Liverpool vann med 3-1 mot svårspelade West Ham och ännu svårare motståndare är att vänta de kommande veckorna.

West Ham har sällan varit ett lag som bara går att köra över. Många av oss minns nog hur Carlton Cole brottades med Liverpools backar för några år sedan, medan Scott Parker var en jobbig jäkel på mittfältet. Numera har de ett spännande Moyes-lag där Michail Antonio brottas högst upp i banan, men i ett lag som också kryddas av skicklighet från spelare som Lucas Paquetá och Jarrod Bowen.

Moyes har byggt ett lag som är fysiskt starkt, jobbar hårt för varandra, innehåller spännande skicklighet och framförallt ett lag som sitter ihop. Det är helt enkelt ett bra lagbygge.

* * *

Matchfakta:

Liverpool – West Ham 3-1 (1-1, 2-0)
1-0: Mohamed Salah (STRAFF) 16′
1-1: Jarrod Bowen (Coufal) 42′
2-1: Darwin Nunez (Mac Allister) 60′
3-1: Diogo Jota (van Dijk) 85′

* * *

Första halvlek:

Av någon outgrundlig anledning har Liverpools matchinledningar ofta varit urusla under det senaste året. Så även i söndagens match mot West Ham. Det var bara en kombination av jätteräddning från Alisson Becker och målsumpande från bortaspelarna som gjorde att ställningen fortfarande var 0-0 efter 10-12 minuter spelade. West Ham inledde klart bäst och Liverpool såg skärrade ut.

Liverpool ryckte upp sig allt eftersom. Med kvarten spelad tilldelades LFC en (solklar) straff, som Mohamed Salah säkert förvaltade. Det var på intet sätt rättvist sett till hur spelet sett ut tills dess, men samtidigt gör Liverpools högklassiga individuella skicklighet att spelarna kan göra mycket av lite i offensiva positioner.

Efter 1-0-målet blev matchen spelmässigt jämnare. Liverpool hade stort bollinnehav, men West Hams attacker kändes farliga. I den 42:a minuten kom också kvitteringen sedan Jarrod Bowen nickat in Vladimír Coufals fina inlägg. Det gick att ifrågasätta försvarsspelet i samband med baklängesmålet, men det var ett fint fotbollsmål av Bowen & Coufal, den saken var klar.

* * *

Andra halvlek:

Tendensen från första halvlek – det vill säga att Liverpool tog över matchen ju längre den pågick – fortsatte i andra halvlek.

Liverpool dominerade spelelet. Backarna med Joel Matip i spetsen vann alla dueller mot Antonio, vilket gjorde att West Ham ständigt avväpnades. Samtidigt flyttade Liverpool upp positionerna och hade bollinnehav högt upp i banan.

Just det höga bollinnehavet är någonting som de nya mittfältarna Alexis Mac Allister och Dominik Szoboszlai är skickliga på att konvertera till målchanser. Tidigare hade man endast Thiago Alcantara som verkligen var skicklig på att hitta avgörande passningar mot handbolleförsvar, nu har man två mittfältare som är kapabla att göra detta.

I den 60:e minuten kom också 2-1-målet sedan Mac Allister hittat Darwin Nunez med en passning mellan West Hams mittbackar. Det var en precis slagen passning och Darwins volley-avslut gick inte för hackor heller. En liten stund innan hade Darwin missat en het målchans, men den här gången utfördes avslutet perfekt av urugyananen.

Efter 2-1-målet var det egentligen inget snack om att Liverpool var bättre och förtjänade att vinna matchen, men en uddamålsledning är alltid bräcklig. I synnerhet mot lag som är skickliga på fasta situationer, vilket West Ham är.

I den 85:e minuten satte Liverpool äntligen spiken i kistan genom att göra 3-1. Ironiskt nog i samband med en offensiv situation, då Virgil van Dijk fick fram bollen till Diogo Jota, som gjorde mål från nära håll.

Slutet gott, allting gott.