Stressat spel, ett tidigt underläge efter slappt försvarsspel på en hörna, en skada på en av våra mest formstarka spelare. Inledningen av matchen mot Swansea innehöll inte många saker som gjorde en glad, om motståndet varit av det mer effektiva slaget hade vi kunnat vara ännu längre efter när matchens första tredjedel var avklarad. De senaste årens Liverpool har haft det svårt att ta sig in i matcher när starten inte varit den man hoppats, att skaka av sig underlägen och fortsätta tro på det egna spelet har inte varit något kännetecken, i stället har det varit gamnacke på flera spelare och de som försökt har mest gjort det genom mängder av skott utifrån. Årets Liverpool är någonting annat än det vi vant oss vid, gårdagens match är ytterligare ett bevis på det. Trots att spelet inte satt i inledningen, där Swanseas höga press verkade göra våra spelare överraskade, fortsatte vi att försöka, tog över spelet innan paus och efter Klopps ord i halvtid var det bara ett lag på planen. Det finns en tro i det här laget som jag tycker är något nytt, luften som gick ur Liverpool när Gerrard halkade och vi tappade titeln är nu tillbaka och då kan man vinna matcher trots att det till en början går emot.
Vi gjorde det jobbigt för Swansea, de kunde inte bara stå samlade och försvara. Det kom utmaningar från båda kanterna, ytterbackar som följde med upp och överbelastade, både Clyne och Milner var väldigt delaktiga i offensiven när det behövdes som mest. Mané slet, vägrade tappa bollen, tvingade motståndarna till svåra brytningar, var hela tiden obekväm. Värvningen av honom framstår mer och mer som ett fynd, i den mån man kan prata om fynd i den priskategorin. Vi slapp sidledsrullandet som präglade matchen mot Burnley, i stället var vi direkta och gjorde det jobbigt, satte Swanseas försvar i situationer där det krävdes hundraprocentiga insatser av dem för att inte målchanser skulle uppstå. När en snedspark uppstod var Firmino där och ordnade fram straffen. Att se oss göra en sådan uppryckning skänker verkligen hopp inför framtiden. Det brukar sägas att det är den här typen av matcher som är typiska för topplag, att vinna när man inte har sin bästa dag på jobbet, och det är just den typen av segrar som vi inte tagit de senaste åren. Nu är vi med i racet på allvar och kommer till matchen mot United med en positiv svit och en tydlig tro på vårt egna spel.
Det fanns tyvärr en del bekanta saker i vår defensiv igår, vid ett flertal tillfällen skapade Swansea målchanser i luftspelet, där varken våra mittbackar eller vår målvakt lyckades komma rätt till bollarna. Vi ska verkligen vara tacksamma för att det var en mittback som fick den sista målchansen i matchen, om det varit en mer van målskytt hade matchen antagligen slutat oavgjort. Jag tror den där missen kan komma att betyda väldigt mycket för Loris Karius, nu kommer matchen att gå till historien som en seger med darrigt målvaktsspel och det är en väldig skillnad från att vara en match som slutar oavgjort efter ett tveksamt målvaktsingripande. Det är tavlorna som kostar poäng som främst brukar få skriverierna att börja och nu kan den unge tysken komma till träningen med sin tredje raka seger i ryggen, det är en bra grund för att bygga en trygghet.
Att det inte stämmer riktigt mellan Matip, Lovren och Karius är kanske inte så konstigt, med tanke på att det var deras första tävlingsmatch tillsammans, men vi får nog vänta oss en liten inkörningsperiod för vår nye målvakt. Han kommer till en ny liga, med ett lite annat spel och även om jag inte har full koll på hur Mainz såg ut i fjol så tänker jag mig att han oftast hade mer att göra då än han hade igår. Under den andra halvleken var det i stort sett spel mot ett mål, fram till de allra sista minuterna, att då som målvakt vara redo är säkerligen en tuff utmaning. Insatsen igår var inte godkänd, men vi vann och en av de första att gå ut på sociala medier och hylla laginsatsen var Simon Mignolet. Efter år som förstemålvakt tycker jag han verkar ta det här klivet ner i hierarkin på ett utomordentligt sätt, åtminstone utåt och det känns verkligen positivt.
Man kan ju alltid hoppas att han blir en ny världsmålvakt för oss trots den darriga inledningen och som du säger är skillnaden mellan vinst och oavgjort där massiv. David de Gea såg också helt bedrövlig ut sin första tid i United.
Karius såg ju lite svajig ut men jag tror och hoppas att det kan bli bra med tiden, ser ändå Karius som given att få fortsätta som förstamålvakt den närmsta tiden, och visar det sig att han inte räcker till (vilket jag inte tror är fallet) så får vi ge oss ut på marknaden igen. För vi vet ju att Mignolet inte håller, hans ”sample” är tillräckligt stor för att bedöma det.