Vi sitter i en bra position, med två matcher kvar att spela har vi en plats i nästa säsongs Champions League i egna händer. Om någon erbjudit mig det här läget innan säsongen började hade jag utan tvekan tagit det, på förhand såg jag oss som en outsider till topp fyra. Trots detta kan jag inte låta bli att känna mig en smula frustrerad, för om det skulle vara så att vi missar chansen kommer det att finnas många matcher att se tillbaka på som ett missat tillfälle att koppla greppet på allvar. Southampton hemma var en sådan match.

Under Klopp har vi varit mästerliga i att utmanövrera topplagen, att vi står utan förluster mot lagen som är våra närmsta konkurrenter om CL är ett styrkebesked. Vi har på den senaste tiden visat att vi är kapabla att spela hem trepoängare på bortaplan, mot erkänt svårspelade lag. Låt vara att vi haft marginalerna på vår sida i några av uddamålsvinsterna, men det går inte att säga något annat än att vi förtjänat våra vinster. En sak som vi dock inte klarar av är att ta de där säkra hemmavinsterna, sådana vinster som t.ex. Spurs radat upp på löpande band under säsongen. Så fort lagen vi möter sjunker ner och försvarar lågt och låter oss ha bollen blir vårt anfallsspel helt ofarligt, samtidigt som vi ju längre tiden går blir sårbara för omställningar. Att ta två av nio poäng på hemmaplan är aldrig godkänt och med tanke på vad matcherna betyder för oss just nu blir det såklart extra viktigt att inte ge lagen bakom oss en chans att komma ikapp. Vi har haft turen att se både United och Arsenal svaja, samtidigt som inte heller City imponerat, det har gjort att det fortfarande är vi som har greppet, men oavsett försprångets storlek är det omöjligt att känna sig trygg med hur säsongens Liverpool kommer att prestera i de två avslutande omgångarna.

James Milner gick ut efter matchen och tog på sig poängförlusten, hans missade straff blev dyrbar, men det var ett uttalande som kändes onödigt. Vår lagkapten gjorde ingen bra match och att missa en straff är såklart aldrig bra, men misstagen som gjordes i den här matchen, både på planen och på bänken, var många. Att Forster var förste målvakt att rädda en straff från Milner den här säsongen var snarare något som passade in i matchen i övrigt, allt hackade.

Vår senaste hemmavinst kom i derbyt mot Everton, en av matchhjältarna då vad Sadio Mané. I samma match skadade sig vårt succéköp och att han inte kommer tillbaka förrän någon gång i sommar har stått klart länge. Det är nog ingen slump att det var just i samband med att han försvann som vår svaga hemmaform började, utan honom har vi inte alls samma djupledshot och löpningarna in bakom försvaren kommer allt mer sällan. Divock Origi har en hel del fotboll i sig och har fått många chanser att visa det sedan Mané gick sönder, han var bara minuter från att bli matchhjälte mot Bournemouth, men sedan den matchen har hans spel hackat betänkligt och mot Southampton kulminerade det i en oerhört svag insats. Origi får inte fast bollen och när han väl lyckas vända upp mot mål tar han allt som oftast felbeslut som gör att anfallen rinner ut i sanden. En annan följd av Manés skada har varit att Roberto Firmino hamnat med en kantposition som utgångspunkt, det har tidigare visat sig att vara en plats där han inte blir lika farlig offensivt och det var smärtsamt tydligt i söndags. Nu ska det sägas att Firmino ändå avgjort två av våra senaste matcher, så att kritisera honom är såklart hårt, men spelmässigt är han inte lika delaktig som innan Manés skada. Klopp måste få offensiven att fungera mot West Ham på söndag och han måste få den att fungera mot ett av ligans mest defensiva lag i den avslutande omgången. Jag tror att vi behöver göra en förändring i den offensiva trion, jag tror det är Origi som behöver flytta på sig. Om nyckeln till ett fungerande anfallsspel är att få in Firmino centralt eller om det är att låta en gammal beprövad målskytt, Sturridge, få chansen låter jag vara osagt, men något behöver göras.

Vi står redan nu på klart fler poäng än under föregående säsong, de steg vi tagit är tydliga och flera av våra spelare har utvecklats. Unga spelare har kommit in och visat att vår akademi fortfarande kan producera kvalitet. Det finns mycket positivt att ta med sig från den här säsongen, men det är inget snack om att den bestående känslan efter säsongen skulle vara en enorm bitterhet om vi missade CL. Oavsett förväntningarna på förhand, det här är en chans som vi inte får missa. Klopps bygge skulle kunna ta ett stort kliv framåt med CL-spel, missar vi den här chansen blir det stora klivet i stället till ett klart mindre steg och de värvningar vi tagit höjd för riskerar att hamna i andra lag. Vi kan klara oss trots eventuella poängtapp, men nu är det dags för oss att visa att vi hör hemma i Champions League och det ska vi göra genom att avsluta med sex poäng.