Matcherna mot Manchester United och Everton brukade vara jobbiga tungviksmöten, men den här säsongen var Liverpool totalt överlägsna sina rivaler.

9-0 på Manchester United säger inte allt. Det kunde faktiskt ha blivit mer. Tvåsiffrigt hade på intet sätt varit orättvist. Så fullständigt överlägsna var Liverpool sina största rivaler den här säsongen. Känslan var att Liverpool kunde ha gjort fler mål i båda mötena om man hade behövt, man gjorde lite som man ville och United hade egentligen bara den minsta chans i spelet när LFC-spelarna slappnade av.

Det fanns en tydlig symbolik i hur lagens sexor presterade i den senaste matchen. Efter bara några minuters spel gick Paul Pogba sönder och den spontana tanken hos många, inklusive undertecknad, var fransmannen kanske fejkade skada för att slippa uppleva en ny förnedring mot Liverpool. Riktigt så illa var det inte, och det trodde jag inte heller efter lite eftertanke, men att många överhuvudtaget tänkte tanken säger något om hur man upplever Pogbas karaktär. Om några månader lämnar förmodligen Pogba på free transfer och hela hans comeback i klubben känns som totalt bortkastade pengar för Uniteds del.

Liverpools nummer sex – Thiago Alcantara – stod förmodligen för den individuellt bästa innermittfältsprestationen som vi har sett en Liverpoolspelare göra sedan Steven Gerrards glansdagar. Thiago hade total lekstuga mot United-spelarna, som såg ut som amatörspelare i jämförelse. Gång efter gång sågade sig Thiagos precisa passningar igenom Uniteds lagdelar, men han dribblade också bort motståndare när han kände för att inte passa och han stod för massa regelrätta bollerövringar. Ren och skär världsklass. Dominant var ordet.

* * *

Den här säsongens möten mot United innehöll mycket spännande statistik och kuriosa:

– Manchester United hade 0.00xG i ’expected goals’ i första halvlek. Det innebär att de inte ens hade ett skottförsök. Den enda gången detta har hänt United i en halvlek var mot Manchester City i april 2018.

– Manchester United hade 0.12xG efter 90 minuter, vilket är klubbens lägsta sedan statistiken började mätas.

– Mohamed Salah har gjort 5 mål mot United i ligan. Ingen har någonsin gjort fler under en och samma säsong. Det är för övrigt fler mål än Pogba, Cavani och Martial gjort tillsammans under säsongen.

– Salah, Mané och Diaz gjorde alla både mål och assist. Den enda gången som tre spelare gjort det tidigare under PL-säsongen var när Salah, Keita och Jota gjorde det i 5-0-segern mot samma United.

– United har släppt in 15 mål mot Liverpool och Manchester City under säsongen. Bara Leeds har släppt in fler mot ligans toppduo.

– Mané har numera gjort 109 mål i PL, vilket är lika många som Ryan Giggs. Walesaren behövde dock 374 matcher att göra målen, Mané bara 258.

* * *

United såg mentalt knäckta ut redan på förhand. Det blev inget tungviktsmöte, istället hade alla United-spelare varsin vit handduk som de gladeligen kastade in i ringen innan matchstart.

Det blir inget CL-spel för United nästa säsong, men det blir heller ingen degradering till the Championship. Everton riskerar faktiskt att åka ur. På riktigt.

Rafa Benitez misslyckades i Everton, men när spanjoren lämnade låg de på 15:e plats. Under Frank Lampards tid vid rodret har de sjunkit till 18:e plats, men ändå får brittiska journalister och tyckare Lampard att låta som en bra rekrytering.

* * *

Även mot Everton uppmättes flera uppseendeväckande siffror:

– Evertons blott 17,25% bollinnehav är den näst lägsta siffran som ett lag någonsin har haft sedan bollinnehav började mätas säsongen 03/04.

– Liverpool stod för 700 passningar, Everton 91. Thiago ensam stod för 120 passningar, alltså fler än hela Evertons lag.

* * *

Trots att Everton knappt hade bollen var de på intet sätt ofarliga i kontringsspelet. Anthony Gordon var snabb och initiativrik, även om han hellre slängde sig för att försöka vinna frispark eller straff istället för att spela klart situationerna. Jag tror att det blev lite väl mycket ”vargen kommer” för att domaren skulle överväga att ge Gordon något stort domslut, och förhoppningsvis lär sig ynglingen någonting av den här matchen.

Trots Gordons konstanta filmande var han inte i närheten av Richarlison. Brassen stod för ett stundtals rent pinsamt agerande och när han gjorde illa foten på riktigt tog ingen honom seriöst. Det är risken som dessa filmare tar genom att ständigt försöka lura domarna, men jag har lite svårt att förstå hur de tänker efter VAR:s inträde. Det är osannolikt att både domaren på planen och VAR-domaren låter sig luras av grova filmningar, och desto mer troligt att filmarna tilldelas gula kort.

* * *

Det är inte alltid enkelt att njuta i nuet, men om man någonsin ska göra det som Liverpool-supporter, så är det nu. Det är inte säkert att vi någonsin kommer att vara så här överlägsna våra största rivaler igen. Därför uppmanar jag alla att se matcherna igen och passa på att njuta av överlägsenheten.

Den här säsongens överlägsenhet är legendarisk.