Det blev inget nytt Istanbul. Det blev ett nytt Aten.

Under de senaste månaderna har Liverpool haft möjligheten att vinna ”kvadrupeln”. Det vill säga Champions League, Premier League, FA-cupen och ligacupen.

Så blev det inte.

Å andra sidan hade ingen av oss Liverpool-supportrar förväntat oss att vinna allt. Manchester Citys försprång i ligan gjorde att man alltid var en underdog om ligatiteln. Det var egentligen bara under 15-20 minuter i den sista omgången som förstaplatsen verkligen var inom räckhåll. Poängavståndet var kort, men City vann match efter match och hade ett lättare spelschema än LFC under slutfasen.

* * *

Liverpool kunde ha vunnit mot Real Madrid. All statistik från matchen visade att LFC var spelmässigt bättre.

Å andra sidan kunde alla Real Madrids slutspelsmotståndare ha slagit ut spanjorerna, men de hittade alltid ett sätt att vinna. Så även mot Liverpool.

* * *

Liverpool skapade chanser, men faktum är att Real Madrid kom närmare ett andra mål än Liverpool ett första. Det var trots allt ytterst små marginaler som gjorde att Karim Benzema inte blev målskytt i den 42:a minuten.

Toppspelarna hade behövt varit i lite, lite bättre dagsform för att lyckas överlista Thibaut Courtois. Den belgiska tvåmetersmannen gjorde visserligen kvalificerade räddningar, men framförallt spelare som Mohamed Salah och Diogo Jota är långt ifrån höstformen; då var Salah kanske Europas hetaste spelare och Jota en av de bästa målskyttarna i PL.

Salah var inte dålig i finalen, men med höstformen hade han inte gått mållös från matchen.

Samtidigt vinner man och förlorar man som ett lag. Ta bara hörnor. Det har varit Liverpools paradgren under säsongen, men igår höll hörnorna för dålig kvalitet.

* *

Sadio Mané har spelat upp sig under säsongen och var nära att bli målskytt med ett individuellt nummer, men det har samtidigt blivit allt tydligare att senegalesen inte besitter samma acceleration i löpsteget som för 2-3 år sedan.

Till skillnad från Salah fick Mané en energiboost av landslagsuppdragen. Den uppenbara likheten är deras kontraktssituationer och vi kan bara spekulera i hur deras oklara framtider har påverkat deras prestationer.

* * *

Den här säsongen har varit fantastiskt, men kunde ha blivit så mycket mer.

Paris blev inget nytt Istanbul. Det blev ett nytt Aten (2007). Jag hör sällan LFC-fans prata om Aten och det är givetvis ingen tillfällighet.

Mycket av eftersnacket och kanske också historieskrivningen, åtminstone ur ett LFC-perspektiv, handlar om de tragiska scener som utspelade sig före, under och efter matchen.

UEFA kunde uppenbarligen inte hantera arrangörskapet. Många supportrar behandlades illa. Av någon outgrundlig anledning verkade vanliga supportrar vara de enda som hade problem att komma in på arenan; de tusentals UEFA-anställda och deras ”följen” satt bekvämt på sina platser från den första matchminuten. De såg mätta och belåtna ut när en stackars sångerska som ingen annan ville ha där sjöng några sånger inför matchen, till synes helt obekymrade över det totala kaos som rådde utanför arenan och som de rimligtvis redan måste ha fått kännedom om.

Vi kommer att skriva mer om arenakaoset de kommande dagarna.