud och avstängningar från Europaspel över klubbar som Manchester City och Chelsea. Nu är ju Liverpool knappast det fattigaste laget i sammanhanget men jag tror också man kommer behöva vara ännu smartare och tidiga i sina rekryteringar framöver. Istället för att köpa färdiga toppspelare som Van Dijk från Southampton för rekordsummor (£75m), så behöver man plocka upp honom redan från Celtic. Man behöver helt enkelt kapa ett led i kedjan, och etablera en relation med en talangfabrik som Red Bull Salzburg exempelvis, vilket ju redan verkar vara en uttalad och etablerad strategi från Michael Edwards och övriga i rekryteringsteamets sida. Kapa premiumkostnaden som Manchester United, City, Chelsea betalar, men få in samma kvalité i slutändan.

Pelle: Financial Fair play är en faktor, men FSG har också fin fingertoppskänsla vad gäller ledande rekryteringar. Mike Gordon, Michael Edwards och Jürgen Klopp är en urstark trio som gör ett utmärkt jobb inom respektive arbetsområden och som framförallt har en väldigt god relation med varandra och FSG. Gordon gör ett bra jobb utanför planen, Edwards har rekryterat rätt spelare, och Klopp har gjort ett fantastiskt jobb som manager. Klopp är uppenbarligen frontfiguren utåt och han är naturligtvis en nyckelfigur, men framförallt Edwards förtjänar också mycket beröm. Utan Edwards ofantligt gedigna värvningsarbete och även skicklighet vid försäljningar hade inte Klopp haft samma förutsättningar att lyckas med laget, och Edwards skicklighet har också gjort att FSG inte behöver investera pengar i spelartruppen. Samtidigt föder framgång mer framgång, och de sportsliga prestationerna har ökat intäkterna successivt, så Klopp har förstås också ett finger med i spelet kring intäktsökningen. Om FSG inte hade anställt Edwards och Klopp hade de behövt investera mycket mer pengar för att uppnå samma framgång, dessa två herrar har gjort ett ofantligt bra jobb med resurserna som de har haft att tillgå.

* * *
4) Numera spelas alla matcher som bekant inför tomma läktare. Hur förändrar det din matchupplevelse?

Tomas: Det är klart att det känns lite annorlunda, det är inte riktigt samma puls i matcherna från start. När matcherna väl är igång tycker jag att man, efter en stund, glömmer bort det här med inramningen. Jag är själv väldigt inne i matcherna när jag tittar och då gör det inte lika mycket att läktarna är tomma, jag saknar såklart publiken, men det har inte påverkat lika mycket som jag fruktade. I grunden tror jag det handlar om en genuin glädje över att fotbollen är tillbaka, efter osäkra månader och hemska världshändelser, det är inte som innan, men det är i alla fall fotboll. Jag saknar såklart också publiken, pulsen, det där euforiska firandet som uppstår vid viktiga mål. Jag saknar att kunna vara på plats och se Liverpool spela live, det är tungt att inte veta när det kommer att bli som vanligt igen. Men som situationen i världen är nu känns det som en liten seger bara att matcherna kan genomföras, om än med lite annan inramning. Men, fan, tänk vilket tryck det kommer vara på Anfield första gången arenan fylls och alla fans får en chans att hylla mästarna!

Jesper: Förvånansvärt lite ändå. Ljudkulissen kan man ju få till genom smarta tekniska lösningar via streamingtjänster nuförtiden, om än på en högst tv-spelsliknande och inte helt naturlig väg. Jag kan ibland sakna att inte få en inzoomad bild från läktaren där någon illröd brittisk snubbe utan tröja i spontan aggression skriker ”f*ck off” till domaren. Men den största grejen är såklart att spelarna inte har samma energi, adrenalin och kvalité utan publik. Engelsk fotboll är ju ofta ett samspel mellan läktare och gräsmatta på nåt sätt. Normalt sett mediokra lag uppnår oväntade nivåer som ett resultat av en sprakande elektrisk arena. Hade Crystal Palace förlorat mot Liverpool på Anfield med publik? Troligtvis. Men hade dom torskat med klara 4-0 och till synes bara spelat av matchen med en missnöjd högljudd bortasektion bakom ryggen, som rest i flera timmar i bil från London? Troligtvis inte.

Pelle: Det är klart att det blir skillnad även för oss tv-tittare. Det blir lite mer träningsmatch-vibbar över matcherna och mindre festkänsla, men samtidigt börjar jag nästan vänja mig nu, hur sjukt det än låter. De flesta fotbollsmatcher i världen är trots allt amatörmatcher som spelas inför tomma, eller näst intill tomma, läktare. Ur det perspektivet är inte tomma läktare märkligt, men det är klart att Anfield inte byggdes för att spelas inför några hundra journalister. Det byggdes för fulla läktare.

* * *
5) Om vi blickar mot framtiden, hur bör Liverpool agera i sommar för att fortsätta vinna stora titlar nästa säsong?

Tomas: Vi behöver egentligen inte göra någonting, vi har en otroligt stark trupp och har under två raka säsonger visat mästarklass. Vi pratade i podden tidigare i veckan om att vi kanske skulle kunna spetsa bredden på truppen, lite grand det som det spekulerades i att Timo Werner skulle göra, och visst skulle jag kunna tänka mig en naturlig backup till Robertson och ett starkare offensivt kort än Origi. Problemet är att det är svårt att hitta spelare som håller den klassen och som dessutom accepterar att inte vara ordinarie. Vi har några spelare som kommer att lämna och det ideala vore såklart att ersätta dessa med spelare av en högre kaliber, men samtidigt kan man ju fråga sig vad som händer med en ung talang som Curtis Jones om vi köper in en spelare i stället för Lallana? Min känsla är överlag att Klopp inte är speciellt sugen på att värva spelare till rena backupspelare, speciellt om de inte är mångsidiga. Vi har trots allt saknat naturliga ersättare till båda våra ytterbackar länge, men löst det med spelare från truppen. En spelare som kan spela längs hela vänsterkanten kanske vore något? En anfallare som kan spela på alla positionerna där framme skulle kunna vara nyttigt, men jag tror inte vi kommer att göra speciellt många värvningar i sommar och jag känner mig övertygad om att vår trupp kommer att stå sig oerhört stark ändå.

Jesper: Först och främst gäller det såklart att behålla toppspelare som Alisson, Van Dijk, Mané, Salah och Firmino. När Liverpool har spelare som är såhär bra börjar Real Madrid och Barcelona alltid lura i vassen. Sen tror jag det behövs två-tre nya spelare för att dels pusha nuvarande spelare att prestera på topp, men också för att få in en extra energiboost. Nu är man Champions League-mästare, klubbvärldsmästare och har tagit den efterlängtade Premier League-titeln. Så nu är frågan hur man håller spelarna hungriga och motiverade, snarare än bekväma med tillvaron. Jag hade satsat på en yngre offensiv spelare som kan pusha topptrion och på sikt ta över manteln, en ny kreativ spelare till mittfältet som adderar något mer än en hård gedigen arbetsinsats, samt en vänsterback för att undvika nuvarande situation där Robertson är alldeles för hårt belastad och måste spela i stort sett varje match.

Pelle: Det naturliga är ju förstås att behålla alla som har fått mycket speltid under säsongen. Lallana och Clyne lämnar på free transfers, vilket känns lika naturligt som när Moreno och Sturridge gjorde detsamma för ett år sedan. Därefter kan nog Shaqiri ligga risigt till, kanske också Lovren och Origi. Det kommer nog inte att köpas in massvis med nya spelare, då Jones/Minamino ersätter Lallana och Williams redan ersatt Clyne. Om Lovren och Shaqiri lämnar utgår jag från att klubben vill ta in ersättare, kanske behöver man också kolla efter en ny påläggskalv till vänsterbackspositionen där ”Robbo” är lite väl ensam för tillfället.