Två omgångar in i årets Premier League står vi med full pott och en nolla i kolumnen över insläppta mål, trots det var det blandade känslor i kroppen när domaren blåste av gårdagens match. Visst, vi hade det viktigaste, nämligen tre poäng, men spelmässigt var det väldigt mycket som saknades och offensivt kändes det väldigt fantasilöst. Det ska dock sägas att mycket få av de förväntade topplagen har övertygat hittills, så jag väljer att plocka fram en positiv sida från matchen här. För om det är en sak som skiljer årets Liverpool från fjolårets så är den inverkan som våra nyförvärv redan haft på laget. I fjol var det ingen av våra nya spelare som satte några positiva avtryck i matcherna under inledningen av säsongen, förutom de gånger Moreno blixtrade till. I år är det, minst sagt, annorlunda. Christian Benteke öppnade som bekant sitt målkonto igår och visade prov på både bra teknik och smarta värderingar i sitt spel. James Milner fortsatte att vara det energipaket som han varit under försäsongen, han är alltid delaktig i spelet och använder sin fysik på ett imponerande sätt. Hans sätt att pressa motståndarna imponerar och det är verkligen något vi saknade ifjol. Joe Gomez gör det bra efter förutsättningarna och även om jag känner mig väldigt tveksam till att spela honom där på sikt är det starkt av honom att göra sådana prestationer i en ovan position. Bäst igår var dock det fjärde startande nyförvärvet, Nathaniel Clyne.

Om vänsterbacken varit en problemposition under många år finns det en lång rad av skickliga högerbackar som jag fått uppleva under min tid som supporter. Rob Jones, Markus Babbel, Steve Finnan och Alvaro Arbeloa var alla spelare som man kunde lita på i match efter match, men i och med Glen Johnsons dalande formkurva har platsen till höger i backlinjen varit ett problem de senaste säsongerna. Det är såklart för tidigt att dra allt för stora växlar av en spelares insatser i två ligamatcher, men det känns positivt att ha den gamle Southampton-spelaren där ute på kanten och kanske kan tiden med en stabil högerback vara tillbaka. Han har alla attribut för att bli en stöttepelare i laget, han är stark, snabb och skicklig med bollen. Det som jag fastnat mest för under de här två matcherna är hans pondus och inställning, där det i fjol kändes som att Johnson joggade, i bästa fall, i båda riktningar kommer Clyne som skjuten ur en kanon när han han ska följa med i anfallen och de närkamper som han går in i vinner han. Igår skulle han ha haft en assist, Bentekes chans i matchens slutskede borde ha varit spiken i kistan, och även i premiären kom han runt bra på sin kant och skapade farligheter. Clyne kommer att få väldigt mycket speltid den här säsongen, alternativen till honom lyser med sin frånvaro, därför känns det extra viktigt att han kommer in i laget på ett bra sätt från start och det kan man verkligen säga att han gjort. Det ska bli intressant att se hur backlinjen klarar de lite tuffare utmaningarna framöver, Arsenal borta härnäst är en av de matcher som vi brukar ha allra svårast i och då kommer verkligen Clynes defensiva egenskaper att sättas på prov.

Det bekymrar mig att vi har svårt att etablera ett offensivt tryck med nuvarande formation, samma tendens fanns under förra säsongen och jag hoppas att Rodgers korrigerar det, men vi har fyra nya spelare som redan börjat visa vad de går för och då har inte vår kanske mest spektakulära värvning kommit in i laget än, så trots bristerna i spelet finns det mycket positivt att ta med från säsongsstarten. Som någon skrev på twitter igår kan det vara så att Rodgers plan från början var att kämpa sig till de här första sex poängen utan att ta risker, med tanke på vårt svåra bortaschema framöver var de två första matcherna extremt viktiga för säsongen och det kan vara en anledning till vår mer defensiva inställning. Nu är vi trots allt fem poäng före de regerande mästarna.