___________

Laget:

Startelvan: Reina, Johnson, Skrtel, Agger, Enrique, Spearing, Henderson, Maxi, Kuyt, Carroll, Suarez.

Avbytare: Doni, Coates, Downing, Carragher, Bellamy, Shelvey, Kelly.

* * *

Matchfakta:

Liverpool – WBA 0-1 (0-0, 0-1)
0-1: Peter Odemwingie 75′

Skott på mål: 6 – 3
Skott utanför: 16 – 4
Inlägg: 46 – 9
Hörnor: 15 – 3
Offsides: 2 – 4
Gula kort: 2 – 0
Totalt antal passningar: 565 – 333
Passningsprocent: 83,5 – 71,8
Bollinnehav: 63,3% – 36,7%
Bollinnehav första halvlek: 61,1% – 38,9%
Bollinnehav andra halvlek: 64,6% – 35,4%

* * *

Matchreferat:

Historien upprepade sig på Anfield. Nej, jag syftar inte på att Roy Hodgson avslutade matchen som vinnare – det gjorde han trots allt sällan under sin tid som manager för Liverpool – utan snarare på att hemmalaget hade ett stort övertag, men missade målchans efter målchans.

Liverpool skapade nämligen många målchanser, men dessvärre missade man precis lika många – det vill säga alla. Och man hade som vanligt några ramträffar, vilket inte längre bara kan förklaras i otur, utan snarare att spelarnas skott helt enkelt saknar precision.

Den här gången behövde faktiskt inte motståndarnas målvakt storspela för att hålla nollan. Ben Foster gjorde visserligen några räddningar, men nästan alla Liverpools skott gick utanför eller över – för dåligt. WBA skapade i och för sig inte särskilt många målchanser, men fåtalet de skapade var farliga och Pepe Reina tvingades faktiskt till kvalificerade räddningar redan innan Peter Odemwingie satte matchens enda mål i den 75:e minuten.

Glen Johnson klantade till det rejält i samband med baklängesmålet och den typen av misstag har man naturligtvis aldrig råd att göra med ett sådant målsumpande i anfallsväg. Varenda baklängesmål straffar sig något oerhört, eftersom Liverpool producerar så få mål framåt.

Liverpool förlorade bittert och ansåg sig förmodligen förtjäna ett bättre öde – precis som efter så många andra hemmamatcher den här säsongen.