Gårdagen bjöd på en av de större skrällarna i EM-historien, Island slog ut England ur slutspelet och med det avslutade de också EM-äventyret för Daniel Sturridge, Jordan Henderson, Adam Lallana, Nathaniel Clyne och James Milner. England har haft otroligt svårt att få det att stämma i mästerskap de senaste decennierna, det här skulle inte bli något undantag. Island spelade starkt försvarsspel och tillät inte ett långsamt spelande England att komma till några klara chanser. Trots att man lyckades ta ledningen tidigt i matchen satte man sig, efter svagt försvarsspel, i en situation där man tvingades jaga mål under stora delar av matchen och med ett motståndarlag tränat av Lars Lagerbäck är det verkligen ingen enkel uppgift. Roy Hodgsons lag kändes aldrig farligt och att han får kritik efter det här uttåget är såklart lätt att förstå, han fick inte laget att klicka och många av spelarna underpresterade rejält. Av våra spelare var det bara Sturridge som fick speltid mot Island, men han kändes sorgligt bortkastad i sin position ute på kanten och kom aldrig till de lägen där vi alla vet att han kan hota. I mitten av anfallet hade Hodgson valt en av turneringens kanske största floppspelare, Harry Kane, som inte fått det att stämma alls under Englands matcher. Adam Lallana fotades med en ispåse på foten för några dagar sedan och jag hoppas verkligen att det var anledningen till att han inte fick spela, för sett till prestation vore det hutlöst dåligt om Hodgson valde Sterling före honom. Lallana har varit Englands jämnaste spelare under turneringen, medan Sterlings form verkligen inte varit något som imponerat och även om han fixade den tidiga straffen i den här matchen var han en av planens svagare spelare. Vidare kan man ifrågasätta varför Hodgson valde att ta in Wilshere i halvtid, en spelare som knappt spelat det senaste halvåret och som dessutom gjorde en slät figur i den sista gruppspelsmatchen. På bänken fick både Jordan Henderson, som låg bakom de bästa chanserna mot Slovakien, och James Milner, som gjorde en mycket fin säsongsavslutning för oss, sitta kvar och se Arsenals mittfältare köra fast rejält i sina försök att vinna mittfältskampen.
Hodgsons desperation på slutet gjorde att man under matchens sista del hade fyra anfallare på planen, men med bara två mittfältare hade man ändå svårt att skapa lägen. Personligen tycker jag det är en lite konstig taktik att ta till, fler anfallare behöver inte betyda farligare offensiv. Varken Kane, Sturridge eller Vardy kom till några lägen, unge Rashford skapade tendenser till chanser på egen hand, men det fanns ingen idé i spelet. Med tanke på hur spelet såg ut hade England mått bra av att ha en spelare som Andy Carroll att kasta in, nu fick man i stället Ragnar Sigurdsson att se ut som en mittback av världsklass. Det säger något om hur lättlästa England varit i turneringen att de varit så lätta att försvara mot, minns även hur bra Skrtel såg ut när han spelade mot engelsmännen. Kanske hade man skapat mer om man valt att ta in någon mer kreativ spelare i stället för att spela alla anfallare, Förutom våra spelare satt Ross Barkley på bänken, han må ha en blek säsong bakom sig, men han har förmågan att skapa lägen när han har en bra dag.
England lämnar mästerskapet som den största floppen, det här unga laget var uppenbarligen inte redo och kapten Rooneys plats måste vara ifrågasatt på allvar inför framtiden. Huvudsaken är dock att våra spelare inte dragit på sig några allvarliga skador och ingen av dem ska behöva känna speciellt stor del i fiaskot. Speltiden har varit begränsad för de flesta av dem och när det väl gällde fick Sturridge spela ur position. Nu får de återvända hem till en tränare som vet hur de ska användas.