Förra helgens händelser har verkligen präglat nyhetsflödet kring klubben den senaste veckan. Hur mår van Dijk? Blir Pickford avstängd? Varför dömdes det som det gjorde? Den stora frågan är dock hur vi kommer att klara oss utan vår försvarsstjärna, hur skulle vi reagera på att spela utan honom? Matchen mot Sheffield United var det första testet i ligan och det kan visa sig ha varit en extremt viktig vändning.

En sak som alla var överens om efter matchen mot Everton var att det inte fick bli några skador på Joe Gomez och Joel Matip de kommande månaderna, det hann bara gå några timmar innan det kom ut bilder på den sistnämnde på väg in på läkarstation. Ut Matip, in Fabinho. Brassen som dominerat på defensivt mittfält sedan han tog plats i laget fick återigen ta ett steg ner i planen och kliva in med Gomez i mittförsvaret. En nykomponerad duo, som såklart behöver tid för att spela ihop sig, men som samtidigt sattes under lupp från första sparken. Hela fotbollsengland undrade samma sak, hur skulle Liverpool klara sig utan van Dijk? Mot Ajax i veckan blev det med beröm godkänt, men när Sheffield United kom till Anfield blev det en annan typ av fotboll och ett test som kommer att återkomma många gånger under säsongen.

Vi har blivit bortskämda med van Dijks fysik, stora starka anfallare har oftast stångat sig blodiga i sina försök att skapa något farligt mot oss. Kom bollen i luften nickade holländaren bort den, försökte de ta sig fram med råstyrka flyttade han bara på dem. Under matchen igår kunde vi se att det inte kommer att bli lika lätt för oss med den typen av spel framöver, Sheffield United kunde få fast bollen högre upp i planen än vi vant oss vid och skapade mer tryck än jag på förhand trodde de skulle göra. Fabinho hade vissa problem och drog på sig en straff, jag låter bli att kommentera VAR här, jag är så förbannat trött på det systemet och hur det förstör fotbollen, så vi bara konstaterar här att det blev straff. Underläge 0-1, svajigt försvar. Två raka matcher utan vinst. Van Dijk skadad. Thiago skadad. Orosmolnen började ändå hopa sig en aning ovanför Anfield. Förlust i den första ligamatchen utan Van Dijk hade verkligen inte inneburit någon arbetsro för Klopp, tvärtom hade det börjat pratas ännu högre om att man faktiskt inte ersatte Dejan Lovren i somras. Spelet hackade, klockan gick, Sheffield United var inte ofarliga framåt. Det är för stora ord att säga att säsongen stod och svajade, men det var verkligen inte fjolårssäsongens medvind man kände i seglen.

Så kom 1-1, Firmino tryckte in en retur på Manés nick. En stund in i andra halvlek kom 2-1. Utan att det kändes allt för tryggt lyckades vi hålla undan till tre poäng. En vinst hemma mot ett bottenlag har sällan känts så viktig. Vi kunde resa oss från underläget, trots att spelet hackade betänkligt kunde vi ta hem vinsten. Det såg inte bra ut, det såg inte stabilt ut, men det räckte. Efter den här veckan var det precis det som vi behövde, tre poäng. Spelmässigt har vi fortsatt en del problem, några av våra bärande spelare kämpar med formen och lagdelarna sitter inte ihop lika fast som under vår eriksgata mot titeln förra säsongen, men vi tar poängen. Tittar man i tabellen är vi nu uppe på en delad förstaplats med Everton, åtminstone innan dagens matcher, utan VAR-haveriet förra helgen hade poängsumman varit ännu högre. Ser man till förutsättningarna måste man ändå säga att det är imponerande.

Vi har haft skador/sjukdomar på Alisson, Matip, Van Dijk, Thiago, Mané, Keita, Henderson, Oxlade-Chamberlain, Tsimikas, Shaqiri. Det är nästan en hel startelva som varit borta från och till. Vi har mött ett starkt Leeds, Arsenal, Chelsea, Everton, ett starkt Aston Villa och nu ett desperat Sheffield United. Tretton poäng på de matcherna är starkt, samtidigt som vi vet att det finns massvis mer att ta av i det här laget. Våra förväntade konkurrenter i toppen har även de haft svårt att få poängen att ramla in på kontot och vi kan nog redan nu slå fast att det inte kommer krävas några hundra poäng för att vinna ligan den här säsongen, långt ifrån. Att vi då kan plocka hem vinsterna utan att spela bra är ett tecken på den styrka vi skaffat under de år som Klopp varit i laget. Såklart är det många saker som måste bli bättre. Presspelet, samarbetet mellan mittfält och backlinje. Högerkanten behöver bli bättre, just nu är det främst till vänster vi skapar chanser. Men, Thiago har bara spelat en och en halv match, när han kommer in kommer det att se annorlunda ut. Alisson har missat båda våra poängtapp, nu är han tillbaka. Jota har redan visat att han kommer kunna avlasta fronttrion, trots att han precis kommit in i laget.

Poängförlust igår, än värre förlust hade kanske inte varit någon katastrof, men med matchen mot City två veckor bort hade det väckt en oro som vi verkligen inte behöver i nuläget. Nu har vi lite arbetsro, spelare på väg tillbaka från skador och dessutom ett försprång till Manchester-laget. Vi behöver vara bättre när vi spelar mot West Ham nästa helg, men nu är första ligamatchen utan Van Dijk avklarad och för varje match kommer vi att bli lite bättre. Han kommer att saknas, men kan vi bygga vidare på det här kanske det inte behöver bli så mycket som vi, i alla fall jag, på förhand fruktade. Fabinho har nu fått prova på hur det är att möta ett lag som spelar klassiskt brittiskt, han har fått se vilka faror som finns med det spelet. Han är en smart spelare, han kommer att ta lärdom av det. Nyckeln till att få en än mer stabil defensiv handlar fortfarande om att få ihop backlinjen och mittfältet bättre, ett problem som fanns redan innan skadan på van Dijk. När vi får ordning på det tror jag vi kommer att kunna sitta lite mer avslappnade framför matcherna. Eller, med VAR kan man aldrig riktigt slappna av, men det är en annan historia, en tragisk sådan.