Den där drömmen om en titel som förmodligen alla i Liverpool har, är i allra högsta grad levande. När Chelsea äntrade Anfields gräs igår kväll så var alla, möjligen Costa och Hazard undantagna, väldigt snabba med att hoppa in i bussen de lämnade kvar, ståendes vid Kop End den där dagen i april förra året.

Chelsea visade få tecken av att vilja bjuda till denna afton, när de bestämmer sig för att falla lågt och försvara en ledning eller stänga matcher så är de svåra att bryta ned. Att Atkinson bestämde sig för slå till med en, för honom, extra fantastiskt dålig insats just igår var ju varken förvånande eller oväntat. Tyvärr för Liverpool’s del är det svårt nog att möta Chelsea utan att behöva tassa på tå kring en fridlyst Hazard eller rädda fötterna från tvåfotstacklande Mikel.

En av få saker Atkinson faktikst fick rätt igår var dock straffen som Hazard senare förvaltade väl, Emre Can kom in fel i situationen och även om Hazard föll enkelt så var den enligt mig helt riktigt. Att läsa kommentarerna från Jamie Carragher om Emre Can är däremot lite förbluffande, Emre har med all rätt förpassat £20m Lovren till bänken, detta åldern, ovanan av positionen samt den korta tid han varit i klubben till trots. Han kom fel i två situationer när han orsakade straffen, utöver det var han igår fläckfri och dominerade Costa fullständigt tillsammans med en för dagen väldigt bra Skrtel och min egna personliga favorit Sakho.

Att en sådan rutinerade f.d mittback baserat på straffsituationen ska döma ut Can’s möjligheter till att bli en mittback känns bara fel. Speciellt med tanke på den rad av misstag vi faktiskt även fått beskåda av en av modern Liverpool-historias bästa mittbackar.

Första halvleken igår var bra, även om det saknades lite för att komma hela vägen fram. I den andra halvleken fick vi dock bevittna en halvlek värdig Liverpool 14/15. Vi hade allt jag önskar att vi skulle ha förutom ett mål till. Lucas, en spelare jag har försvarat sedan det började blåsa kallt kring honom kort efter han anslöt, till nu när han återigen undervärderats och kommit tillbaka och visat hur viktig han är för ett mittfält. I Lucas har Liverpool en spelare som förvisso har vissa problem med timingen i tacklingar från tid till tid, men som för övrigt erbjuder exakt det som en skakig backlinje behöver.

Lucas skyddar backlinjen på ett föredömligt sätt, han vårdar bollen väl och är en ok passningsspelare. Tillsammans med Henderson och Gerrard dominerade han ett av Premier Leagues dyraste mittfält. Jag har inte sett Chelsea speciellt mycket denna säsong, men jag kan inte tänka mig att Fabregas har varit så utraderad många fler gånger denna säsong. Lucas kanske inte är vår långsiktiga lösning på positionen, men jag skulle vilja tillskriva honom väldigt stor del i varför Rodgers har lyckats med att få båten på rätt kurs igen.

Coutinho, vars ’end product’ är det enda som håller honom från världsklass, flyter runt benen på motspelarna och kombinerar fint med samtliga medspelare just nu. Jordan Henderson ser inte ut att rädas klivet in i Gerrard’s skor och även Gerrard själv stod för 70 mycket fina minuter, även om han borde blivit målskytt.

Markovic fortsätter att visa sig från en sida få visste fanns, hans mångsidighet och defensiva spel är betydligt bättre än jag någonsin trott och även han finner sig väl ’out of position’ i Rodgers nya 3-6-1, 3-4-3, 3-5-2 eller hur ni nu föredrar kalla det.

Det kollektiva presspelet resulterade i många bollvinster högt upp i banan och hade inte duon Atkinson/Curtois varit som sämst respektive bäst så hade 4-1 inte varit orättvist. Chelsea mäktade med ett skott på mål. Från elva meter. På liggande boll. Utan försvarare som stör. Nu är utgångsläget ett annat inför returen, men jag är inte alls orolig över att detta inte skulle passa oss. Chelsea kommer flytta fram positionerna på Stamford Bridge och om det kollektiva presspelet och positionsspelet fungerar lika bra i returen så kommer ytor att löpa in bakom den stabbiga backlinjen att skönjas. Sterling är ungefär dubbelt så snabb som Matic, Terry och Cahill, finns den även chans att Sturridge kan medverka så är jag säker på att vi kommer att få våra chanser.

Det var inte länge sedan känslan inför matcherna var oro för hur vi skulle kunna klara av uppgiften infanns, igår under andra halvlek kände jag en gnutta av den där oövervinnerligheten som osade om hela förra vårsäsongen. Jag känner hopp för den här säsongen igen och Rodgers första final som klubblagstränare är kanske inte så långt bort ändå.

Krönika skriven av RobinD.