[fblike url=”https://www.facebook.com/TotaalLiverpool” showfaces=”false” width=”450″ verb=”like” font=”arial”]
Enligt The Irish Examiner har Liverpool vunnit dragkampen om den 14-åriga irländaren Glen McAuley – tack vare att Brendan Rodgers personligen pratade med spelaren och dennes familj och på så vis övertygade honom om att Liverpool är rätt plats att flytta till. Det saknades nämligen inte intresse från andra håll, då även Manchester United, Manchester City och Chelsea varit intresserade. McAuley ska till och med ha imponerat så pass mycket på sin provträning i United att Sir Alex Ferguson tog ett snack med honom på sitt kontor.
The Irish Examiner skriver att Liverpool har gjort klart med McAuley på ett så kallat ’pre-contract’, vilket innebär att ingen annan klubb kan signa honom. Däremot har FIFA regler som reglerar övergångar för mindreåriga spelare, vilket gör att McAuley inte kan flytta till Liverpool på heltid förrän han har fyllt 16 år. Fram tills dess får han nöja sig med att besöka akademin i Kirkby på regelbunden basis.
Liverpool har redan två irländska U19-landslagsspelare – Alex O’Hanlon och Dan Cleary – i akademin och nästa år ansluter 15-årigen Conor Masterson. Året därpå kommer alltså det senaste tillskotet McAuley att tillkomma.
* * *
Så, vad skriver brittisk press idag?
Det kommer inte som någon större överraskning att en journalist, i det här fallet Adrian Durham på The Daily Mail tycker att Brendan Rodgers gjorde fel som skeppade Andy Carroll och Jonjo Shelvey förra sommaren. Lätt att säga efter en match som den mot Chelsea, och när Shelvey nyss har gjort ett drömmål. Om man kollar mer objektivt på saken kan man konstatera att West Ham bygger hela sitt anfallsspel på Carroll, men att han ändå inte lyckas producera där. Och visst kan Shelvey briljera ibland, men han gör även ganska många enkla misstag i passningsspelet, vilket ett lag som Chelsea utnyttjar skoningslöst. Men… samtidigt kan ingen påstå att Luis Alberto, som spelar på liknande position som Shelvey och köptes för ungefär samma summa som Shelvey såldes för, har tillfört ett dugg den här säsongen. Med facit i hand hade det varit bättre att behålla Shelvey, MEN (man kan vrida och vända på det här mycket…) samtidigt ville Shelvey spela regelbundet och det kunde inte Liverpool erbjuda honom att göra.
Wales Online hoppas fortfarande att Jonjo Shelvey kanske ska kunna knipa en plats i Englands VM-trupp. Tidningen håller såklart tummarna för ’sina’ spelare i Swansea och Cardiff. Jag tror dessvärre att Shelvey får följa VM från TV-soffan.
Dessutom passar Wales Onlines Cardiff City-bevakare Steve Tucker på att totalsåga Wilfried Zaha. Han är som bekant inlånad från Manchester United där han fick nada speltid av David Moyes. Tuckers krönika går under rubriken ”I can’t believe how much of a disappointment Wilfried Zaha has been since joining Cardiff City from Manchester United” och den rubriken säger väl egentligen allt om krönikörens bedömning av Zahas prestation i Cardiff.
The Daily Mail har även publicerat en artikel där Ashley Cole uppmärksammas. Välförtjänt, kan jag tycka, med tanke på hur många som räknade bort honom helt efter några månader på bänken. Tidningen har vaskat fram statistik på att Cole tydligen inte har varit inne på ett enda baklängesmål på sammanlagt 747 minuters speltid både Chelsea och Englands landslag inkluderat. Imponerande, även om Cole självklart inte har spelat matcherna själv, men… Hur många gånger kom Raheem Sterling förbi Cole i söndags?
I Newcastle fortsätter klubben ha en frostig relation med lokaltidningen The Evening Chronicle. De sistnämnda har (med all rätt?!) varit väldigt kritiska till Alan Pardew under säsongen. Idag fortsätter tidningen på det inslagna spåret med följande uppslag:
– ”Alan Pardew in survival mode with current record worse than 28 sacked managers.”
– ”Under pressure: How happy are you with Alan Pardew?”
– ”Alan Pardew vows to fight on as boss despite SIXTH loss in a row”.
Borde väl tagit denna diskussion tidigare, men här kommer det:
Jag leker med tanken att BR och resten av hela världen visste att Mourinho inte skulle spela skönfotboll. Vad hade hänt om BR hade svalt sin stolthet och försökt maska sönder matchen han också? Hade fotbollsvärlden sågat honom? Mourinho hade det säkerligen. Jag hade tagit 1p före matchen, och således också 1p efter matchen – då hade vi fortfarande saken i egna händer. Men vi var lite för naiva, och sögs in i frustrationen, rakt in i årets klaraste ”gameplan” som Mourinho lade upp. Denna matchen visade att BR fortfarande är lite grön, men har nu förhoppningsvis lärt sig något av detta.
Jag tror att Mourinho’s flexibilitet och snikenhet, med att lyckas parkera bussen i slutändan är en viktig egenskap som BR också ska kunna anamma – För att ta nästa steg. Att försöka spela ”sin” fotboll i alla matcher har inget självändamål, men är sjävklart nobelt.
Rodgers (och laget) lär väl sig fortfarande kan man säga. Tänk på att inte så många har erfarenhet av stormatcher och titelstrider. Sedan vågar man kanske inte spela defensivt och maska om man inte känner att man säkert kan falla tillbaka på sin defensiv.
Fast Liverpools ganska oerfarna lag kanske inte hade klarat av att ”maska sönder matchen”? BR är konsekvent i sin spelidé, men det behöver ju nödvändigtvis inte bero på att han är grön, utan att många spelare faktiskt också är det.
Men, jag kan hålla med om att Liverpools grundinställning verkade vara typ ”Vi MÅSTE vinna den här matchen”. Man hade inte behövt bli provocerade när Chelsea maskade vid ställningen 0-0. Det var lite onödigt och sa något om spelarnas inställning till matchen. Oavgjort hade trots allt varit ett fantastiskt resultat med tanke på omständigheterna, men samtidigt är det lätt att konstatera med facit i hand…
Om Rodgers gameplan hade gett Liverpool 3 poäng hade vi suttit och hyllat både honom och laget istället. Det fanns ju ärligt talat minst lika mycket som talade för LFC-mål som Chelsea-mål innan Gerrard slarvade och halkade…