Det känns som att Liverpool vinner ungefär varannan match den här säsongen. Därför var det kanske inte särskilt oväntat att Bolton kunde besegras med 2-1 på Anfield.

Liverpool spelade helt okej. Med andra ord; Liverpool spelade ovanligt bra. Bolton tilläts visserligen skapa flera heta målchanser, men känslan var verkligen som att Liverpool – till skillnad från mot Wolves – verkligen spelade för att vinna.

Spelarna ville framåt. Attackera. Göra mål.

Med Daniel Agger tillbaka i laget fick backlinjen ytterligare dimension i form av danskens spelskicklighet. Agger tjongar inte bara iväg meningslösa långbollar –  så som Kyrgiakos, Skrtel och Carragher tenderar att göra – utan kan istället fördela bollen med precisa passningar längs gräset.

En annan tung faktor som gjorde att Liverpool kunde spela hygglig fotboll var att Steven Gerrard var tillbaka i form. Han startade visserligen inte matchen, men kom in tidigt – vilket han gjorde med besked. Gerrards passningsspel höll mycket hög klass. Han var lagets motor i mitten av planen.

Med Aggers och Gerrards återupplivade spetskompetens blev Liverpools spel betydligt bättre än på sistone.

Jag tycker även att Fabio Aurelio visade att han är en stor tillgång, även om han gjorde bort sig i samband med 0-1-målet. Hur som helst, brassens vänsterfot och spelsinne gör att han kan lösa många situationer på ett kreativt sätt, vilket ger laget ett bättre ”flow” än när Konchesky spelar.

Än dock, trots detta satt segern långt inne. Väldigt långt. Det var inte förrän på tilläggstiden som Liverpool gjorde 2-1 genom Joe Cole. För en gångs skull hade Liverpool tur i matchavgörande moment.

Nu ser tabellpositionen kanske något ljusare ut, men Liverpool måste fortsätta vinna. Flera matcher i rad. Många matcher i rad.

Förhoppningsvis gav denna match spelare som Agger, Gerrard, Torres och kanske även Cole bättre självförtroende – och i somliga fall – mer förtroende från Hodgson framöver.