Inför matchen:

Liverpool mönstrar följande lag mot WBA:

Startelva: Reina, Johnson, Carragher, Skrtel, Agger, Spearing, Lucas, Meireles, Suarez, Kuyt, Carroll.

Avbytare: Gulacsi, Cole, Kyrgiakos, Maxi, Wilson, Ngog, Poulsen.

* * *

Efter matchen:

Trots ett ledningsmål i andra halvlek kammade Liverpool noll och torskade med 2-1.

På några sätt påminde den här matchen om ligamatchen mot Sunderland – men nu var rollerna de ombytta. Då inledde Sunderland piggt, men stördes kraftigt av flera skador under matchens första fjärdedel, vilket gjorde att lagets spel kom av sig helt. I den här matchen var det istället Liverpool som fick flertalet skador efter en lovande matchinledning.

Efter 8 minuter tvingades Glen Johnson avbryta matchen. In med Soto Kyrgiakos – vilket gjorde att fyrbackslinjen bestod av endast mittbackar. Kvarten senare blev Daniel Agger skadad (igen). In med Danny Wilson – en ny mittback, alltså – och osäkerheten i backlinjen spred sig ytterligare.

Liverpools kantspel lyste som vanligt med sin frånvaro. Kanske inte så märkligt, med tanke på att man spelade med mittbackarna Jamie Carragher och Wilson som ytterbackar, och innermittfältaren Raul Meireles samt grovjobbaren Dirk Kuyt som yttermittfältare.

Problem fanns även på det centrala mittfältet, där både Lucas Leiva och Jay Spearing gjorde svaga insatser. De blev helt enkelt överkörda av WBA:s motsvarigheter och förlorade därmed mittfältskriget på knockout.

Det säger sig självt att ett lag som hade en tveksam backlinje, inget kantspel och ett svagt innermittfält har svårt att vinna matcher. Att domaren inte gav anfallarna Andy Carroll eller Luis Suarez en ärlig chans att spela fotboll underlättade inte heller. Domaren tillät motståndarna att göra precis vad som helst på Carroll och Suarez hade inte heller någon lycka med domsluten. Suarez blev faktiskt bestulen på två frilägen under matchens sista kvart; en gång fick han en perfekt djupledsboll som han sprang på, men blev helt uppenbart nedriven bakifrån – ingen åtgärd från domaren. En annan gång blev han felaktigt avblåst för offside.

Domaren missade däremot inte ett enda regelbrott som Liverpoolspelarna gjorde och hemmalaget WBA fick två straffmål som de utnyttjade till hundra procent. Jag tycker att straffarna var solklara – men varför blundade domaren för hemmalagets regelbrott?

Så, vad var bra med den här matchen? Hörnorna var bra. Meireles slog flera bra hörnor och medspelarna var starka i luftrummet. Det kändes helt logiskt att lagets mål kom på en hörna. Förstås även kul att Martin Skrtel fick göra mål – det är inte varje dag. Slovaken var nog lagets bästa spelare i den här matchen – till skillnad från Carragher och framförallt Kyrgiakos bemästrade han den hala Peter Odemwingie på ett acceptabelt sätt.

Spelarkommentarer;
Reina – Gjorde väl egentligen allt rätt förutom ett han kanske borde ha varit lite mer passiv i samband med WBA:s andra straff… men det är lätt att säga med facit i hand.

Carragher – Slog alldeles, alldeles, alldeles för många långbollar som dessutom höll dålig kvalité.
Agger – Okej inledning men blev ju skadad ganska snabbt.
Skrtel – Klart bästa LFC-backen. Starkt att spela bra i en annars dåligt fungerande backlinje.
Johnson – Spelade knappt.

Kuyt – Gjorde ingen glad. Missade många enkla passningar.
Spearing – Otillräcklig. Överkörd.
Lucas – Otillräcklig. Överkörd.
Meireles – Inte bekväm på kanten.

Suarez – Blixtrade till i slutet när LFC fyllde på med fler spelare. Nära att kvittera i slutet. Bestulen på frilägen.
Carroll – Svår match då han blev aktivt motarbetad av domaren.

Inhopparna:
Kyrgiakos – Hängde inte med i svängarna när han ställdes mot Odemwingie. Syndabock.
Wilson – Obekväm som vänsterback. Många långa bollar men å andra sidan av bättre kvalité än Carras. Tog en smart värvning.
Cole – Spelade inte så länge… svårt att bedöma.