Hur ska man egentligen betrakta den emotionella bergochdalbanan som utspelade sig på Carrow Roads matta när Liverpool vann med 5-4 mot Norwich? Hemmalaget gjorde fyra mål men vann inte matchen. Liverpool gjorde fem och vann med uddamålet. Här snackar vi alltså om fotboll. Ja, här kan alla begripa att vi snackar om en helt galen tillställning.

Det var en match med många olika ansikten. Jag tappade nästan räkningen på hur många ansikten matchen hade. Båda lagen gjorde som bekant väldigt många mål. Det bara ramlade in mål efter mål. Inget underläge kändes någonsin omöjligt att vända för något av lagen. Och det berodde inte på att båda lagen spelade fantastiskt anfallsspel. Det berodde snarare på att båda lagen var hopplösa dåliga i det defensiva spelet.

Jag kan tycka att Liverpools mittfält i stora delar faktiskt gjorde en bra kollektiv insats i båda riktningarna. För en gångs skull levererade de framåt. Defensivt gör Lucas Leiva allt som oftast gedigna insatser, medan James Milner och Jordan Henderson alltid tar grovjobbet. Emre Can gjorde förvisso en av sina sämre insatser i den röda tröjan, men sammantaget fick backlinjen tillräcklig hjälp av mittfältarna. Problemet var att backlinjen tillsammans med Simon Mignolet klantade till det rejält vid flertalet tillfällen. Det finns ingen stabilitet. Det finns ingen målvakt eller backar som dominerar i eget straffområde. Däremot finns exempelvis en ytterback som Alberto Moreno, som ibland är väldigt bra, men som också ibland agerar som en pojklagsspelare. Visst kanske straffen som Steven Naismith blev tilldelad var aningen billig, men Moreno gjorde ju verkligen ett instabilt intryck i situationen och jag kan faktiskt tycka att domaren gjorde helt rätt. En gång är ingen gång, men du kan inte vara så överdrivet aggressiv precis i hela tiden när du försvarar i det egna straffområdet.

Mignolet har avhandlats många gånger här på Totaal Liverpool. Han var tidigare lite av en vattendelare bland LFC-fans, men kanske inte längre bör betraktas som det, med tanke på hur få beundrare han har kvar. Han var tidigare en bra bollmotare, men nuförtiden räddar han knappt en boll, och han har ju inga kvalitéer i luftspelet eller passningsspelet som kompenserar för hans numera totala brist på räddningar. Det var förvisso inte lätta skott som Mignolet släppte in mot Norwich, och detsamma gäller för Wayne Rooneys mål i föregående omgång, men i en klubb som strävar efter att ha högklassiga spelare på varje position vill du även se en målvakt som gör högklassiga räddningar – framförallt när laget behöver det. Jag är väldigt skeptisk till Mignolet och dennes nya kontrakt. Är inte Liverpools ambitioner större än så? Om Mignolet hade spelat på en annan position, hade han då blivit förlängt och startat varje match? Jag tvivlar. Samtidigt, Jürgen Klopp verkar verkligen tro på Mignolet och då har vi fans förstås inget annat val än att respektera managerns beslut och som alltid stötta spelarna – inklusive de som vi skulle önska flyttade från klubben – till hundra procent.

Fem gjorda mål framåt gjorde i alla fall att offensiven kändes lika het som när Luis Suarez härjade med Norwichs försvar, vilket han ju gjorde vid flertalet tillfällen. Det var som sagt välkommet att mittfältare levererade, och även att Roberto Firmino fortsätter att visa att han är lagets absolut bästa anfallsalternativ. Firmino är skicklig, smart, avslutar & pressar bra. Firmino erbjuder mycket av det som Klopp vill ha ut av en anfallare. Det enda som saknas är kontinuerlig målfabrikation. Kanske kan Firmino hitta en jämnhet under våren? Det var förstås också lovande att Adam Lallana hoppade in och verkligen bidrog, han som har haft så enormt svårt med poängproduktionen den här säsongen. Way to go, Adam! Christian Benteke fortsätter däremot att trampa vatten. Bentekes onödiga offside på tilläggstid var en bidragande orsak till Norwichs sena kvittering, men samtidigt långt ifrån det sämsta och mest galna som hände på Carrow Road under gårdagen.