Även om Community shield inte är någon titel att räkna, om man inte heter José Mourinho, så märktes det på spelarna i gårdagens match att allvaret börjar närma sig. Det var ett annat Liverpool vi fick se än under försäsongen och speciellt under matchens andra halva fick vi kvitto på att vi fortfarande är ett lag att räkna med.

Resultaten och spelet under försäsongen har varit allt annat än bra och på vissa håll har man kunnat ana en oro kring hur bra vi egentligen står oss inför den kommande säsongen, men jag tror att många lugnades av insatsen mot Manchester City igår. Visserligen blev det förlust på straffar, men det fanns en hel del positivt att ta med från matchen. Under den andra halvleken började våra spelare hitta rätt i sina positioner och längst fram såg vi en anfallare som verkligen inte visade några tecken på semestertrötthet. Mohamed Salah var väldigt rapp i sina aktioner och hade i perioder lekstuga med stackars Zinchenko, som inte alls lyckades få grepp om vår spelsugne egyptier. Med lite tur hade Salah kunnat göra både två och tre mål, men tur var just det som saknades i vår jakt på ett avgörande mål. Även om han nu fick lämna planen mållös var det skönt att se hans fina form, då det här blivit en speciell sommar för honom. Klopp har varit väldigt tydlig med hur han ser på spelarnas tuffa schema, med ligaspel och mästerskap som nästan går in i varandra. Vi har fortfarande Mané på väg tillbaka från de Afrikanska mästerskapen och det är inte länge sedan Salah kom tillbaka, det vore rimligt att förvänta sig en viss ringrostighet hos de här spelarna. Problemet är att vi inte har råd med ringrostighet, för om en knapp vecka ska det börja spelas om poäng igen och vi minns väl hur mycket varje poäng betydde under förra säsongen. Vi behöver ha så många som möjligt av våra spelare i toppform från start och därför kändes det bra att se Salah med spring i benen.

Det fanns såklart spår av försäsong i matchen, passningarna gick långsamt, kombinationerna satt inte till hundra procent, positionsspelet svajade och backlinjen hade vissa problem med att hålla linjen. City hittade stora ytor kring våra ytterbackar under den första halvleken och speciellt formen hos vår unge högerback verkar vara en bit bort fortfarande, men när det väl börjar gälla tror jag att även han kommer att skruva upp ytterligare en nivå. På tal om att skruva upp en nivå, i den andra halvleken kom Naby Keita in och där har vi en spelare som nog vill skruva upp sitt spel några nivåer från förra säsongen. När han och Fabinho värvades in till vårt mittfält var det brassen som skulle behöva anpassningstid och Keita som skulle kunna komma in direkt. Att vårt defensiva ankare behövde tid stämde, men nu är han nog det första namnet Klopp skriver in i sin starttrio. När det kommer till Keita väntar vi fortfarande genombrottet. Han blixtrade till bitvis under förra säsongen, men skador och positionsbekymmer gjorde att han inte fick ut alls det som vi hoppades på. Då han väl började producera poäng kom ännu en skada, som avslutade säsongen i förtid. I sommar har även han varit iväg och spelat i Afrikanska mästerskapen, bara för att lämna turneringen, just det, skadad. När han kom in igår visade han vad det är han ska tillföra, han kan skruva upp ett passningstempo, främst kan han vinna mark och hota. Kreativiteten hos våra mittfältare har ifrågasatts, ibland något oförtjänt, men i Naby Keita finns det mycket av det som efterfrågats. Om vi skulle kunna få igång honom på samma sätt som vi fått igång Fabinho skulle vi få ytterligare en dimension i vårt mittfältsspel och en redan välfungerande lagdel skulle bli ännu bättre.

Matchen mot City blev ett bra genrep, att de fick vinna straffläggningen känns i stort sett oväsentligt, insatsen var det viktiga här och den visade att vi kommer vara redo för ligastarten på fredag. Då finns det inte längre några ursäkter till återhållna löpningar, långsamma passningar och osynkat försvarsspel. Oavsett vad man tycker om den korta ledigheten måste vi vara hundra procent fokuserade för att slå Norwich på Anfield. En nykomling kan låta som en lätt start, men det är långt ifrån ovanligt att lagen som kommer underifrån överpresterar under de första omgångarna, av ren eufori över att få vara med i finrummet. Om vi ens för några minuter tror att det ska lösa sig utan en helhjärtad insats kommer vi att bli straffade. Norwich har längtat efter den här matchen i flera år, de kommer inte att ge oss något gratis, men det ska inte spela någon roll, om vi kommer upp i nivå ska det inte vara något snack om saken. Visst känns det fint att det snart är dags igen? Premier League, världens bästa liga. På fredag spelar det ingen roll att vi lyfte CL-bucklan för drygt två månader sedan, det enda som spelar någon roll då är vi och Norwich och det enda vi kan göra är att visa upp för fotbollsvärlden att vi fortsatt är ett lag att räkna med. Vi har inte värvat, men det behövs inte, vi är Liverpool och vi är redo!