Några ord om toppstriden i Premier League.

Vi ska inte ta ut någonting i förskott, men jag tror att vi redan nu kan konstatera att Liverpool är med och slåss om CL-platserna den här säsongen. Om laget kan hålla en lika hög energinivå under 90 minuter kanske man rent av kan vara med i titelracet. Det är fantastiskt roligt att se!

Min, och många säkert många andras, uppfattning är att säsongens Premier League består av en topp 6. Jag syftar naturligtvis på Liverpool, Arsenal, Chelsea, Spurs och Manchester-klubbarna. Av dessa 6 kommer 4 att knipa CL-platser. Och en lycklig manager kommer att stå som slutvinnare.

För tillfället är Liverpool och Chelsea de mest formstarka lagen. Man vinner inte bara matcherna – man kör ofta över motståndarna också.

Chelsea är inget perfekt lagbygge där Conte får ut maximalt av varenda spelare. Det exemplifieras av att Fabregas oftast sitter på bänken. Samtidigt har Conte en bred trupp till sitt förfogande. Min bild är att N’Kante på kort tid har blivit en väldigt viktig kugge i deras lag. Och att Conte har fått igång Hazard igen är som att få in en helt ny världsklasspelare, åtminstone jämfört med förra säsongen. Chelsea är helt klart att räkna med.

Arsenal är Arsenal. De har en kontinuitet på manager- och spelarfronten som konkurrenterna saknar. Deras grundspel innebär en trygghet som med deras spelarmaterial mer eller mindre fungerar som en garant för en fin ligaplacering när säsongen är färdigspelad. Xhaka och i synnerhet Mustafi var smarta värvningar av Wenger. Att Arsenal är bra är vi vana med, men frågan är som vanligt om de verkligen är tillräckligt bra för att vinna titeln. Det känns som vanligt tveksamt om de är det.

Spurs gjorde en väldigt bra rekrytering när Pochettino anställdes. Han har satt ett grundspel och är duktig på att utveckla spelare. Att han förespråkar kontinuitet är ovanligt för en Spurs-manager, men min känsla är att just den kontinuiteten är oerhört nyttig för klubben. Ibland kan kontinuitet och spelarutveckling innebära att samma lag inte ser ut som samma lag efter en tids kollektiv och individuell utveckling. Det som jag dock kan tycka är att Spurs till skillnad från Arsenal inte såg till att täcka igen ett par hål i förra sommarens transferfönster. De hade behövt få in ett par klasspelare för att ge kollektivet en boost.

Manchester City inledde som bekant starkt, men de har blivit rejält blottade i flera matcher den senaste månaden. Guardiola förespråkar ett spel som är svårt att behärska för de egna spelarna. Vad som har hänt är att spelarmaterialet inte har varit tillräckligt bra för att exempelvis med en dåres envishet alltid spela sig ur pressade situationer. Långsiktigt kommer Guardiola naturligtvis att lösa detta genom spelarutveckling samt nyförvärv, men just nu sitter han på ett antal spelare som inte behärskar spelet han förespråkar. Lägg därtill att motståndarna vid det här laget har scoutat Guardiolas City grundligt och därmed identifierat exakt var bristerna finns. Jag var väldigt positiv till City efter deras fina inledning, men nu ser saker och ting som sagt mycket sämre ut.

Manchester United är luriga. De har spelat dåligt, sämre och sämst men likväl har de fortfarande rejält häng på CL-platserna. Om Liverpool hade gjort en lika spelmässigt dålig inledning hade man nog fightats i botten av tabellen, men United har en dryg förmåga att plocka poäng. Mourinho har redan skaffat sig tre hackkycklingar i form av Mkhitaryan, Shaw och Smalling som han samtliga verkar ha ett ont öga till. Samtidigt har de trots allt många skickliga spelare och spelmässigt kan det bara inte bli sämre. Men, det är väldigt svårt att få en kontinuitet i prestationerna och i förlängningen också i poängplockandet om man inte har en spelmässig kontinuitet. Just nu ser United ut att sakna en spelidé, en fungerande spelidé saknar de ju definitivt, och det är förstås inget bra tecken för deras del.

Liverpool spelar fantastisk fotboll för stunden. Vi kommer förstås att skriva mycket mer om Reds i kommande inlägg.