Everton kommer aldrig få ett bättre läge att möta Liverpool. Ingen förväntade sig seger för Everton, som därmed kunde spela mer eller mindre utan press. Liverpools avancemang till CL-kvartsfinal gjorde derbyt till ett ovälkommet inslag i spelschemat, att spelare skulle vilas var givet.
Jag tycker ärligt talat att fansen på Goodison Park förtjänade bättre än Big Sams gameplan. Deras entusiasm påminde nästan om den nordkoreanska hejarklackens dito i OS-damhockeyn, så fort Everton visade minsta tecken på att åstadkomma ett anfall levde publiken om sig. Big Sam hade tyvärr inte för avsikt att skruva upp ljudnivån.
Okej, jag kan förstå att Everton inte går på hyperoffensiv mot ett ordinarie Liverpool – men vem som helst kunde räkna ut att Liverpool skulle ställa ett antal matchotränade reserver på planen. Ta bara ytterbackspositionerna:
– Kan någon ens komma ihåg när Clyne spelade A-lagsmatch senast? Antagligen inte. Kan någon ens komma ihåg när Everton satte honom på tuffa prov i den här matchen? Antagligen inte. Clyne fick en väldigt bekväm resa och sattes aldrig på prov.
– Ragnar Klavan spelade vänsterback. Herregud, Everton hade Walcott på den kanten. Klavan hade inte haft en chans i löpdueller och Walcott hade antagligen haft lekstuga i 1mot1-situationer om hans lagkamrater hade satt upp spelet så att den typen av situationer uppstod.
För mig är det helt obegripligt att Big Sam inte såg till att utnyttja Liverpools akilleshälar. Istället tillåts Liverpool kontrollera matchen under 80 minuter.
* * *
Liverpool gjorde en okej insats. Everton tama gameplan gjorde att resan blev bekvämare än den borde ha varit.
* * *
Jag blir lite orolig över Liverpools bristande anfallsbredd. Visst är vår fantastiska trio helt… fantastiska, men vad finns egentligen där bakom?
Lallana har stora skadebekymmer. Solanke kanske kan bli bra så småningom, men är inte i närheten av att kunna axla Firminos mantel utan att offensiven blir anmärkningsvärt försvagad. Solanke är duktig på att nosa till sig målchanser, men saknar teknik, snabbhet och fysiskt styrka; ganska mycket som saknas, alltså. Till skillnad från Solanke är Ings en spelartyp som passar in i sättet som Klopp vill spela, gemensamt är dock att han inte heller är tillräckligt bra för tillfället. Det går inte att byta ut Mané eller Salah mot Ings utan att förlora många, många klasser på den positionen.
Solanke och Ings har tillsammans ca 600 minuters speltid i Premier League den här säsongen – med sammanlagt målfacit på 0 mål.
Det håller inte. Med bättre backups hade Liverpools spelövertag i första halvlek mot Everton antagligen resulterat i mål. Med Solanke och Ings resulterar det alltjämt i ingenting förutom felpassningar, uddlöshet och missade chanser.
Nu kan vi bara be till gudarna att Salah, Mané och Firmino får vara skadefria resten av säsongen.
Det är fel att klandra Sol & Ings, dom gör sitt bästa och med tanke på den minimala speltiden de fått (individuellt), de sena inhoppen, är det inte rimligt att lägga uteblivna mål på någon av våra bönknötare.
Personligen tycker jag att de båda tillför mer under rådande säsong än vad tidigare managers bänknötare tillfört, vi har en högrelägstanivå på bänken idag än för 2-3 år sedan och lägg därtill att Klopp inte investerat för att investera i spelare och utfyllnad utan han vill ha kvalitet.
Det handlar även om att få till en sammansvetsad och enhetlig trupp som jobbar individuellt och tillsammans emot samma mål och då behöver man inte alltid ha toppnamn, även om det underlättar, en kedja är inte starkare än den svagaste länken och det uttrycket passar i detta sammanhang, återigen personlig åsikt men vi visar att ett b-betonat lag håller emot och att våra spelare klarar av det mesta.