Liverpool befinner sig i en riktig knipa. För mig är det faktum att klubben – utan resultat – har jagat ytterligare en kompetent anfallare i längre än två års tid ingenting annat än ett bevis på att Liverpool inte längre är en storklubb att räkna som en titelkandidat.

Det är väldigt symboliskt. Konkurrenterna värvar stjärnspelare efter stjärnspelare, men Liverpool – som behöver en anfallare mer än någon annan storklubb – har inte kapacitet nog att införskaffa en sådan.

Ingen varken förväntade sig eller krävde att Liverpool skulle värva någon riktigt het spelare, som till exempel Edin Dzeko, Sergio Agüero eller Luis Suarez, utan istället fanns förhoppningarna om en hygglig anfallare som skulle innebära en rejäl uppgradering gentemot en fransk U21-landslagsman och en vilsen Ryan Babel.

I och med detta enorma misslyckande visar klubben inte bara att man inte klarar av att upprätthålla lagets livsviktiga behov i kampen om en CL-plats. Man visar helt enkelt att man inte är att räkna med. Liverpool är inget hot för topplagen.

Liverpools enda realistiska chans att knipa en CL-plats är nya ägare och ett antal värvningar i januari, alternativt att laget överpresterar samtidigt som flera av konkurrenterna floppar. I dagsläget ser ingetdera av det ut att inträffa. Ägartvisten känns ungefär lika utdragen som rättsprocessen mot Richard ”the Night Stalker” Ramirez och ligans potentiella topplag ser starka ut.

Jag anser att Liverpool i och för sig gjorde ett skapligt transferfönstrer, men den uteblivna värvningen av en anfallare lämnar en besk eftersmak och vi pratar dessutom – utifrån ett sportsligt perspektiv – om en oerhört nödvändig värvning.

David N’Gog är fortfarande väldigt färsk och att Ryan Babel helt plötsligt skulle explodera är väl ungefär lika troligt som att han helt plötsligt skulle sluta twittra.

Både slagstyrka och hopp försvann alltså när anfallaren inte kom. Det var nära, väldigt nära, att en anfallare kom, men vem bryr sig? I slutändan är det enda väsentliga att spelaren skriver på.

Om Liverpool ändå inte kunde värva någon anfallare som omedelbart förstärkte truppen, tycker jag ändå att man borde ha värvat någon ung talang som hade gett laget och fansen en boost – någonting att hoppas på. Typ Connor Wickham, Kevin De Bruyne eller Marcus Pedersen. Då hade klubben fått en kick och mycket utomstående beröm för att man satsar ungt och så vidare… Men nu lämnar transferfönstret en besk eftersmak och jag känner mig ärligt talat bitter.

Visst, det finns säkert pengar kvar i transferkassan, men när vi börjar närma oss januari har ägarna – traditionsenligt – redan använt de pengarna till att betala tillbaka skulder och managern får åter igen börja transferfönstret utan några pengar överhuvudtaget, samtidigt som konkurrenterna kastar ut miljoner efter miljoner på spelare som hade varit fantastiska förstärkningar för Liverpool.

Klubbens sämsta värvning? Naturligtvis Martin Broughton.