För första gången på länge gick vi in en omgång av Premier League utan att kunna lämna den som etta, Citys seger under lördagen gjorde att vi hamnade fyra poäng bakom dem inför vårt möte med Burnley. Vår form kändes lite osäker och innan matchen höll jag tummarna hårt för att vi skulle få första målet, för jag fruktade vår reaktion om vi hamnade i underläge, dessutom mot ett lag som är erkänt svåra att göra mål på.

Tyvärr blev det precis som jag inte ville, Burnley tog ledningen tidigt och det på ett regelvidrigt sätt. Hörnan vi gav bort var slarvig, men Alisson skulle givetvis ha fått frispark när bollen seglade in i mål. Det domarmisstaget var bara ett i raden den här helgen, både Spurs och City fick mål godkända som, åtminstone i min bok, var felaktiga. Nu lyckades vi vända på det här, men det är små marginaler i en toppstrid och då kan det slå hårt mot ett lag när domarnas bedömningar svajar på det sätt som de gjorde den här helgen. Nu såg jag inte Arsenals match mot United, men jag läste att de även där hade några tveksamma situationer och frågan är om det räcker med VAR för att få ordning på nivån på domarna i PL? Det är för ofta det uppstår misstag och min känsla är att domarna ibland har helt olika tolkningar av reglerna, speciellt när det kommer till hands och offside. Det är naturliga positioner, avstånd till bollen, intentioner att spela bollen, upphävningar av försvarare. De finstilta delarna i regelboken som tar upp undantag för de här reglerna måste vara flera sidor och jag kan inte tänka mig annat än att spelarna själva också blir osäkra på vad som gäller, identiska situationer kan innebära helt olika bedömningar från helg till helg. Att en assisterande domare missar en offside, det får man någonstans acceptera, det går snabbt och de är inte ofelbara, men nu är det så mycket annat som blir fel. Här behöver något göras, domarna behöver få hjälp. Det står så mycket på spel och spelarna gör allt för att få domsluten med sig, att misstagen av rättsskiparna blir fler är en naturlig utveckling i takt med att deras uppgift blir svårare och svårare.

Men, som sagt, nu lyckades vi vända på matchen och det gjorde vi på ett imponerande sätt. Jag hade fruktat på förhand att vi skulle vika ner oss om vi hamnade i underläge, att vi skulle hamna i samma bekymmer som mot Everton och United, då vi hade mycket boll, men skapade alldeles för lite. Den här gången fick vi i stället se lite av det gamla Liverpool, alltså det Liverpool som stormade fram genom CL under förra säsongen. Mané, Salah och Firmino glänste, skapade målchanser och egentligen var det konstigt att matchen inte var avgjord redan i halvtid. Salah må ha fortsatta problem med mottagningar och avslut, men det spelar ingen större roll om hans aktioner i slutändan ändå leder fram till mål. Igår var han delaktig i flera av målen och var nära att själv få in bollen i nätet. Man märker på honom att det finns en frustration, men han fortsätter ändå slita och skapa chanser. Salah vet att det snart kommer att lossna igen och då kommer målen att dugga tätt igen. Om de tre där framme fortsätter på samma spår mot Bayern på onsdag har vi alla chanser att ta oss vidare. Att det blev tre poäng här var såklart direkt nödvändigt för att vi skulle kunna hålla drömmen om en PL-titel vid liv, det visste säkerligen även spelarna och det hann nog flyga både en och två tankar genom huvudena på dem när Burnleys hörna gick i mål. Vi visade dock en enorm styrka och satte en press mot Burnley som de inte kunde hålla emot, vi stressade dem till misstag och den bestämdhet man kunde se hos många av våra spelare är något jag saknat de senaste veckorna.

Jag tittar inte på tabellen så ofta, jag håller såklart koll på hur vi ligger till, men sedan vi och City fick en liten lucka har jag inte lagt så mycket tid på att kolla differenserna mellan oss och de andra klubbarna. Efter vinsten igår var jag dock in och kollade hur vi stod oss mot klubbarna på platserna bakom oss. Vi är, efter 30 spelade matcher, tolv poäng före Tottenham på tredjeplatsen. Tolv poäng, det är ett rejält försprång. Ner till de andra lagen som slåss om platserna till nästa säsongs Champions League är avståndet, såklart, ännu större. Kliven vi tagit i år är lätt att glömma, åtminstone jag fokuserar nästan enbart på hur vi ska hålla jämna steg med City och någon gång på vägen försöka kliva om. Under en sådan resa blir man besviken när man spelar oavgjort borta mot United och Everton, då blir varje tappad poäng en frustration. Under en sådan resa kan man missa att uppskatta de enorma framsteg vi gjort som klubb under det senaste året. Det är såklart titelstriden som ska vara fokus och nu är inte läge att luta sig tillbaka och vara nöjd med att vi är det enda laget som hänger med City i toppen, men jag hoppas att jag efter säsongens slut kan se tillbaka på det vi gjort med stolthet. Oavsett om vi vinner ligan eller inte gör vi en fantastisk säsong, kanske kommer vi inte att få kröna den med en titel, men vi konkurrerar med det kanske bästa laget i PL:s historia.

Jag hade tänkt att skriva något om Adam Lallana också, om hur uttagningen av honom möttes och hur vissa till och med kritiserade att han fick beröm i engelsk media efter matchen, men jag tror jag hoppar det.