Idag knep Liverpool äntligen alla tre poängen efter 2-1 mot Blackburn på Anfield.

Det är ett understatement att påstå att Liverpool inte har övertygat den här säsongen. Man har varken presterat bra spel eller resultat, men idag kom äntligen både spelet och poängen.

Först till spelet. Liverpool spelade med den rörelse och fantasi som alla fansen vill se. Man fyllde på med spelare i det offensiva spelet – precis vad som behövs för att skapa tryck mot motståndarnas mål.

Jamie Carraghers snudd på sensationellt offensiva ytterbacksspel gjorde att Maxi Rodriguez äntligen kunde få en ärlig chans att prestera på högermittfältet – och han tog den. Argentinaren gjorde sin i särklass bästa match för säsongen – utöver bra spel med bollen var han även duktig utan densamma – eftersom hans arbetsinsats var fullfjädrad.

På vänsterkanten var Paul Konchesky klart godkänd. Han matade in flera fina inlägg med sin vänsterfot. Framför honom var Joe Cole oväntat anonym, men han gjorde trots allt flera viktiga aktioner, så som till exempel inlägget till Torres vid 2-1-målet.

På innermittfältet var Lucas Leiva ovanligt bra, medan Raul  Meireles som vanligt tillförde ett tempostarkt och kreativt passningsspel. Jag gillar verkligen Meireles förnuftiga spel med boll. Nu väntar jag bara på första målet från Meireles; det är bara en tidsfråga innan det kommer! Portugisen har ett bra skott och dessutom en härlig förmåga att komma till skottlägen.

Steven Gerrard gjorde också en väldigt fin match. Det märktes att han brann för laget. Lagkaptenen var nog, tillsammans med Maxi, lagets bästa spelare, tycker jag. Fernando Torres hade visserligen en hel del problem med Rovers unga mittback Phil Jones, men efter sitt mål växte spanjoren flera storlekar och kändes hungrigare & mer initiativrik än på länge.

Ja, i sin helhet var laget riktigt bra, med undantag för Martin Skrtel, som i vanlig ordning kändes darrig på sin backposition. Okej, han gjorde inte bort sig lika mycket som i en del föregående matcher, men jag anser ändå att han var huvudansvarig för baklängesmålet, och det är ingen engångsföreteelse att han är det.  Jag skulle gärna se Martin Kelly på högerbacken och Carragher som mittback, och Skrtel på bänken.

Skrtels mittbackskollega Soto Kyrgiakos var som vanligt fantastisk i luftrummet. Han håller världsklass i hvuudspelet, och är dessutom en härlig karaktärsspelare.

Måste förstås även nämna Jonjo Shelveys PL-debut. Den blev inte särskilt långvarig, men ändå. Hoppas att han får starta en del matcher framöver.

För övrigt trodde jag inte mina ögon när jag såg resultatet i PSV-Feyenoord. 10-0. Jag har fortfarande nästan svårt att tro på det. Tio. Noll.