Försvarsspelet nyckeln till seger mot City.

Manchester City är en svår nöt att knäcka för alla fotbollslag. Så även för Liverpool. Också de säsongerna som vi har haft våra allra bästa upplagor har Guardiolas miljardbyggen varit svåra att besegra. Vissa säsonger har oförmågan att besegra City faktiskt varit skillnaden mellan att komma etta och tvåa i Premier League.

Den här säsongen kommer inte Liverpool att vinna ligan, det vågar jag nog fastslå redan nu, men likväl kan gårdagens seger visa sig bli otroligt viktig för säsongen. Det är den här typen av segrar som kan ge vind i seglen och vända en hel säsong. Det är den här typen som man bara vinner genom… bra försvarsspel.

Just bra försvarsspel har verkligen inte varit Liverpools signum annars den här säsongen. Egentligen har ingen av utespelarnas lagdelar kommit undan med hedern i behåll gällande försvarsspelet. Pressen längst upp har inte varit tillräckligt intensiv, mittfältet har stundtals sett allt annat än löpvilliga ut och backlinjen har ofta stirrat boll.

Försvarsspelet var inte perfekt mot City, men det var klasser bättre än i föregående matcher den här säsongen. Salah inledde pressen i ett rasande tempo, mittfältet skar av rätt ytor och backlinjens var bra både gällande aggressivitet och positionsspel. Gomez och van Dijk föll till och med vid rätt tillfällen, vilket man sannerligen inte sett mittbackarna göra konsekvent annars under säsongen.

Nu är det just konsekvensen som måste höjas. Det är en sak att komma med rätt inställning och fokus mot City, en annan sak att göra detsamma i matcher mot mindre namnkunniga motståndare. Liverpool skulle behöva vinna ett antal matcher i rad och då behöver man spela konsekvent utan boll.

* * *

Segermålet var också en riktig delikatess. Jag har sett målet i repris många gånger och kan inte låta bli att imponeras av hur samspelta Salah och Alisson är. Faktum är att Salah börjar sin löpning redan innan Alisson plockar ner Citys frispark, eftersom han inser vad som är på väg att hända.

Utsparkarna och utkasten är en mycket underskattad del av Alissons spel. Hans utkast är bättre än många andra målvakters spel med fötterna. Han är inte bara skicklig i utförandet utan har också en bra blick för spelet som gör att han kan iscensätta spelet snabbt.

Under flera års tid har engelska pundits berömt Jordan Pickfords spel med fötterna, men jag har lite svårt att se fog för berömmet. Det går inte en match utan att Pickford slår passningar över sidlinjen – någonting som man ytterst sällan ser Alisson göra.

Det är som vanligt när engelska pundits är i farten. Engelska spelare och utländska bedöms med olika måttstockar. Pickford jämförs förmodligen med 90-talsmålvakter, medan Alisson jämförs med Ederson.

Samma bias syns vid utnämningen av diverse utmärkelser. EA SPORTS Player of the Month för förra månaden gick mirakulöst nog till Marcus Rashford, trots att spelare som Håland uppenbarligen hade presterat bättre. Liverpool var dock inte bättre själva som gav en liknande utmärkelse till Eliott när denne, åtminstone i mitt tycke, hade blivit kraftigt överglänst av framförallt Alisson och Luis Diaz.