Vi har fått vara med om en hel del minnesvärda kvällar med Liverpool, speciellt i spelet i Europa. Frågan är dock om vi varit med något mer otroligt än det som händer på Anfield under tisdagskvällen? 0-3 som utgångsläge, utan Firmino, utan Salah, mot Messis Barcelona. Jag hade själv svårt att få till den rätta tändningen innan matchen drog igång, men jag borde ha vetat bättre. Det här är Liverpool Football Club.

Det är svårt att samla tankarna så här nära inpå slutsignalen, men det är ännu svårare att somna med en puls som rusar och en kropp som skakar. Vad var det för något vi fick bevittna egentligen? Det ska egentligen inte vara möjligt att göra en sån här insats i det här läget, vi var skadeskjutna och tvingades starta två spelare i offensiven som inte spelat många minuter de senaste månaderna. Barcelona kunde vila hela laget i helgen, kom i stort sett utan skador och hade 3-0 att gå på. Trots det är det vi som spelar Champions League-final i Madrid om några veckor. Två mål av Divock Origi, två mål av Gini Wijnaldum, 4-3 och miraklet var ett faktum. Det är egentligen omöjligt att komma med spelarkritik efter en sån här insats, men jag vill ändå lyfta vår kapten. Jordan Hendersons insats i den här matchen var en sådan insats som bygger en legend på, som han sprang, som han drev på. I intervjuerna efteråt kunde man höra på hans röst hur mycket det här betydde för honom, fan, det var så vackert att se honom stå där och prata och höra publikens jubel i bakgrunden. Han vet att de skrivit in sig i historien med den här insatsen och i Liverpools historiebok är det konkurrens om utrymmet.

Jag var inte beredd på att genomgå den här nervpärsen ikväll, jag tittade på matchen utan några direkta förhoppningar. När 1-0 kom började pulsen gå upp en aning, men sedan tog Barcelona över och det var inte långt ifrån att ett förödande kvitteringsmål kom. Men, vi har ju en av världens bästa målvakter nu och då kommer det inga onödiga baklängesmål. 2-0 och 3-0 kom så nära inpå varandra att jag knappt hann ställa mig in på att det här skulle kunna bli en klassisk kväll. Nu sitter jag efter slutsignalen och försöker ta in vad som egentligen hände. För hur smälter man en sån här match egentligen? Det här är sådan match som kommer göra många unga fotbollsentusiaster där ute till Liverpool-supportrar. Pulsen i match, trycket på läktaren. Jag må vara partisk i det här fallet, men fotboll blir inte vackrare än det vi fick se på Anfield.

Jag skrev i krönikan i helgen om att det här laget har en tro på vad de gör och om någon nu tvivlade på det fick vi ytterligare bevis ikväll. Jürgen Klopp har skapat ett lag som vi kommer kunna prata om i generationer, hur det än går i finalen, hur det än slutar i ligan är det här en säsong och ett lag som saknar motstycke under min tid som supporter. Anfield är speciellt. Liverpool är en speciell klubb. Nu ska jag försöka sova, det kommer bli svårt, men en sån här kväll vill man ju trots allt ändå inte att den ska ta slut.