Ett frustrerande gruppspel är nu över och efter att ha krånglat sig ur en väldigt svår situation står Liverpool som ett av lagen i åttondelsfinalerna. Gårdagen var en styrkedemonstration av ett lag med stort självförtroende och det var inget snack om vilka som var de värdiga vinnarna i matchen. Ser man tillbaka på Liverpools säsong hittills är det ingen överraskning att vi tar oss vidare, den stora gåtan är snarare hur det kunde sitta så långt inne?

Det var det gamla Liverpool vi fick se igår, ett lag med press, högt tempo och fantasi i anfallsspelet. Ett lag som inte gav motståndarna en sekund att tänka igenom sitt anfallsspel. Mil ifrån det lag som klev in på planen i Neapel, Belgrad eller Paris. Igår fanns energin där som saknats i de matcherna, där det nästan sett ut som att laget inte brytt sig om hur det gått. Gruppspelet handlar i slutändan om att ta sig vidare och det har vi lyckats med, ser man dessutom till hur bra vi kombinerat avancemanget med ligaspelet kan man inte vara annat än nöjd. Vi har roterat, vilat spelare och ändå tagit oss vidare. Marginalerna var minimala, utan Alissons räddning hade vi varit ute, men det är ju vinnarna som skriver historian och nu kan vi från toppen av Premier League se fram emot slutspel i Champions League.

Mot Napoli fanns det många som imponerade, ingen föll ur ramen, men det mest glädjande får man ändå säga att mittfältet var. Vi var nog många som hade väntat oss både Fabinho och Keita från start, åtminstone en av dem, men Klopp valde att spela en hårt jobbande trio med en ganska kritiserad lagkapten i centrum. Som så många gånger förr gjorde Klopp rätt, Milner, Henderson och Wijnaldum stod alla för väldigt fina insatser och speciellt för Henderson kändes det nog extra bra. Jag tittade härom dagen på dokumentären om Lucas Leivas tio år i Liverpool och han har väldigt mycket gemensamt med Henderson. Först kommer han till klubben som ung, har svårt att komma in i spelet, blir hårt kritiserad. Sedan lyckas han etablera sig, gör några riktigt bra säsonger, sedan kommer skadorna och förstör. Väl tillbaka från skadorna är inte formen där och kritiken från inledningen kommer tillbaka. Det märktes på Lucas när han pratade om det att han hade det jobbigt under perioder, även om det aldrig märktes utåt påverkades han av den hårda kritiken från fansen. Innan hans tid i Liverpool var över hade han dock återfått sin status bland fansen, genom att ge allt och aldrig klaga.

Jordan Henderson har varit ifrågasatt och kritiserad den här säsongen, mycket av det som sagts har varit befogat, men många gånger har det också gått till överdrift. Han har hamnat lite i den roll som vi tidigare sett Lovren, Moreno och tidigare nämnde Lucas, att vi fans tenderar att se de dåliga sakerna lite tydligare, även när deras insatser är på en bra nivå. I takt med att omgivningen blir bättre och bättre blir också kraven på de spelare som varit med länge högre, så även på Henderson. I år har det inte klaffat för honom, men han är inte en dålig fotbollsspelare. Rodgers, Klopp och Southgate har alla sett bra saker i honom och hans betydelse som kapten vet vi som supportrar inte speciellt mycket om, men hans ledarskap framhålls ofta från ledarna. Precis som Lucas har han haft problem med skador och i takt med att konkurrensen blir tuffare har han haft svårare att känna sig säker på en startplats, men utåt har han aldrig klagat. När han fått chansen att spela har han gjort sitt yttersta för att klubben ska vinna matcher. Han är inte tillräckligt bra för att man ska kunna bygga ett ligavinnande mittfält kring honom, men han är tillräckligt bra för att fylla en plats i truppen. Främst tycker jag att han förtjänar rättvis kritik, så att han ska slippa känna som Lucas verkade göra när han hade det som jobbigast. Jag tänker att det är lättare att vända en negativ trend om man känner stöd, snarare än om man får höra att man borde få kaptensbindeln avsliten och sparkas ut ur klubben med huvudet först. Därför gladde Hendersons insats mig lite extra igår. I takt med att Fabinho och Keita etablerar sig kommer vi få se mindre och mindre av Henderson, men vi ska vara tacksamma över att ha honom som breddspelare, för i den rollen håller han bra klass.

Det blir lätt så att man upprepar sig ibland när man ska försöka samla tankarna efter en match till en krönika, men det är så fascinerande att se vilken betydelse våra nyförvärv haft för laget. Alissons målvaktsspel, Salahs förmåga att avgöra matcher och van Dijks pondus i backlinjen. Jag tror jag nämnt Milners insatser både här och i podden flertalet gånger också, men det är en fröjd att se honom spela. Nu är det fokus på matchen mot United och om Alexander-Arnolds skada håller honom borta kommer vi att få se Milner som högerback, han kommer att göra det jättebra, det är jag helt säker på.