Det som tidigare varit kännetecken för Klopps Liverpool-upplagor lyser numera med sin frånvaro. Nu måste klubben adressera problemet.

När Jürgen Klopp tillträdde som manager för Liverpool FC implementerades per omgående tyskens taktiska riktlinjer och mentalitet. Brendan Rodgers fokuserade mycket på bollinnehav, men under Klopps ledning blev spelet med boll rakare och det intensiva presspelet blev lagets signum i spelet utan boll.

Intensiteten skruvades upp. Motståndarna fick ingen tid med bollen. Trots en väldigt hög backlinje klarade sig Liverpool oftast från farliga kontringar, eftersom motståndarna oftast fick rensa bort bollen i ren panik. Liverpool kunde, å sin sida, ofta starta anfallen högt upp i banan tack vare bollerövringar i presspelet.

Liverpools mittfält under Klopp bestod länge av idel bollvinnare. Jordan Henderson, James Milner och Gini Wijnaldum är skickliga bollspelare, men det var i spelet utan boll som deras stora förtjänster fanns på den absolut högsta nivån. De spelade enkelt med bollen, löpte massor och pressade framförallt sönder motståndarnas mittfältare genom att alltid kliva in i press och dessutom vara starka i duellerna.

Den befogade kritiken mot Klopps ganska renodlade ”pressmittfält” handlade om bristen på kreativitet mot motståndarlag som parkerade bussen. Liverpool trodde sig ha hittat en perfekta hybriden mellan presspel, duellspel och bollskicklighet när Naby Keita köptes från Leipzig för en stor summa. Tanken var att Keita skulle höja den tekniska kvalitén på mittfältet utan att presspelet skulle bli sämre. Tyvärr har Keitas snart 4,5 år i klubben främst präglats av skador och ojämnhet. Det har inte varit en lyckad investering, särskilt inte om man jämför med andra stora investeringar som Virgil van Dijk och Alisson Becker, som uppenbarligen har höja sina respektive lagdelar radikalt och verkligen varit värda pengarna.

Den färdiga världsklassmittfältaren Thiago Alcantara, som nyligen vunnit Champions League i ett skickligt presspelande Bayern München, hämtades in sommaren 2020. Thiago är den spelaren som Liverpool hoppades att Keita skulle bli, även om han har en något lägre utgångsposition. Thiago är en av förmodligen väldigt få mittfältare som lyckades höja tekniken och spelskickligheten på mittfältet radikalt utan att det för den skull gick ut allt för mycket över presspelet.

* * *

Av naturliga skäl kan inte Milner och Henderson pressa sönder motståndarna som när de var yngre. Tvärtom, de kommer sällan in i pressen längre och istället blir de själva sönderpressade av yngre och snabbare motståndarspelare som exempelvis Moisés Caicedo och André-Frank Anguissa. Lägg därtill att Alex Oxlade-Chamberlain, Naby Keita och Curtis Jones dragits med så många skador att de knappast har den fitness som krävs för att pressa sönder motståndarna och vinna dueller. Det krävs att man har bättre fitness än motståndarna för att det ska gå vägen, det har inte dessa spelare.

Den mest signifikativa förändringen på mittfältsdynamiken är valet av Harvey Elliott. Han är en skicklig ung spelare som går en ljus framtid till mötes på fotbollsplanen, men under Klopps tidiga år som LFC-manager hade han knappast varit aktuell på en mittfältsplats. Elliotts spel utan boll hade diskvalificerat honom från positionen, det saknas intensitet, presspel och duellspel. Elliott är en fjäderviktare i PL-sammanhang.

En fjäderviktare är också den skadedrabbade panikvärvningen Arthur Melo. Efter väntade skador på några vanligtvis skadedrabbade mittfältare fick Liverpool total panik och gick bet på massvis med mittfältare innan man lånade in Melo på Deadline Day i förra sommarens transferfönster. Arthur är en spelare som ofta fått kritik får att spela i för låg intensitet och väga för lätt – det vill säga precis de svagheterna som Liverpool inte behövde få in till sitt åldrande mittfält.

* * *

Liverpool måste renovera om truppen, men samtidigt kanske vi inte kunde förvänta oss något annat efter en så lång framgångsperiod. Det är väldigt svårt att genomföra en generationsväxling, särskilt i en tuff PL-konkurrens där många klubbar har otroligt skickliga managers och bra trupper. Det finns inga enkla matcher.

Det är främst mittfältet som måste renoveras nu. Naby Keita, James Milner och Alex Oxlade-Chamberlain kommer förmodligen att lämna på free transfer i sommar. Det innebär att FSG inte kan förlita sig på försäljningar för att finansiera mittfältsvärvningarna. FSG – eller eventuellt nya ägare – måste finansiera renoveringen. Det kommer inte bli billigt, men kanske heller inte så dyrt som många tror, då min utgångspunkt är att Liverpool kommer gå bet på de allra dyraste alternativen (Jude Bellingham, Enzo Fernandez).
`
FSG försöker sälja klubben, men jag tror att de kommer att investera mer än tidigare innan de säljer. Transfersummorna är relativt små i jämförelse med klubbens värde. Att tappa CL-platsen och anseende kommer förmodlligen sänka värdet på klubben mycket mer än vad några nyförvärv i Gakpos prislapp kostar. Det är väldigt viktigt för FSG att Liverpool fortsätter att betraktas som en av världens största fotbollsklubbar, och alla som analyserar situationen nyktert kan nog se att mittfältsrenoveringen är en förutsättning för fortsatt sportslig framgång.

* * *

Först och främst måste Liverpool hitta tillbaka till sin identitet genom att få in en eller ett par fysiskt starka duellspelare som tillför intensitet i presspelet. Det behöver inte vara de absolut skickligaste mittfältarna, men det behöver vara mittfältare som hjälper Klopps lag att återerövra sin identitet.