City gjorde processen kort med Crystal Palace. Visst infann sig ett litet hopp när Sterling brände ett tidigt jätteläge, skulle det här vara en sån match där det studsade mot Manchester-laget? Några minuter senare fick vi svaret på den frågan, ett rungande NEJ. Våra toppkonkurrenter behövde inte förta sig, strax före klockan fem var de i serieledning och pressen var tillbaka på oss. Vi skulle ta oss an laget som grusade våra senaste titeldrömmar, ett lag vi inte slagit på länge, ett lag med en världsstjärna i toppform. 

Chelsea hade redan varit på Anfield en gång den här säsongen, då lämnade de som segrare i en avslagen cupmatch. Det här var en allt annat än avslagen match, vi behövde vinna för att hålla liv i titelkampen, de behövde vinna för att befästa en plats bland de fyra första. Direkt från avspark kunde man se att vi inte tänkte spela någon avvaktande fotboll, vi satte hård press på gästerna från London och lät dem inte få en sekund att bygga upp spelet. Vi hade dock bekymmer med att skapa de där heta chanserna och när halva matchen hade spelats var känslan att det här nog kunde sluta hur som helst. Liverpool var av en helt annan åsikt, den här matchen kunde inte sluta hur som helst. Den enda utgången som fanns i huvudet på våra spelare när det klev in till den andra halvleken var att vi skulle lämna planen som segrare. Trycket som sattes på Chelseas försvar under de första tio minuterna av halvleken var massivt och de gavs inte en chans att ens tänka på hur de skulle komma ur pressen. 

En spelare som redan förra omgången visade att han kunde springa genom berg för en chans att vinna ligan var Jordan Henderson och det var han som hittade fram till Sadio Mané. Senegalesen tryckte bestämt in ledningsmålet och det var som att han samtidigt pressade ner gaspedalen ytterligare, för knappt han Chelsea förstå att de hamnat i underläge förrän de befann sig i försvarsposition igen. Mohammed Salah vek in från höger, drog tillbaka sitt vänsterben och avlossade en kanon som fick hela Anfield att lyfta. Världens dyraste målvakt kunde visserligen försöka, men det fanns aldrig en chans för honom att nå bollen. Man kan tysta tvivlare på olika sätt, men frågan är om man kan göra det på ett mer effektivt sätt än vår egyptiske stjärna har gjort de senaste omgångarna? Kontringsmålet mot Southampton, kämpainsatsen mot Porto och idag ett mål som bör ha stora chanser att bli årets mål när säsongen summeras.

Hazard försökte under några galna minuter ta Chelsea in i matchen igen, men det här var vår match. När stormen bedarrat och den andra halvleken lugnat sig var det aldrig något snack om saken. Efter att ha fått se en kvart fotboll, som inte tillät oss fans att varken blinka eller för den delen ens hämta andan, kunde man luta sig tillbaka i soffan och se med vilket självförtroende vi spelade hem matchen. Om Chelsea tog sig förbi Firminos press väntade Fabinho där bakom med sina långa ben och om de någon gång lyckades få bollen upp till anfallet klev Matip eller van Dijk fram och gjorde slut på deras drömmar om att komma in i matchen igen. Anfield bar spelarna fram till slutsignalen och när de tre tilläggsminuterna var spelade blåste domare Oliver av och bekräftade därigenom att vi återigen klivit upp i toppen av tabellen. Man kan inte bli annat än imponerad av säsongens Liverpool, varenda gång den senaste månaden när det känts som att säsongen varit nära att glida oss ur händerna har vi steppat upp. Vi gjorde det mot Fulham, vi gjorde det mot Tottenham, vi gjorde det mot Southampton och vi gjorde det idag. Det går såklart att argumentera för att vi haft turen med oss i några av matcherna, men det säger också väldigt mycket om våra spelare att de hela tiden hittar en väg att vinna. Vi är ett mästarlag, det enda smolket i glädjebägaren är att det i Premier League finns ett till mästarlag. Vår slutpoäng kommer att vara högre än de flesta ligavinnare som korats, tyvärr finns det ändå en risk att Manchester City tar fler.

Men, nu är pressen tillbaka på City. Att de skulle vinna sina senaste matcher kändes ganska givet på förhand, det är nu de kommer in i sin tuffa period. Det är inte omöjligt att de går rent under resten av säsongen, känslan varje gång man ser dem spela är att de inte kan tappa poäng, men samtidigt vet vi att de kan komma fel in i matcher och tappa när man som minst förväntar sig det. Oavsett hur det här slutar pressar vi tidernas bästa Premier League-lag ända in på upploppet av det marathon som ligaspelet är, om de skulle dra ner på tempot det minsta är vi redo att springa om dem. Chelsea må ha sabbat våra chanser när vi senast hade läge att ta hem den åtråvärda pokalen, men det var uppenbarligen inget som någon av våra spelare hade den minsta tanke på. Robertson må ha halkat under den andra halvleken, men han gjorde då det som Liverpool gjort så många gånger den här säsongen: Reste sig upp och fortsatte!