[fblike url=”https://www.facebook.com/TotaalLiverpool” showfaces=”false” width=”450″ verb=”like” font=”arial”]

Denna krönika är skriven av Robin Dubitzkij, en av de som har ansökt om att få bli skribent på Totaal Liverpool. I denna text skriver han om Mamadou Sakho och Liverpools försvarsspel – ett populärt ämne har det visat sig.

Krönika: Sakho – historien om en missförstådd tillgång

När Mamadou Sakho skrev på för Liverpool sent i sommarfönstret 13/14 så var det många som hyllade köpet och kallade honom en av de bästa unga mittbackarna i världen. En spelare som vid 23 års ålder hunnit med över 200 matcher för Paris SG, flera som lagkapten, vunnit bägge inhemska cuperna såväl som Ligue 1. Dessutom har han på ett personligt plan fått utmärkelsen årets unga spelare i Frankrike för säsongen 10/11.

Inte kan man klandra svältfödda Liverpool-fans för att förväntningarna och hypen skenar? Man lyssnade med ena örat på kritiken om svårigheterna för Sakho att upprätthålla koncentrationen över 90 minuter i match efter match. Till viss del gjorde även jag det. Han var ju fortfarande ung när han kom och nu ett år senare, med ett VM i ryggen, är han fortfarande ung. När det dessutom cirkulerar myter om att han hade sönder maskiner under sin läkarundersökning med ren råstyrka – ja då är det lätt att ha överseende med små koncentrationssvårigheter.

Något som visat sig vara väldigt uppenbart i mina ögon är att Sakho inte är en värvning av Brendan Rodgers. Detta är en värvning av transferkommittén. En ung spelare som befinner sig ett-två steg bakom den absoluta världseliten på sin position. Med en sådan spelare blir det svårt att inte få igen större delen av pengarna vid en försäljning, även om det går käpprätt åt pipsvängen som man brukar säga. Potentialen för en rejäl vinst finns även den. När man sedan betänker att hans inträde i laget under säsongen 13/14 kom till genom skador, ja då blir det allt tydligare att Rodgers hellre sett en annan spelare ansluta än just Sakho.

Under säsongsupptakten 13/14 var det istället vår nu avtackade legend Daniel Agger som bildade mittlås med nyinkomna Kolo Toure. Fram till och med mötet med Notts Co i ligacupen såg det ut så, Agger vilades och in klev varken Skrtel eller Sakho, utan Andre Wisdom. En match som definierade flera spelares säsonger. Toure drog ljumsken och öppnade således upp en plats i laget för Martin Skrtel. Skrtel som själv haft svårt att övertyga Rodgers om sin storhet spelade till sig en ordinarie tröja för resten av säsongen. Konstellationen Agger/Skrtel höll dock bara en match innan vår käre dansk gick sönder och Sakho’s debut mot Swansea var ett faktum. Att Sakho var andraval cementerades matchen efter när Agger åter igen var spelklar och tog plats bredvid Skrtel.

Under återstående del av säsongen fick Sakho mycket speltid, i olika formationer och med olika spelare. En sak som han kritiserades för och fortfarande får kritik för är hans bristande bollbehandling och passningsspel. Detta trots att han landade på stabila 92% passningar till rätt adress, med 20 meters genomsnittlig passningslängd och 44% av bollarna framåt. En spelare vars distribution ofta beröms är Aggers, hans jämförbara siffror är 89% genomförda passningar som i snitt var 19 meter långa och i 48% av fallen gick framåt.

’Passningsprocenten säger ingenting om bollbehandlingen’ kommer kritikerna skjuta ifrån sig nu. Möjligt, men antalet misstag i försvaret i kombination med passningsprocent kanske ger en bättre bild? Sakho stod för två stycken misstag förra säsongen. Två stycken av totalt fyrtiotvå bör tilläggas. Inget av hans misstag ledde till ett mål. Agger stod för tre stycken och inte hans misstag ledde heller till något

baklängesmål. Det är anmärkningsvärt att en spelare får så mycket kritik för något samtidigt som etablerade spelare likt Kompany klarar sig undan trots fler misstag som dessutom föranledde baklängesmål. Det är också anmärkningsvärt hur Sakho’s defensiva bidrag förminskas, när det egentligen bara är i huvudspelet som hans statistik är sämre än sina lagkamraters.

Ser man till mer överskådlig statistik så ser man direkt att Liverpool har hållit nollan endast en gång av de 18 matcher som Sakho har spelat. Det är ju ett direkt dåligt facit. Man kan dock inte lasta honom för vad laget presterade efter att han blev utbytt strax efter paus med 3-0 hemma mot Crystal Palace, hans inhopp vid ställning 6-3 mot Cardiff, matchen mot West Ham där Skrtel gör självmål eller för den delen då Andy Carroll boxar Mignolet i skallen. Faktum är att efter hans debutmatch mot Swansea, är snittet av insläppta mål mer eller mindre identiskt oavsett om han var på eller vid sidan av planen. Det handlar alltså snarare om ett kollektivt systemfel eller så är den svaga länken någon annan.

Under slutet av förra säsongen kände jag att Sakho växt in i kostymen och på något sätt etablerat sig som vårt förstaval i försvaret. Att det var han vi skulle bygga backlinjen kring. Vi skulle leta efter ytterbackar och en backkollega som kunde spela höger innerback tillsammans med Sakho.

När Sakho sköt Frankrike till VM och väl där var en bjässe för Frankrike så kändes det än mer klart. 3-0 mot Honduras. Utbytt med 5-0 mot Schweiz. 0-0 mot Ecuador och 0-1 mot Tyskland. Detta i ett av historiens mest målrika VM om jag inte missminner mig. Är det en tillfällighet att Sakho håller tre nollor av fyra möjliga i VM, men endast en av arton i Liverpool? Jag tror inte det. Inte är det för att Frankrike är ett avsevärt mycket bättre lag än Liverpool.

När nu detta sommarfönster 2014 har stängts och inledningen av säsongen 14/15 har dragit igång är jag besviken över hur jag tolkar att planen såg ut. Dejan Lovren’s intåg petar åter igen ned Sakho till tredjehandsvalet för mittbackar. Lovren har startat övertaggad och övermodig i många situationer, han har även blottat det jag identifierar som ett av Liverpools absolut största defensiva problemområden. Nämligen bristen på styrning i försvarslinjen, när han kommer in och aktivt visar hur backlinjen skall agera så krävs det också att de andra lyder. Där har vi en av Skrtel’s absoluta brister. Han må ha hjärta för klubben, vara en vinnarskalle utan motstycke och vara hård som granit. Men det är inte utan anledning som han under flera tränare ryktats bort och varit petad. Han har likt en katt överlevt dem alla genom att spela upp sig, och under vissa perioder vara direkt tongivande i laget. Men min genomgående uppfattning om Skrtel är att han saknar det som så fint kallas för ’fotbollshjärna’. Han har uppenbara problem med det positionella spelet, han har svårt för att följa de kollektiva direktiven från den ledande mittbacken, han begår en del misstag och han är förmodligen den spelare som sliter och river mest vid defensiva fasta i ligan.

Jag älskar Skrtel, men ett kontinuerligt titelvinnande lag har ingen plats för en sådan spelare. Jag önskar ingen av våra röda att bli skadade och jag har ingen respekt för fans som önskar att spelare blir skadade. Men när nu Sakho fick chansen genom Skrtel’s skada så är jag däremot nöjd med att han tog den. Om Lovren kan tygla sig en aning och

inte instinktivt dra sig mot vänster in i Sakho’s zon som han gjorde vid ett par tillfällen i första halvlek mot Tottenham. Då kan vi äntligen ha hittat vårt titelvinnande mittlås.

På något vis hoppas jag att jag har tolkat fel hur planen såg ut. Att det egentligen var tänkt att Lovren på sikt skulle spela höger innerback. Möjligen har Rodgers väntat på ett tillfälle att spela ihop de två. Jag tror inte det, men jag vet att han är man nog att erkänna när han har fel. Jag hoppas att han får fel. För jag tror inte att den hållna nollan borta mot Spurs var en tillfällighet.

Källsamling statistik:

Squawka.com
Soccerway.com
EPL Index
Opta stats