[fblike url=”https://www.facebook.com/TotaalLiverpool” style=”standard” showfaces=”false” width=”450″ verb=”like” font=”arial”]

För några månader sedan ropade många efter en ny defensiv mittdältare. När Lucas Leiva ropade många – inklusive undertecknad – ännu högre efter en ny defensiv mittfältare. Liverpool sonderade terrängen i januari, men lyckades inte hitta någon prisvärd spelare till positionen. Det var då som Brendan Rodgers gjorde genidraget att placera Steven Gerrard på den defensiva mittfältspositionen.

På förhand var många skeptiska till omskolningen av Gerrard, som förvisso hade spelade ett antal landskamper på positionen, men som väldigt, väldigt sällan har gjort det i Liverpool. Gerrard har hållit en extremt hög nivå, rentav världsklassnivå, under många år men har alltid haft en svaghet – det taktiska. Han har ofta varit för ivrig i sitt spel, vilket har gjort att positionsspelet har blivit lidande. Han varit lite för entusiastisk.

Gerrard har visat att han har blivit klokare med åren. Hans numera 33-åriga kropp klarar inte längre av att spela samma energikrävande tvåvägsspel som för fem-sex år sedan, men klokheten gör att han klarar av att spela väldigt bra på den defensiva mittfältspositionen. Det var egentligen endast bara i den första matchen som Gerrard hade stora problem. Som ni kanske minna syftar jag på hemmamatchen mot Aston Villa, där Weimann jobbade extremt hårt på Gerrard och helt enkelt inte gav honom tid och utrymme att briljera i uppspelsfasen.

Gerrard har utvecklats och blivit smartare sedan debuten. Bland annat går han ännu oftare ner och hämtar bollen ännu djupare. Det gör inte bara att hans passningskvalitéer som ju bland annat inkluderar en fantastisk passningsräckvidd kommer till rätta, utan även att Liverpools mittbackar inte behöver samma spelskicklighet som när de själva tog hand om en stor del av uppspelsfasen. Detta passar en spelare som Skrtel, vars passningsfot ju inte håller någon högre klass.

I den senaste tiden succcématcher har Liverpools 3-mannamittfält är klassiskt uppbyggd med 3 olika rollspelare;
1) Den defensiva mittfältaren som tar stort ansvar i uppspelsfasen där denne går ner djupt och hämtar boll, samt stort ansvar i defensiven där denne ska skydda backlinjen. Gerrard har varit väldigt bra både med och utan boll.
2) Den evigt löpande spelaren som bidrar både defensivt och offensivt. Även väldigt aktiv i presspelet. Detta är en roll som passar Henderson väldigt bra, även om jag önskar mig ännu fler offensiva djupledslöpningar från hans sida.
3) Den spelskickliga playmakern som ska hitta avgörande passningar men även komma på egna avslut. Utan boll förväntas denne bidra i presspelet, då i synnerhet om motståndarna har en ’Gerrard’ som går ner och hämtar bollen djupt. Coutinho har löst den här uppgiften väldigt bra. Brassen har varit betydligt bättre utan bollen än vad jag hade förväntat mig.

Ajax och många andra holländska klubbar har länge praktiserat en liknande mittfältsdynamik som verkar fungera väldigt bra i Liverpool. Helt plötsligt har en tidigare superviktig spelare som Lucas Leiva blivit en backup till Gerrard. Det är nämligen svårt att få ett lika välfungerande mittfält om både Gerrard och Lucas ska in. Vid någon enstaka match innan Lucas skada användes faktiskt brassen som ’box-to-box’, vilket var en intressant observation. Lucas kommer att behöva förändra sitt spel om han ska spela med Gerrard om lagkaptenen ska fortsätta på sin nuvarande position, vilket han naturligtvis bör göra.

Jag ser det som osannolikt att Rodgers kommer att vilja ha en annorlunda mittfältsdynamik. Den dynamiken som Gerrard, Henderson och Coutinho står för är extremt välfungerande såväl offensivt som defensivt. Presspelet har varit av absolut toppklass, vilket främst illustrerades i 5-1-segern mot Arsenal.

Kort sammanfattat har Rodgers drag att sätta Gerrard som defensiv mittfältare visat sig vara genialiskt. Nu kan man dessutom strunta i att signa en defensiv mittfältare i sommar och koncentrera sig på att förstärka andra positioner istället.