I gårdagens match mot Bolton valde Rodgers som väntat att rotera truppen, tillställningen sett till statistik var inte helt olik den vi hade bevittnat bara några dagar tidigare mot Chelsea. Den gången likt den här var Liverpool det laget som låg klart närmast segern, efter slutsignalen mot Bolton var dock sinnestillståndet något mer frustrerande. Frustration över att vi återigen var tämligen uddlösa men samtidigt en belåtenhet över att försvarsspelet numera resulterar i väldigt få insläppta mål. För tillfället är vi inte en representant för den charmiga vilda western fotbollen bortom gränser för vad som kan inträffa utan istället ger vi ett sken av något kalkylerat och förutsägbart.

Alla hoppas att Daniel Sturridge ska få oss att spraka igen, många andra delar av vapnet Liverpool fungerar, till och med delar som inte fungerade när vi sprakade som mest. Någonstans hoppas jag att vi kan bli det där laget igen där vi kan leva i ett kontrollerat vilda western och döda den myt om att vårt anfallsspel var så fantastiskt just för att vårt försvarsspel var så bedrövligt. Den avundsjuka hos motståndarsupportrar som infann sig över att vi var så förbannat attraktiva och de så förbannat förutsägbara. Låt oss hoppas att post West Ham är en tid för Sturridge, mördaren av myter.

Balotelli var under gårdagen petad till förmån för Lamborini, vilket med Sturridges återtåg skulle placera italienaren som femte alternativ, de som hoppades på en återfödelse med Sturridge tillbaka i laget känns just nu väldigt distanserat, än mer med tanke på att vårt nuvarande framgångsrecept endast involverar en central anfallare.

Förutom den positiva nyheten att vi kommer få se Liverpool köra över Bolton i ett returmöte så kan vi också se fram emot att slippa se Manchester City, Chelsea och Tottenham något mer i sammanhanget. Förstås något som ökar chanserna att kunna avancera långt i cupen, ett tillfälle som kan vara för bra för att inte ta vara på. Det kan bli extremt många matcher för Liverpool den här säsongen, förhoppningsvis påverkar det inte våra chanser att knipa en fjärdeplats allt för mycket men det är nog tyvärr en stor risk att just så blir fallet. Dock en risk värd att ta, speciellt med tanke på att en vinst i Europa League möjliggör en chans att få se ett sprakande Liverpool i Champions League 2016.

I matchen mot Bolton så roterades flertalet spelare där Lallana är den som troligen är närmast en förstaelva. Det var dock ingen som direkt stärkte sina aktier att slå sig in på allvar då insatserna var okej men inte mer. Trots kraftigt roterande i de bakre leden så gav Can och Sakho ett lika säkert intryck som vi sett de senaste matcherna från duon, något jag troligtvis tar med mig som det mest positiva från matchen mot Bolton. Mittfältet malde på och gjorde vad som förväntades av dem men insatsens helhet kan lätt beskrivas som uddlöst. Det oroar lite att få saker talar för att vi har hittat spetsen till matchen mot Chelsea på tisdag, men förhoppningsvis kan vi överleva på kollektiv styrka. Trots gårdagens omspel känns våra odds för att nå Wembley goda!