. . .

Igår kväll spelades en U21-landslagsträningsmatch i Walsall. England mot Sverige. Planen var urusel, men klasskillnaden var brutal.

England var som väntat fullständigt dominanta och ledde med 3-0 redan i halvtid. Slutresultatet blev 4-0 till hemmalaget.

– Det var tuffast möjliga förutsättningar får man säga. England har ett mycket bra lag, äldre spelare med Premier League-rutin och som är mitt uppe i säsong. Det var män mot pojkar, sa Sveriges förbundskapten Håkan Ericson till Svenska fotbollsförbundets hemsida efter matchen.

– Om något är positivt är det ju att dom brister vi har blir påtagliga i en sån här match, det blir tydligt vad vi måste förbättra. Så fort vi blir lite för nätta i vårt spel så dom käkar upp oss helt enkelt, fortsatte Håkan Ericson.

– Samtidigt så faller vi aldrig ur ramen, och det är styrkebesked. Ingen slutar löpa, ingen gnäller, utan alla gör maximalt vad dom kan. Sen räcker vårat bästa inte till idag mot det här motståndet, det är bara att erkänna. De flesta av våra killar gör sin första match för säsongen och det i den kanske tuffaste match de haft i karriären hittills. Men laget står upp och fightas, dom visar stolthet tiden ut och det gör mig väldigt glad, avslutade Sveriges U21-förbundskapten.

* * *

Jag som såg matchen kan bara hålla med Håkan Ericson. Det var pojkar mot män.

England spelade med följande lag:
Jason Steele (13 Declan Rudd, 46), 2 Adam Smith (12 Tom Lees 75), 3 Jack Robinson, 4 Josh McEachran (14 Nat Chalobah, 67), 5 Andre Wisdom, 6 Craig Dawson, 7 Tom Ince, 8 Jordan Henderson (c) (15 Will Hughes, 46), 9 Wilfried Zaha (17 Jason Lowe, 58), 10 Jonjo Shelvey (16 Henri Lansbury, 46), 11 Benik Afobe (18 Connor Wickham, 46)

Och så Sveriges lag:
Startelvan: 1 Andreas Linde (GK), 2 Mattias Johansson, 3 Alexander Milosevic, 4 Filip Helander, 5 Tobias Malm, 6 Branimir Hrgota, 7 Joel Allansson, 8 Oscar Hiljemark (c), 9 Mathias Andersson, 10 Christoffer Nyman, 11 Mikael Ishak
Avbytare: 12 August Strömberg (GK), 13 Jonathan Azulay, 14 Emil Bergstrom, 15 Andreas Blomqvist, 16 Nicklas Barkroth, 17 Sam Larsson, 18 Amin Nazari.

Samtliga svenska avbytare hoppade in någon gång under matchen. Exakta matchminuter ingick dock inte i statistiken som jag förde in här.

* * *

Alla som följer svensk fotboll inser att många saknades i den här matchen. Antagligen åtminstone 7-8 spelare som hade varit tongivande pjäser i laget. Jag förstår inte varför man väljer att spela mot just England under dessa förutsättningar. England är ett lag som – trots att de alltid blir hånade i svensk media – är betydligt bättre än Sverige. När Sverige ställer upp med B-laget är vi helt enkelt chanslösa. Det svenska laget var så underlägsna som t.ex Färöarna brukar vara.

Ett England med mycket bättre spelare och mycket bättre dagsform är ingen bra motståndare i en träningsmatch. Det är inte vettigt att spelare (finns dock undantag) som inte platsar i Allsvenskan gör säsongens första träningsmatch mot killar som är snudd på ordinarie i Liverpool och som dessutom är i toppform.

Har svenska fotbollsförbundet hybris eller varför valde man inte en lämpligare motståndare till träningsmatchen?

* * *

Nåja! Slutklagat…

Det var faktiskt en svensk spelare som verkligen imponerade på mig. Det var Alexander Milosevic. Jag har sett honom i Allsvenskan vid ett antal tillfällen, men detta var nog första gången som jag såg honom på den internationella scenen. Han var egentligen den enda svensken som kunde matcha engelsmännen.

Alexander Milosevic ryktades som bekant till bland annat Liverpool innan han råkade ut för en skada. Jag är övertygad om att fler PL-klubbar kommer att följa honom allt intensivare efter den här matchen. Han var inte bara stark, placeringssäker och stabil – han var även jäkligt bra med bollen. Hans passningsspel är det bästa som jag har sett en svensk mittback åstadkomma på många år, faktiskt.

Beträffande Liverpool-killarna:

Andre Wisdom spelade mittback. Han utstrålade en jäkla säkerhet och var säker med bollen, även om de svenska attackerna inte var direkt sylvassa. Hur som helst, min känsla är fortfarande att han har större potential som mittback än som högerback. Det ska bli intressant att se hur Rodgers matchar Wisdom i framtiden.

Jack Robinson spelade vänsterback. Han gjorde en okej insats, men inte påstå att han utmärkte sig särskilt mycket.

Jordan Henderson och Jonjo Shelvey gjorde dominanta insatser på mittfältet. De var klasser bättre än sina svenska motsvarigheter, vilket man i och för sig förväntade sig på förhand. Det märks att de är ledande spelare i detta lag; Hendo är superrutinerad i sammanhanget och dessutom lagkapten. Shelvey gjorde visserligen en brutal miss, men blev även målskytt och gjorde som sagt en spelmässigt dominant insats.

Tom Ince var också riktigt vass. Han var överlägsen ”sin svensk” i en-mot-en-situationer och hans djupledslöpningar imponerade. Man förstår varför han har gjort så många mål för Blackpool.

Hedersomnämnandet får ändå Will Hughes som kom in i halvtid. Rätta mig om jag har fel, men England luftade en 94:a i denna match. Sedan tidigare har endast en annan 94:a (Powell) spelat med U21-landslaget. I den här matchen gjorde Hughes sitt andra U21-framträdande och han är 95:a. Vi snackar alltså om en i sammanhanget mycket, mycket ung spelare. Hughes har briljerat för Derby under säsongen och såg intressant ut även mot Sverige, även om hans brist på erfarenhet lyste igenom vid några situationer.

* * *

Ur ett LFC-perspektiv vet vi redan att Ince är ett intressant namn inför sommarens transferfönster. Jag är tämligen övertygad om att Hughes också är en spelare som man är mycket intresserade av – och scouterna kommer nog att fortsätta scouta Milosevic när Allsvenskan börjar.