Under onsdagens match i Istanbul fick vår nye målvakt Adrian bli stor matchvinnare, med sin avgörande straffräddning, inför matchen mot Southampton var det osäkert huruvida han skulle vara frisk nog att starta. Men startade gjorde han och han satte avtryck även på den här matchen, hade det inte varit för stark insats av formstark senegales hade hjälteglorian hamnat väldigt på sned.

Vi gjorde en väldigt slätstruken första halvlek, precis som mot Chelsea i veckan, men lyckades ändå gå till halvtidsvila i ledning. I onsdags var det Sadio Mané som gjorde båda våra mål och även igår var det han som klev fram när vi som mest behövde det. Den nivåskillnaden som man kan se i hans spel numer är enormt imponerande. Under hans första tid i Liverpool var han väldigt bra i perioder, för att sedan hamna i formsvackor, där han inte bidrog på samma sätt. Det senaste året har det varit en annan Mané, allt som oftast är det han som gör de där avgörande insatser när spelet inte riktigt sitter. Aktionen vid målet igår höll en otroligt hög klass, nästan ett Fernando Torreskt avslut, med ett snabbt ryck i sidled och sedan ett perfekt avslut i bortre hörnet. När vi värvade Mané väntade jag mig en spelare som skulle vara effektiv i omställningarna, vara fysiskt stark och effektiv i presspelet. Givetvis hoppades jag att han skulle göra en del mål, men jag trodde verkligen inte att han skulle ha den här utvecklingskurvan. Han gör verkligen mål på alla möjliga sätt nu. Förra säsongen gjorde han flest nickmål av alla i Premier League, i onsdags gjorde han ett grötigt krigarmål och satte ett stenhårt avslut på ett tillslag, igår var det en prestation mer på egen hand. Han vann skytteligan förra säsongen, så egentligen borde man inte häpnas över hur duktig målgörare han blivit, men att komma direkt från en kort semester och göra mål i sina två första starter är imponerande.

Imponerade gjorde även Adrian, inledningsvis. En fin räddning på hörna, en viktig aktion i samband med ett hårt inspel och överlag ett ganska stabilt intryck. När slutet av matchen närmade sig satt man bara och väntade på att få räkna in spanjorens första nolla, men så blev det inte. En helt oförklarlig passning rakt på den gamle LFC-spelaren Danny Ings gjorde att slutminuterna blev alldeles för nervösa. Hade samme Ings haft foten rättkalibrerad några minuter senare hade slutresultatet blivit 2-2 och Adrian hade hamnat i rampljuset av helt fel anledning, nu kom vi undan med hjärtat i halsgropen. Även Alisson Becker hade en rejält tavla tidigt i sin Liverpool-karriär, så det är inte rättvist mot Adrian att rita allt för stora frågetecken utifrån den slarviga aktionen igår. Men det kommer att riktas fokus mot honom när vi ställs mot Arsenal och skulle han göra en svag insats då kommer olyckskorparna att börja kretsa kring honom.

Vi gjorde verkligen ingen bra match, långt ifrån. Speciellt den första halvleken var precis lika blek som de första 45 minuterna mot Chelsea i onsdags, men på något sätt lyckades vi även denna gång kommer ur matchen som vinnare. Vi hackade spelmässigt även under inledningen av den förra säsongen, då var det offensiven som inte satt, men defensiven räddade oss. Nu känns det lite som motsatsen. Mané har jag redan nämnt, Firmino har även han varit magnifik. Backlinjen och mittfältet däremot har inte hittat något samarbete, ytorna bakom ytterbackarna har varit stora och pressen på motståndarnas bollhållare har inte varit i nivå med vad vi borde kunna vänta oss av det här laget. Vi vet dock vad laget kan och jag tror inte att de problem vi ser nu kommer att vara något som följer oss under säsongen, Klopp har betonat problemen med den korta ledighet som många av spelarna haft efter diverse mästerskap och kanske är det spåren av den som vi ser fortfarande. Trots två slätstrukna insatser står vi på sex poäng, det är ett styrkebesked och vi vet att oavsett hur svagt vi spelar har vi spelare som kan kliva fram och få matchen att väga över till vår fördel. Igår var det Sadio Mané.