Europakvällarna på Anfield är omtalade, många klassiska matcher har utspelats på vår hemmaplan i de stora turneringarna genom åren. Även om vår plats i semifinalen är långt ifrån klar kan vi nog slå fast att gårdagens insats kommer att finnas med i våra minnen en lång tid framöver. För det vi presterade igår var en i det närmaste perfekt match, inte bara med hjälp av vårt briljanta anfallsspel, utan också genom ett försvar som höll en nivå vi inte skådat på oerhört länge.

Jag insåg igår hur mycket jag saknat den där speciella nerven som finns kring slutspelsmatcherna i Champions League, när spelarna ställer upp, hymnen spelas och man vet att man har 180 minuters kamp framför sig. Matchen kändes väldigt oviss på förhand, samtidigt som vi gjort det bra mot City de senaste åren så fanns den där smärtsamma känslan från 0-5-förlusten kvar i minnet också. De första tio minuterna hade jag ingen bra känsla, vi hade knappt bollen och kändes inte lika aggressiva som när vi senast slog dem, men sedan hände något. En bollvinst, en perfekt djupledsboll av Milner, Salah, Firmino, Salah och 1-0. Anfield exploderade, vi var i förarsätet och därifrån drog vi igång ett spel som kan vara det bästa som vi presterat på många år. Vår offensiva trio stressade och pressade fram misstag från Citys backlinje och när väl bollen tog sig upp till Citys omtalade mittfält var antingen Milner, Henderson eller Oxlade där och markerade sin närvaro ordentligt. Andra målet skapades av två från den trion. Milner gick sin vana trogen in fullt i en närkamp, vann bollen till Ox, som gjort det till något av en vana att sätta distansskott mot City på Anfield. Målet han gjorde i ligan var ett välplacerat skott vid stolproten, gårdagens smäll hade nästan kunnat rycka upp hela ställningen från samma stolprot, för det var en typ av skott som vi inte sett sedan Gerrards glansdagar. En ren vrist, så hård och så vacker. Om Anfield exploderade vid det första målet så var reaktionerna efter det andra målet ännu starkare.

Att det här skulle bli en speciell kväll blev än mer tydligt när man kunde se hur laget bars fram av en arena som verkligen törstade efter segern. Manchester City har imponerat stort under stora delar av säsongen och många gånger sett helt överlägsna ut, men under slutskedet av den första halvleken igår var de chanslösa. Våra spelare var på dem som iglar och det passningsspel som hyllats det senaste året fick inte en chans att komma igång. En som kom igång var dock Mohammed Salah, som inte bara är en mästare på att göra mål, framspelningen till Manés 3-0-mål var ett precisionsinlägg precis över Citys försvarare och mot pannan på sin anfallskamrat. Det hade kunnat se ännu bättre ut när den första halvleken var över, van Dijk hade en fin nick, Ox hade lite tunnelseende i en omställning med Firmino, men den kraftdemonstration som vi visade upp var häftig att se. På bästa sändningstid, när hela Europa hade sina blickar riktade mot Anfield, visade vi oss från vår allra bästa sida. Om Klopp vill övertyga eventuella värvningar i sommar kan han skicka över en dvd med den första halvleken till de aktuella spelarna, det borde kunna locka de flesta.

Samtidigt är det ju så att vi sett urladdningar tidigare under Klopp, kanske inte av den kvalitet vi såg igår, men vi vet att Liverpool kan prestera en bländande anfallsfotboll och ett presspel av världsklass när vi får det att stämma. Det som vi dock haft problem med har varit att stänga matcher efter urladdningarna. Vi har tappat till 3-3 mot Sevilla, vi tappade nästan vår 4-1-ledning när vi mötte City i ligan. Tendenserna har varit att när våra anfallare inte orkar pressa, när våra mittfältare att inte orkar komma in i duellerna med samma frenesi, då blir vi tillbakapressade och släpper till chanser. Med det i minnet var nästan den andra halvleken mer överraskande än den första. Visst kan man säga att Manchester City såg bleka ut, men igår handlade det väldigt mycket om att vi fick dem att se dåliga ut. Backlinjen kändes osäker på förhand, där Matip skadat sig och Trent Alexander-Arnold stått för några svajiga insatser i ligan. Till vänster hade vi Andy Robertson, som för ett år sedan kämpade för att hans Hull inte skulle bli nedflyttade, även om han varit oerhört bra under sin första säsong i Liverpool visste man inte hur han skulle klara av pressen i en så här pass stor match. Det visade sig att alla tvivel som vi hade på förhand var obefogade.

Dejan Lovren blev det naturliga valet bredvid van Dijk när Matip saknades, under den andra halvleken satte han inte en fot fel. När man pratar om kroaten brukar det oftast vara hans misstag som kommer upp, men sedan han fick holländaren bredvid sig har han sett bättre ut och igår var deras samarbete på topp. De vann allt i luftspelet, vilket kanske inte var så överraskande, och de låg helt rätt när City försökte spela sig igenom längs marken. Ytterbackarna släppte inte fram någonting. Trent Alexander-Arnold är fortfarande tonåring och ställdes mot en av PL:s allra bästa spelare, men Leroy Sané kom ingenstans, han hade en hel del boll, men han tog sig inte förbi vårt engelske löfte. Att vi lyckades stänga kanterna berodde såklart mycket på högklassigt ytterbacksspel, men också på ett understöd och ett kollektivt försvarsspel som jag tycker vi saknat många gånger. När presspelet inte höll samma klass spelade vi tajt och samlat, släppte inte till några ytor. City hade inte ett enda skott på mål under matchen, inte ett skott. Vi har länge litat på att våra anfallare ska lösa matcherna åt oss, under den andra halvleken igår kunde vi luta oss mot ett stabilt försvarsspel och det var något nytt. Kan vi lära oss att stänga matcher på det här sättet oftare kommer vi att ha en dimension i laget som vi saknat, kanske det göra att vi supportrar slipper sitta och känna att en match inte är vunnen förrän vi satt 4-5 mål?

Nu är det här dubbelmötet långt ifrån avgjort, den eufori man känner nu kommer att utbytas mot nervositet när det drar igång på Etihad på tisdag. Vi vet alla vilken nivå City kan komma upp i om de får spelet att stämma, det kommer att bli en helt annan match då. Men vi har givit oss en bra chans att gå till semifinal i Champions League, vi har visat Europa att vi är tillbaka på allvar. Vi tvålade till det Manchester City som av många beskrivs som det mest överlägsna laget i PL:s historia och det var inte tur, det var ren klass som gav oss segern. Det kommer bli en anstormning på tisdag, City kommer göra allt för att få ett tidigt mål, får de utdelning kan allt hända, men det tar vi då, nu njuter vi av gårdagens insats!

2 kommentarer
  1. Och inte att förglömma, gör vi ett mål måste de göra fem (vilket de i och för sig visat att de kan göra, men ändå…)

Kommentarer är stängda.