Inför matchen:

Inför det viktiga mötet mot Spurs väljer Kenny Dalglish att göra en ändring i startelvan, då Andy Carroll tar plats istället för Dirk Kuyt.

Startelvan: Reina, Skrtel, Enrique, Agger, Carragher, Lucas, Downing, Adam, Henderson, Suarez, Carroll.

Bänken: Doni, Maxi, Coates, Kuyt, Spearing, Bellamy, Robinson.

* * *

Efter matchen:

Liverpool förlorade med klara 4-0 efter att ha spelat stora delar av matchen med nio spelare, då både Adam och Skrtel blev utvisade.

Första halvlek:
Redan under matchinledningen hade ett stillastående Liverpool stora problem med ett rörligt och kvickt Spurs, som främst dominerade mittfältet totalt, där Adams och Lucas försök att stoppa Modric kändes som kattens lek med råttan. Liverpools innermittfältare var helt enkelt totalt chanslösa, samtidigt som Bale tidigt skaffade sig ett övertag på Skrtel – högerback för dagen – vilket gjorde att Spurs enkelt kunde etablera bolleinnehav på offensiv planhalva och därefter dessutom enkelt komma till anfall.

Trots Spurs spelmässiga dominans skulle det till en synnerligen oturlig sekvens för att de skulle ta ledningen. Agger skadade sig nämligen kort före målet, vilket gjorde att en lucka öppnades i Liverpoolförsvaret – och naturligtvis fick Modric drömträff på skottet.

Den tidiga ledningen gav Spurs ett utmärkt utgångsläge inför fortsättningen av matchen – ett utgångsläge som blev ännu bättre när Adam fick sitt andra gula kort i den 27:e minuten. Spurs fortsatte att ha bollen på Liverpools planhalva, men de skapade egentligen knappt något i öppet spel. Däremot hade de heta chanser i form av bra frisparkslägen, men de  förvaltades uselt.

Andra halvlek:
Den som trodde att Liverpool skulle komma ut som ett helt nytt lag i andra halvlek, trodde fel. Man inledde visserligen halvleken med en man mindre, men spelet var ändå under all kritik. I den 63:e minuten strödde Skrtel ytterligare salt i såren genom att dra på sig sitt andra gula kort. Då släcktes definitivt det lilla hopp som fanns om att laget skulle kunna vända matchen.

Precis som vilket annat bra lag som helst hade gjort kunde Spurs skapa massa heta målchanser mot ett Liverpoollag som hade två man utvisade. I den 66:e minuten satte Defoe 2-0, och två minuter senare gjorde Adebayor snyggt 3-0. Matchen var naturligtvis helt körd, och spelarna ville antagligen bara spela av matchen, vilket givetvis var lättare sagt än gjort efter två röda kort. Man lyckades stoppa Spurs målproducerande, delvis tack vare att Spearing kom in och tillförde både snabba fötter och kämpaglöd, och det dröjde till matchens sista sekunder innan 4-0-målet kom. Att förlora med 4-0 är givetvis helt underkänt för en klubb som Liverpool, men med tanke på hur matchen utvecklade sig, kunde det har gått ännu värre.

Kenny Dalglish ville inte prata om domaren efter matchen och jag förstår honom. Jag tycker att Liverpools gula kort var korrekt dömda av domaren, men samtidigt var han fullständigt skoningslös. Normalt sett får spelare flera muntliga varningar innan kort delas ut, och normalt sett får inte spelare kort vid varje situation som enligt regelboken kan resultera i varning. Om samma regler hade gällt när Bolton gästade Anfield hade Coyles mannar utan tvekan fått fyra-fem utvisningar.

Det är tydligt att Liverpool måste börja göra som så många andra lag och beordra sju-åtta spelare att omringa domaren varje gång han blåser av och överväger att varna någon spelare. Men trots den fullständiga skoningslösa domarnivån var inte domaren den huvudsakliga orsaken till förlusten – nej, det var att Spurs helt enkelt var ett betydligt bättre lag än Liverpool. Innermittfältet såg väldigt långsamt ut mot framförallt Modric, vilket är föga överraskande, men likväl oroväckande.