Det är alltid lite nervöst med matcherna som kommer direkt efter ett landslagsuppehåll, spelarna kommer tillbaka från sina respektive matcher olika slitna, småskadade och trötta. Att då ställas mot ett lag som haft en mer samlad trupp att jobba med under den senaste veckan är allt annat än lätt, något som Huddersfield gjorde väldigt tydligt i gårdagens möte. Det kändes aldrig som om det var toppen mot botten som spelade, förutom när lagen fick sina hetaste chanser, då visade vi klass.

Mohamed Salah har haft en ganska jobbig säsongsinledning, han har fått slita med formen och inte fått det att lossna på samma sätt som innan axelskadan. Vi vande oss under förra säsongen vid att se våra anfallsspelare kombinera sig fram till mängder av avslut, så har det inte riktigt fungerat under inledningen av den här säsongen. Precis som vi skrivit här tidigare har samspelet i offensiven hackat, av flera olika anledningar. Trots att Salah inte nått den absoluta formtoppen än har han visat hur otroligt viktig han är för oss, han må leta efter det sista flytet, men i sitt letande har han varit tungan på vågen i två blytunga 1-0-vinster. Hemmamatchen mot Brighton var verkligen ingen klang och jubel-föreställning, men ett vasst avslut av vår egyptiske storstjärna gav oss en viktig uddamålsseger. Samma sak igår, en svag insats, ostrukturerat spel, inga farligheter. Så plötsligt, en fin passning av Shaqiri, en vältajmad löpning av Salah, ett högeravslut i bortre hörnet och ledning. Att ha en sådan spelare på planen är så enormt viktigt och där blev skillnaden mellan oss och ett lag som Huddersfield också tydlig. De hade fler farliga lägen än vi hade, men saknade den där sista klassen i avsluten. Vi hade få chanser, men vi hade en spelare som kan hitta den där decimetern nere vid stolpen i sömnen.

Ingen spelare kan hålla i den form som Salah hade under sin första säsong för oss, storheten hos en spelare avgörs till viss del av hur bra denne kan vara även när man söker formen. Att göra det enda målet i en låst 1-0-match är ju i slutändan viktigare än att göra två sena i en 5-1-vinst, målen som ger poäng är de avgörande när tabellen ska räknas ihop och för vår del har Salah nu varit helt avgörande i två matcher som jag är övertygad om att vi hade tappat poäng i tidigare. Även en svagare Salah är en farlig Salah. Han må söka efter sitt självförtroende, men han är ändå en av ligans farligaste anfallare och sådana spelare bör man hålla på planen även när det hackar. För hackade gjorde det igår, betänkligt. Vi hade stora problem med den press som Huddersfield satte och lagdelarna jobbade lite var för sig, utan att lyckas komma ihop som en enda stor enhet. Spelet landade ofta i att vi slog hem bollen till Alisson, som fick försöka börja om. Det var långsamt och ganska initiativlöst. I sådana matcher gäller det att kunna luta sig mot en trygg defensiv och även om både Lovren och van Dijk tappade fokus vid ett varsitt tillfälle igår fick vi ännu en gång kvitto på att vi kan spela på ledning på ett helt annat sätt än tidigare. Vi har en helt annan fysik inne i straffområdet med Alisson och van Dijk än vi hade innan deras ankomst och när motståndarna jagar mål är det såklart oerhört viktigt.

Vi fick äntligen se Fabinho i ligaspel igår, även om det bara var ett inhopp. Han glänste inte på något sätt, men jag tycker man kunde se tecken på vad han kommer att tillföra när han är redo att spela nittio minuter. Några viktiga brytningar, en taktiskt frispark vid en farlig omställning och försök att transportera bollen uppåt i planen. Jag måste erkänna att jag börjat bli lite bekymrad över brassens situation i klubben, men inhoppet igår lugnade mig. Det skulle inte förvåna mig om han startar nästa helg, kanske redan på onsdag i Champions League. Mittfältet skulle må bra av att få in lite ny energi, efter en fin inledning av säsongen har man haft det tuffare de senaste matcherna och att få in Fabinho som alternativ vore säkerligen väldigt bra. Igår fick Henderson kliva av skadad, Milner lyckades kämpa sig tillbaka från en skada, Keita kunde inte vara med på grund av sin skada. Speciellt de två förstnämnda har slitit hårt under inledningen de senaste månaderna, skador på Lallana och Ox har gjort att alternativen begränsats. Nu är Lallana tillbaka och Fabinho börjar se redo ut, det känns extremt viktigt för resten av säsongen. Många ögonbryn höjdes nog när Lallanas namn fanns med i startelvan igår och det gick verkligen att märka på sociala medier att många är tveksamma till honom, förståelsen för att hans tajming inte var på topp efter alla skador var ganska liten. Jag tror dock han kommer att bli nyttig framöver, han har kvaliteter och när matcherna duggar tätt kring jul och nyår behöver vi ha flera alternativ på mitten. Kan vi hålla Fabinho, Keita, Wijnaldum, Milner och Henderson fräscha genom att spela Lallana i enstaka matcher är det nog så viktigt för avslutningen av säsongen. Om han är en spelare för Liverpool över längre tid känns inte helt säkert, just nu har han en roll att fylla och rätt använd är han en bra spelare.

Avslutningsvis, är det inte helt bisarrt att sju vinster och två oavgjorda matcher inte räcker till serieledning? 24 av 27 poäng borde garantera en plats högst upp, nu är det i stället så att vi vid en förlust kan halka ner till fjärdeplatsen. Skillnaden mellan toppen och resten av lagen i PL verkar större än på länge och det gör det ännu viktigare att vi lyckades hålla undan igår.