Efter det oavgjorda resultatet mot Everton kan Liverpool fortfarande tillägna sig epitetet storebror. Den förlustfria sviten förlängdes med ytterligare en match. Det vore dock parodi och ett stort antiklimax att börja slå oss på bröstet efter dagens insats. Vi har blivit omsprungna av många lag, men än så länge inte Everton. Vi kommer även inför nästa derby kunna stoltsera med vår svit. Bära den som en rustning. Världens vackraste rustning kunde vi ha utkämpat en strid med även idag. Under första halvlek saknade jag inte heller viljan att ta den här striden. Det fanns ingen anledning att lyfta den oro som på förhand gällde lokal förankring i Liverpool lägret. Första halvlek var godkänd. I andra halvlek var däremot rustningen som bortblåst, den där berättelsen som spelarna trodde på inför match började mer och mer förvandlas till en lögn. Ett luftslott började sina framför Evertons ögon, var storebror verkligen såhär svag. Bluffen hade som tur var varat tillräckligt länge för att vi skulle lyckas överleva.

Liverpool lever för närvarande i en lögn, och vi har tyvärr gjort det ett tag. Vi må vara störst på gården, i grannbyn, ja i hela socken, men i staden har man slutat lyssna på berättelser om vår förträfflighet.

Det går att skapa illusioner av något stort, motståndare kommer även uppleva det här som sanning, just för att det är sant. För att det här ska inträffa behöver det dock finnas en enorm övertygelse från samtliga pusselbitar i laget. Det krävs inte ens att alla pusselbitar är de enskilt finaste i ligan. Solida länkar kryddat med en eller två graciösa bitar kan utgöra ett livsfarligt recept. Det har fungerat för Liverpool förr och det kan fungera igen.

Liverpool saknar tyvärr berättare. Steven Gerrard var en berättare. Jordan Henderson var en berättare. James Milner tror på berättelser, han har potential. Tyvärr verkar resten av laget skratta åt James Milner för att han tror på berättelser. Liverpools andraplats är inget jag tillskriver Suarez, jag tillskriver den ett kollektiv som trodde på en berättelse som skapade synergi. Fantastisk synergi skapades av solida länkar tillsammans med två extra graciösa bitar.

I dagens Liverpool saknas självinsikt för vilken roll i laget som enskilda spelare har ansvar för. Spelare som Emre Can, Lovren med flera tror att de är graciösa bitar. Det är livsfarligt att flertalet spelare tror att de är nyckelspelare när de i själva verket inte har öppnat en dörr av värde på dussintals månader. Vi har två graciösa bitar och det är Coutinho samt Sturridge. Graciösa bitar skiner dock som bäst i väloljade system. En graciös bit förvandlas väldigt snabbt till extravagant annars. Liverpool är allt för ofta extravaganta numera, det gäller att hitta grunden igen. Att Jordan Henderson gick sönder är något vi lider av extremt mycket, han är den ledaren och berättaren vi behöver.