Det krävdes en straff för att vi skulle få hål på ett hårt arbetande Aston Villa, Salahs mål blev matchens enda och Steven Gerrard fick lämna Anfield utan poäng i sin omtalade återkomst.

#1 – Steven Gerrards återkomst Det är ingen tvekan om vad som var matchens stora snackis, givetvis var det Captain Fantastics första match på Anfield som motståndare som fick de flesta rubrikerna både före och efter drabbningen. Vi var nog många som tyckte det kändes lite konstigt att se en av våra största genom tiderna stå vid sidlinjen och mana på motståndarna, men hur mycket han än betytt för många av oss genom åren så kom han till en här matchen som tränare för Aston Villa och därigenom hoppades vi såklart på att han skulle få lämna arenan utan poäng. Han hade onekligen gjort sin läxa, Villa försvarade sig bra och försökte såra oss i sina omställningar. De var inte rädda för att hålla i bollen, ibland kanske något vågat, när de spelade sig fram och hade med lite tur kunnat få med sig något från matchen. Återkomsten var nog svårare för Gerrard än för några andra, det kan inte vara helt lätt att möta laget som man levt med under så stora delar av sitt liv. Jag tycker han skötte det bra, han tog sig an utmaningen som Villa-tränare, inte som Liverpool-legend och även om jag såklart hellre hade sett honom gå och insupa hyllningar från The Kop efter matchen gillade jag att se hur professionellt han tog sig an matchen. Steven Gerrard kommer att få en fin tränarkarriär.

#2 – Alissons eftermiddag Alisson Becker är en av världens bästa målvakter, jag skulle inte byta honom mot någon i världsfotbollen. Han har räddat poäng åt oss vid mängder av tillfällen, men igår höll han på att kosta oss poäng. Vid tre tillfällen i matchen kom han fel in i situationer som inte borde ha varit farliga, men fick se sig räddad av antingen försvarare eller domare. Utrusningen i första halvlek där han snubblar hade kunnat sluta illa, men där räddades han av sin backlinje. Samma sak när han senare i halvleken kommer ut sent för att plocka upp en boll som Trent släpper till honom, en Villa-fot hann före och om inte van Dijk stått rätt placerad hade det blivit ett baklängesmål där. I den andra halvleken rensar han bollen rakt på Matip och hamnar i ett läge där han ser ut att dra ner nyss inbytte Danny Ings.  Jag var säker på att domaren skulle blåsa straff, jag kan inte riktigt förstå varför han inte blåste, men jag är tacksam för att han lät bli. Alisson hade ingen bra eftermiddag, men vi vann ändå.

#3 – Straffen Vårt enda mål kom på en straff, en straff som den för dagen väldigt svajige Atwell inte kunde undvika att se. Det psykologiska spelet innan straffen var fascinerande att bevittna och den mentala styrkan Salah visar när han sätter den i nät var imponerande. Villa-spelarna gjorde allt för att störa honom och tog lång tid på sig innan de lämnade området kring straffpunkten. På mållinjen stod den erkänt duktige straffräddaren Martinez och pekade åt sidan i ett försök att få vår egyptiske skyttekung ur balans. Salah svarade på alla psykningar med att slå en av de mer otagbara straffar jag någonsin sett honom slå, även om argentinaren gick åt rätt håll var han aldrig i närheten av att rädda. Matchvinnare återigen, Mohamed Salah.