Tre poäng, det var det viktiga vi tog med oss från matchen mot Swansea, spelmässigt fanns det inte jättemycket att glädjas åt, men det är lättare att acceptera om man får med sig en vinst. Även om vi var stora favoriter till att vinna matchen var det många saker som gjorde mig orolig på förhand. Dels att vi spelat Europa League i veckan, även om det var en hemmamatch brukar det inte vara bra att ha torsdagsmatcher innan en ligaomgång, och dels vår oförmåga den senaste tiden att följa upp ett bra resultat. Jag minns hur jag efter 0-0 borta mot Arsenal i inledningen av säsongen tänkte att om vi bara vann mot West Ham i omgången efter skulle det vara en bra inledning av säsongen. Förlusten i den matchen var tung att ta, på hemmaplan mot ett på pappret sämre lag förlorade vi klart, i stället för att rida på vågen efter att ha tagit en poäng på Emirates. Samma sak var det efter vår vinst på Stamford Bridge härom veckan, då kändes det verkligen som att vi hade något bra gång och man började spana uppåt i tabellen, bara för att veckan efter få drömmarna grusade av ett effektivt Crystal Palace. Återigen en misslyckad insats mot ett sämre lag efter en bra insats mot ett topplag. Inför matchen igår hade jag segern mot Manchester City i färskt minne och under helgen hade flera av lagen framför oss i tabellen tappat poäng, här hade vi chansen att knappa in, det enda vi behövde göra var att för en gångs skull följa upp en fin insats med att ta en förväntad seger mot ett lag på den undre halvan.

Lyckligtvis blev det ett trendbrott. Trots svagt spel lyckades vi bygga på förra omgångens seger och ta ytterligare en och nu har vi helt plötsligt bara sex poäng upp till den absoluta toppen av tabellen och det i ett läge då vi dessutom har alla topplagen på hemmaplan när serien vänder. Vi har all anledning att se ljust på framtiden, inte minst för att de skadade spelarna börjar leta sig tillbaka. Vår kapten kom in i matchens andra halvlek och även om matchovanan lös igenom blev man påmind om vad vi saknat när han inte varit med, han låg bakom Milners chans strax efter målet och försökte sig på inspel bakom Swanseas backlinje. Han är en av våra absolut bästa passningsspelare och bör inom kort vara tillbaka som given startspelare. Frågan är bara vad som händer med de övriga spelarna på mitten. Allens insats mot Bordeaux och Hendersons återkomst gör att vi nu har konkurrens på mitten och det känns mycket positivt inför det tajta matchande som brukar prägla december-januari. Även i offensiven börjar vi få alternativ, om Sturridge håller sig frisk och Coutinho kommer tillbaka lika snabbt som det sägs har vi många namn att välja mellan och det gör att vi kan hålla våra spelare fräscha. Det enda som oroar mig är egentligen ytterbacksplatserna, vi har inga som kan gå in bakom Moreno och Clyne. Visst, Flanagan har börjat träna igen, men är antagligen väldigt långt ifrån matchform och säkerligen inte redo att göra nittio minuter. Än så länge ser våra ytterbackar pigga ut, men de hade båda dryga 180 minuter speltid under förra veckan och kommer antagligen att hamna på samma siffra den här veckan. Med tanke på hur mycket de springer under en match vore det rimligt att det snart börjar sätta sina spår, jag kan inte se vem som ska kunna kliva in om behöver vila en match.

Matchen igår visade att vi fortfarande behöver jobba på hur vi ska ta oss igenom lag som försvarar lågt, med det tempot vi hade igår krävdes det en straff för att spräcka nollan. Can skötte defensiven bra, men jag tyckte han var för omständig och långsam i passningsspelet under perioder. Våra fasta situationer fortsätter att kännas ogenomtänkta. Lallana kom aldrig in i matchen och Ibe var mycket upp och ner. Benteke hade svårt att komma rätt. Men, vi vann matchen, trots att de där krampaktiga minuterna mot slutet som alltid kommer när vi har en uddamålsledning, återigen spanar jag uppåt i tabellen och jag tror att våra motståndare börjar se oss som ett rejält hot igen.